En djupdykning i Genoa C.F.C.s historia *UPPDATERAD*
Italiens äldsta klubb har besökt de flesta seriesystemen. Följ med på ett äventyr till fotbollens födselse i Italien.
När sommaren 1893 var förbi utövade en grupp engelsmän sina engelska sporttraditioner (cricket och fotboll) i staden Genua. Dessa herrar bildade klubben Genoa Cricket & Athletic Club 7 september 1893. På den tiden var tanken att klubben skulle representera England utomlands och då spelade man i vita tröjor, samma färg som Englands landslagströjor. Inga italienare var välkomna i klubben till en början, som i början var en privat klubb. Under de första två första åren spelade man bara cricket mot olika engelska fartyg som lade till i hamnen i Genua, som var en viktig hamnstad för utländska företag tack vara den betydelsefulla båttrafiken genom Suezkanalen. 1896, tre år efter bildandet av klubben anlände en 29 år ung doktor vid namn Dr James Richardson Spensley som snabbt startade upp det första fotbollslaget i Italien. Han kallas ”grundaren av Italiensk fotboll”. Han var till en början back men fick övergå till målvakt, en dålig sådan så han fick bara spela två matcher för laget som målvakt. Han var däremot tränare för klubben ända fram till 1907. Året därpå (1897) var Italienska spelare välkomna i klubben och det dröjde inte länge innan man spelade sin första träningsmatch, förlust med 1-0 mot ett ihopsamlat lag från Turin. Året därpå 1898 blev laget italienska mästare för första gången då man vann den officiella ligan som spelades klart på en dag och som då innehöll en massa företagslag från Turin (FC Torinese, Internazionale di Torino och Società Ginnastica di Torino).
(Den första historiska lagbilden tagen av Genoa C.F.C år 1899. Från vänster till höger: Ghigliotti, De Galleani, Spensley, Edoardo Pasteur, Leaver, Enrico Pasteur, Passadoro, Arkelss, Dapples, Deteindre och Agar)
Under de följande två åren stod laget återigen som italienska mästare men den fina sviten tog slut då man år 1901 missade guldet till Milan och kom på en snöplig andraplats. Kan det ha berott på att man det året bytte färg på tröjorna från helvita till det numera klassiska ”Rossoblu” (röd-blå) färgerna. Troligen inte då laget började året därpå (1902) byggandet av en ny svit då man tog guldet tre år i rad mellan 1902 och 1904 i sina nya ”Rossoblu” tröjor.
1903 var Genoa C.F.C det första italienska laget att spela en internationell match. Matchen spelades mot Football Velo Club de Nice (numera OGC Nice). Matchen spelades i Frankrike och vanns lätt av Genoa med 3-0.
Efter ligasegern 1904 började det gå lite tyngre för laget som året därpå missade guldet igen, denna gång till Juventus som tog sin första titel, då hade Genoa redan vunnit 6 st titlar. 1905 spelade man fortfarande bra och var med i toppen av tabellen men fick vika ner sig för de kommande två storklubbarna i Italiensk fotboll Milan och Juventus som var för starka. Nu skedde en generationsväxling i klubben och Dr Spensley började närma sig 40 år. Det dröjde ända till 1915, elva år innan man återigen hade byggt upp en stark trupp och fick vara italienska mästare för sjunde gången. Mycket beroende på att som första italienska lag (1912) anställde man en professionell tränare och professionella spelare. Man köpte bland annat spelare från rival klubben Andrea Doria (som slogs ihop med Sampierdarenese och blev Sampdoria 1946). Men det kunde ha slutat illa då detta inte var tillåtet och man riskerade att bli uteslutna från FIF (dåvarande Italienska fotbollsförbundet) men före detta presidenten och spelaren i klubben Eduard Pasteur lyckades frikänna klubben från alla misstankar. Under denna tid byggde man även sin nya arena. Det var just Pasteaur beställde bygget år 1910 och Januari 22, 1911 stod arenan klar. Invigningsmatchen var mellan Genoa och Internatzionale och publikkapaciteten var på 20 000.
