Gästkrönka: Antonini - Uno di noi
Fotbollsspelare kommer och fotbollsspelare går. De skriver på för en klubb, tar pengarna och glöms sedan bort i samma stund som de lämnar. Ett litet fåtal gör avtryck genom att vinna titlar, göra spektakulära mål eller genom att uttala sig kontroversiellt. Än färre vinner supportrarnas kärlek genom att vara lojala mot klubbemblemet. Sådana spelare blir en del av klubben och av fansen blir spelarna ansedda som en av dem själva.
Vad lojaliteten härstammar från varierar från spelare till spelare. Vissa har en sådan spelstil medan andra brinner för sporten. Ytterligare några anser att det har med professionalism att göra och hämtar sin lojalitet därifrån. I ytterst sällsynta fall beror det dock på någonting annat. Det beror då på att spelaren ifråga vuxit upp i klubben och att han formats av dess värderingar. Sådana spelare har ett hjärta för klubben och har en lojalitet som liknar supportrarnas egen.
I en penningstinn fotbollsvärld, där det mesta handlar om troféer och pengar, är sådana spelare väldigt sällsynta. De som återfinns i mindre lag lämnar sin moderklubb för att vinna titlar, medan de som finns i storklubbarna ofta blir petade till förmån för dyra importer. I hela ligor går därför dessa egenfostrade spelare ofta att räkna på en hand och i enskilda klubblag har man tur om det finns en enda.
Eftersom just mitt lag är Milan har jag genom åren blivit bortskämd med att ha spelare som Baresi, Costacurta och inte minst Maldini i laget. De var alla tre uppvuxna med Milans värdegrund och blev därigenom formade av klubben. De nådde ofattbara framgångar med klubben de älskade och fick gensvar från supporterleden. Dessa var dock exceptionella exempel som sällan eller aldrig kommer att få någon värdig arvtagare.
Icke desto mindre finns det någon liknande i dagens Milan. Självklart inte i samma proportion som de allra största men i dagens fotboll får man ta vad som ges och om det finns en egenproducerad spelare i mitt Milan förtjänar han att uppmärksammas. Jag pratar om en spelare som är född i Milano, uppvuxen som supporter till det rödsvarta laget och som fått sin fotbollsfostran av samma lag. Jag gillar sådana spelare i allmänhet men när de representerar mitt eget lag känner jag deras lojalitet som vore den min egen. Det är därför jag under de senaste åren lärt mig att älska en av spelarna i dagens Milan lite mer än de andra. Den passionerade Milanosonen, som fostrats i AC Milan och vuxit upp som supporter till klubben. Hans namn är Luca Antonini. Han är förvisso en högst begränsad fotbollsspelare som knappast kommer att bli ihågkommen för vunna titlar, spektakulära mål eller kontroversiella uttalanden. Trots att han är försvarsspelare kommer han inte ens att bli ihågkommen för sina glidtacklingar. Han kommer heller aldrig att nämnas i samma sammanhang som Maldini eller Baresi.
Icke desto mindre har han vunnit mitt och många andra supportrars hjärtan med sin lojalitet. Hans sätt att göra allt för skölden och inte kräva någonting i utbyte, kombinerat med passion och bakgrund i Milan, gör honom lätt att identifiera sig med. Hans lojalitet är densamma som supportrarnas. Det är den som gjort att Luca Antonini vunnit stor kärlek i milankretsar. Lojaliteten mot moderklubben.
/Jesper Klingnell
