Genoa - Milan2 - 2
Genoa - Milan 2-2: “Svag insats av Milan - räddar ändå en poäng”
Milan tar med sig en poäng efter en svag insats borta mot Genoa. Frånvaron av truppens toppspelare börjar nu bli allt mer påtaglig.
Det var ett fortsatt skadedrabbat Milan som för andra gången i december gick ut på planen i Genua för att säkra en seger och för andra gången blev det onödigt svårt, denna gång att ens säkra poäng. Den långa skadelistan börjar nu märkas av på riktigt. Det blir tydligare och tydligare att med spelare som Zlatan, Bennacer, Kjaer och Hernandez borta ur startelvan så håller inte många dom andra spelarna måttet. Varken Hague, Castillejo, Calhanoglu, Rebic eller Romagnoli kan täcka upp för dom spelarna som nu inte är/ varit tillgängliga. Bra spelare ja, men ingen som kan på riktigt brösta ledarrollen att driva ett spelet framåt. Det största problemet ligger väl just nu på Milans anfall.
I dom två senaste matcherna har alla fyra målen kommit från försvarare, säger väl ändå en del. Samtidigt är det också tröttsamt att lägga ut “Ante Rebic kan inte spela centralt” resonemanget igen, men det är ju sant. Kan inte någon typ hypnotisör eller vad det nu heter försöka låsa i Piolis huvud att Rebic alltid ska spela vänster ute på kanten. När han under matchen naturligt hamnar där gör han ju bra ifrån sig, eller i alla fall bättre.
Sen vet jag inte vad man ska säga om Samu Castillejo, är helt ärligt trött på grabben. Vinner bollen och tappar bollen, om och om igen. Förstärker så fort ett höstlöv träffar honom istället för att spela ut situationerna - kanske är lika bra förresten, händer ju inte direkt några mirakel ändå. Man kan väl inte heller påstå att Rafael Leao gjorde några stordåd på andra sidan planen heller. Vet inte riktigt vad Milan har i honom, är han ett bust eller kommer han helt plötsligt en match dyka upp och storspela, tveksamt. Den relativt unga portugisen verkar inte heller sitta inne på något super flås, en löpning sen står han och hänger över knäna.
Just nu känns det som att det finns många punkter som måste kryssas av under januari för att Milan faktiskt ska kunna ha något med scudetton att göra, bredd önskas. Ska dock inte glömmas att trots krysset mot Genoa och perioden av skador toppar Milan fortfarande Serie A, med en ynka poäng ner till Inter.
Matchen
Första halvleken är väl inte direkt något som kommer etsa sig fast i minnet som en av dom mest underhållande halvlekarna. Milan var det laget som ägde bollen mest, vilket förväntas. Men det var inte direkt något finlir, långt ifrån, inget tempo alls. Genoas chanser kom mest från kontringar som försvararna klarade av bra. Så fort en spelare i Genoa tog emot en boll var det en försvarare som skavde hans hälsenor.
Andra halvleken inleds med ett marginellt bättre tempo på spelet för Milan. Men efter ett inlägg och en svagare insats av Pierre Kalulu kunde Genoa skjuta in ledningsmålet bakom en chanslös Donnarumma.
Genoas ledning skulle dock inte var långvarig efter att Davide Calabria lyckades trycka in ett skott från distans. Ett avlut som målvakten egentligen kanske borde räddat. Men det är bara att bocka och buga, skönt att även få in lite “skitmål” ibland. Efter kvitteringsmålet gjorde Pioli dom två första bytena för matchen. In kom Jens Hague istället för Castillejo och Alexis Saelemaekers istället för Rebic.
Glädjen från det första målet skulle dock bli kortvarig, det dröjde endast åtta minuter tills det att Genoa ännu en gång tog ledningen. Den här gången kom målet från ett inlägg som Mattia Destro kunde nicka in för sitt andra mål i matchen. Ännu en målsituation bakåt som Kalulu svajade lite i.
Med ca 20 minuter kvar av matchen börjar Milan spela med ett högre tempo/ desperation och med det börjar målchanserna komma allt tätare. Efter 77 minuter spelade var det dags för Golden Boy Sandro Tonali att kliva av för att ge Brahim Diaz en chans att visa upp sig efter några sämre insatser.
Efter en farlig målchans som renderade i en hörna kunde Milan tillsist få in kviteringsmålet. Målet gjordes av Kalulu som därmed också fick revanschera sig lite. Kalulu gör för övrig tycker jag en helt okej match, visst lite svajig i vissa situationer men mer kan man nästan inte förvänta sig av en så ung och oerfaren spelare.
Något ledningsmål blir det dock inte, trots den starka forceringen under matchens slutskede får dom nöja sig med 2-2 och lämna Genua med endast en poäng.
Milan visar att dom kan åstadkomma flera farliga målchanser när dom spelar desperations-fotboll. Om dom bara skulle ha spelat från början med den aggressiviteten som under matchen slutskede skulle Genoa inte haft något att stå emot med.
Statistik
Bollinnehav: 41% - 59%
Målchanser: 6 - 8
Skott på mål: 4 - 4
Hörnor: 4 - 10
**
Onödigt, tungt och tråkigt kryss, nu mot vinst borta mot Sassuolo på söndag!
Förhoppningsvis med Zlatan och co.