Säsongen 1922-23 blev man den första klubben att vinna ligan utan att förlora en enda match. Det året åkte man som första italienska lag även ut på turné till Argentina och Uruguay. Man anordnade också som första italienska lag en supporter resa på båt till en borta match. Året därpå vann man återigen ligan för nionde gången. Man fick även ett klubbmärke (finns på startsidan), även det som första lag i Italien. 1925 var man nära att vinna sin tionde titel då man hade en 2-0 ledning i finalen mot Bologna men Bologna publiken var rasande över att en boll som de tyckte var i mål blev bortdömt och stormade planen med pistoler och tvingade domaren att döma mål. Matchen slutade till slut 2-2 och detta resulterade i flera omspel som drog ut på tiden vilket resulterade i att Genoas spelare var ur form och Bologna som hade kunnat fortsatta träna under den långt utdragna processen vann till slut.
Genoa fortsatte att vara ett bra lag under de kommande 20 åren och var även nära att gå hela vägen 1928 och 1930 då man slutade på en hedrande andraplats. Året 1933-34 ramlade man oväntat ner i Serie B för första gången men man lyckades ta sig upp direkt. Nästa stora titel fick bli den italienska cupen (Coppa Italia) som man tog hem år 1937 efter en 1-0 vinst mot Roma.
Efter andra världskriget som tog hårt på Genoa och som inte kunde återhämta sig som övriga klubbar och nu väntar flera mörka år för ”Rossoblu” och man når botten säsongen 1969-70 då man åker ner i Serie C. Men året därpå är man tillbaka i Serie B och 55 000 hyllar laget efter seger mot Rimini. Nu börjar de ekonomiska problemen och man har återigen några tunga år framför sig och man åker berg och dalbana mellan Serie A och Serie B mellan åren 1970-89, där man mest håller till i Serie B. Men fortfarande var stödet stort i staden och 1971 så hyrde supportrarna ett helt skepp för att kunna transportera sig till bortamatcherna. Genoa C.F.C har alltid varit stadens lag.
(Genoa firar avancemanget till Serie A tillsammans med Gradinata Nord säsongen 1972-73)
Genoa återuppstod 1989 då man återigen blev uppflyttat till Serie A och året 1990-91 lyckades man ta en fjärde plats i ligan mycket tack vara den ökända duon till forwards tjecken Tomáš Skuhravý och Uruguayanen Carlos Aguilera. De nätade 15 mål vardera och delade tredje platsen i skytteligan med varandra. Till VM-1990 hade man även renoverat Stadio Luigi Ferraris som för övrigt är döpt efter en Italiensk krigshjälte från första världskriget som även spelade och var lagkapten i Genoa på den tiden. Man hade nu kvalat in till UEFA cupen nästa år på den ”nya” arenan där man gick så långt som till semifinal. I första rundan slog man ut Real Oviedo med sammanlagt 3-2. Bortamatchen blev mest känd för Genoas supporters anordnade en bil karavan till Oviedo, då man tog över hela stan. I andra rundan stod Dynamo Bukarest för motståndet. Man vann hemma med 3-1 för att sen spela 2-2 på bortaplan. Nu hade man tagit sig till tredje rundan och där fick man möta ännu ett Rumänskt lag i Steaua Bukarest. Man vinner med 1-0 i båda matcherna. I kvartsfinalen har man lekstuga med storlaget Liverpool. Man vinner med 2-0 hemma och tar en 2-1 seger på Anfield Road som första Italienska lag någonsin. I semifinalen ställs man mot Ajax (med Stefan Pettersson i laget) som blev för svåra och vann sammanlagt med 4-3. Genoas största internationella framgång är ett faktum. År 1994 var det också en framgång för Miura som blev den första Japanska fotbollspelaren i Italien och Genoa C.F.C
Men glädjen varade inte länge för Genoa C.F.C återvände till Serie B 1995 och tog med sig djupa ekonomiska problem. 1998 hade man som första italienska lag nyheter på Internet. 2001 så hade man även som första italienska lag spelare från Tunisien i sin spelartrupp (Badra, Bouzaiene, Gabsi, Mhadhbi). Uppbackad av en ny organisation och president (Enrico Preziosi) blev laget återigen klart för Serie A 2005 efter den omtalade matchen hemma mot Venezia A.C. som man vann med 3-2. Genoas supportrar festade hela nätterna, och färgade Genua till ett hav av röda och blåa flaggor. Genoa började förbereda sig för Serie A och gjorde snabbt klart med flera meriterade nyförvärv (Lavezzi, Ooijer och Abbiati med flera). Men sen kom bakslaget. Matchen mot Venezia var fixad. Polisen hade tagit en Genoa ledare med 2 milj. Euro med kontanter i en väska utanför arenan. Genoa ledaren sade att man skulle betala Venezias president för ”vissa framtida köp”. Dessutom hade flera spelare i Venezia plötsligt fått mystiska skador under veckan som resulterade i att flera av de mest tongivande spelarna i Venezia inte var med i matchen. Polisen hade även avlyssnat samtal mellan klubbarna och resultatet blev att Genoa 8 augusti 2005 blev degraderat ner till Serie C med tre minus poäng i bagaget. Staden Genua förvandlades till ett slagfält då besvikna supportrar krossade allt i sin väg. Genoa var nu tvunget att göra sig av med flera spelare. Skyttekungen Diego Milito blev utlånad till Zaragoza med en köpklasul. Flera andra spelare blev sålda alternativt utlånade till andra klubbar. Men Genoa skulle inte ge sig lätt utan skulle gå upp direkt var det tänkt.
