Gästkrönika: Prinsens omväg till toppen

Det finns människor som spelar utomordentlig fotboll. Uppträdare som genomför magiska nummer. Artister som utstrålar självsäkerhet under sina framträdanden. Sen finns vår egen prins i Milano.

”Min storebror brukade alltid säga, Berlinare är som kameleonter som alltid acklimatiserar sig till miljön de befinner sig i. Italienarna har gjort mitt besök till ett väldigt enkelt och jag vet att jag menar det när jag säger att Milan är mitt hem.”

Berlin, känt för sin höga levnadsstandard och kulturellt ståtliga politik fick den 6 mars 1987 en ny invånare till stadens mer bortglömda områden.  Stadens ”prins” tog sitt första andetag i slumområdet Wedding, ett område med hög arbetslöshet där fattigdomen formar människornas levnadsstil. Med minnen från sin barndom, som präglats av kriminalitet, skotlossningar och droger valde den lilla pojken med utländsk bakgrund att göra något annat åt sina aggressioner som ständigt kokade inom honom. Boateng insåg vad många andra nära honom redan visste. Det fanns en dold talang som bara väntade på ett genombrott. Fotbollsplanen var hans hem och bollen hans leverbröd, det som fick honom att tänka på annat än problemen hemma och på gatan. Likt vår egen stjärna Ibrahimovic fanns inte alltid maten dukad på bordet, vännerna fick många gånger agera räddare för att hungern hos den idag muskulöse pojken skulle stillas. Boateng beskrevs som killen som ständigt ville mer och oupphörligt siktade mot högre höjder. Med Pelé och Rivaldo som idoler ville ynglingen hela tiden stå i rampljuset. Imitationerna av deras målgester och det oändliga tränandet på deras finter nådde inga gränser, hans tid var inne. Tänkte han. Efter att ha spelat större delen av hans liv för Berlin-klubben Hertha kände ledningen att Boateng förtjänade sin chans på högre nivå. Spelaren flyttades upp och slog igenom i föreningens A-trupp. I debuten hoppade han in i andra halvleken och glänste direkt, knappt 18 år gammal. Boateng fortsatte sin resa mot toppen och slutade inte imponera i Bundesliga. I juli 2007 skulle nästa destination mot den absoluta eliten komma. White Hart Lane skulle nu bli hans hem och Tottenham Hotspurs hans försörjare.


Boateng anlände till Englands huvudstad. Han spelade och gjorde det han kunde. Det skulle visa sig vara otillräckligt. Strax efter Kevins ankomst lämnade Martin Jol sin post som tränare, Juande Ramos var hans ersättare. White Hart Lanes gräs blev mer och mer osynligt för Boateng, bänken blev istället hans nya plats i laget. Berlinaren beskrev det som ett slag i ansiktet, ”-jag förstod inte vad jag gjorde för fel”. En utlåning till Borussia Dortmund sades vara på ingång. Boateng ville ha dåvarande (och nuvarande) Borussia Dortmunds tränare Jürgen Klopps förtroende. Det fick han, men inte heller det blev en lösning. Boateng föll hänsynslöst ner mot botten där han en gång hade börjat. Men ett steg i fel riktning vägrade Boateng att acceptera, i en intervju beskriver han sig själv som karaktären som aldrig ger upp. Ledaren som inte kan brytas ner och personen som vill ha folkets ögon riktade på sig och chansen skulle dyka upp. 2009 fick Boateng återigen packa sina ägodelar och bege sig mot Englands södra delar. Fratton Park och Portsmouth FC var ny klubbadress. Succén lät sig inte vänta, i sin 6:e match mot Bolton lät han nätet rassla till och skrev in sig i Portsmouths historia. I samma veva blev han i september samma år utnämnd till månadens spelare i Portsmouth. Var ”the ghetto kid” tillbaka i rampljuset? Lysande prestationer mot Tottenham, United och andra storklubbar gick inte obemärkta förbi. Ryktena började cirkulera. Ett rödsvart lag i söder med en skallig man som hänförare ryktades ha lyft blicken för en djurisk best i väst, men som Isac Newton en gång proklamerade ”what goes up, must come down”.

I FA-cupfinalförlusten hamnade Boateng i blåsväder med Chelseaspelaren Michael Ballack, Boateng påstod sig ha blivit slagen i ansiktet av Ballack efter en tilltrasslad situation. Några minuter senare delade Prince ut en ordentlig tryckare mot sin landsman. Gjort är gjort, Boateng blev varnad och Ballack missade sommarens VM-fest. Vid denna tidpunkt gjorde också Boateng debut för Ghanas landslag – landet hans pappa växte upp i. Detta sägs berott på att Boateng haft diverse bråk med sin bror Jerome samt stridigheter i de tyska juniorlandslaget han hunnit representera. Efter ett mediokert VM påbörjades återigen ryktena. Den skallige var återigen på hugget. Boateng anslöt efter en affär via Genoa, men den skallige ville förstärka mer. Den skallige ville ha anfallare. Sagt och gjort. Robinho och Ibrahimovic köptes in och Boateng hamnade inte i rampljuset, som han velat.

För ett tag sedan beskrev Prince sin ankomst till de rödsvarta. Han berättade hur en viss Andrea Pirlo försökte lära han hur Milan är en familj där alla ser efter varandra. Hur en pitbull på mitten vid namn Gennaro Gattuso är lika galen utanför som på planen. Hur den individuella karaktären är avgörande för förtroendet. Hur man aldrig ska vara rädd för en utmaning. Hur man med stolthet ska bära den rödsvarta tröjan och inse hur stort ansvar som vilar på ens axlar när sitt namn står tryckt på ryggen inför ett kokande San Siro. I tre år har prinsen försökt blomma ut till en kung. I dagsläget går det som i en bergodalbana. Förhoppningsvis övergår karusellen till en motorväg mot toppen, med registreringsskylten Prince10 där bak.

 

5 kommentarer