Den nya säsongen började inte bra då man fick tre till poäng fråntagna då man spelat med en avstängd spelare (sex minuspoäng totalt nu alltså). Säsongen blev till en enda lång plåga. Laget ledde serien större delen av säsongen men flera dåliga matcher i rad under tidiga 2006 gjorde så att man tappade sin ledning. Klubben reagerade direkt och sparkade tränaren Attilio Perotti. In kom istället Giovanni Vavassori men inte heller han kunde ta tillbaka serieledningen. Man slutade tillslut på en andra plats och ett nervöst slutspel väntade. Man lyckades slå ut Salernitana Calcio i semifinalen och i finalen väntade A.C Monza. Genoa började borta och vann matchen komfortabelt med 2-0. Nu skulle man bara spela av matchen hemma, men Monza ville annat. Efter en nervös historia som slutade 1-0 till Monza så var Genoa klart för Serie B. Vavassori fick inte vara tränare länge då man i juli 2006 anställde Gian Piero Gasperini.
Inför säsongen 2006-07 i Serie B satsade ledningen stort och man skulle direkt upp till Serie A. Man värvade mest och bäst av alla och in kom spelare som: Adailton, De Rosa, Figueroa, Sculli, Fabiano, Milanetto, Bega, Juric, Rubinho med flera. Laget värvade även mitt under säsongen då anfallsveteranen Marco Di Vaio anlände från en misslyckad sejour i Monaco och trollgubben Leon från Reggina m.fl. Laget började lite trevande, men efter ett par månader hade laget smugit sig upp i toppen av tabellen tillsammans med den andra nykomlingen från Serie C Napoli och jätten i italiensk fotboll Juventus. Laget spelade nu bländande fotboll och tog seger efter seger och såg att gå mot uppflyttning med hjälp av 10 poängsregeln (är det mer än tio poäng mellan lag tre och fyra så ställs kvalet in och lag 1-3 blir direkt uppflyttade). Men nervositeten kom smygande och man tappade ett par viktiga poäng i de sista omgångarna och till slut skulle allt avgöras på ”Marassi” (Stadio Luigi Ferraris). Laget var tvunget att ta tre poäng för att vara säkra på uppflyttning. Men vi fick bara 0-0 men det räckte tack vare att Triestina spelade 1-1 borta mot Piacenza. Jubel, tårar och kramkalas utbröt då båda lagen på planen var klara för Serie A.
(Genoas tifosi färgar Genuas gator "Rossoblu" efter avancemanget till Serie A 2006-07)
Mercaton till säsongen 2007-2008 var inte lika imponerande som föregående år men man knöt till sig några (skulle det visa sig) guldkorn. Marco Borriello anlände från Milan i ett delägarskap och många rynkade på näsan. Även Abdoulay Konko, Cesare Bovo, Matteo Paro och samt dyrgripen för att värvades från Serie B, Papa Waigo anlände. Genoa gjorde en strålande säsong och nosade länge på en UEFA-Cup plats, men avslutningen av serien var urdålig och man förlorade de sista 6 matcherna och man hamnade till slut på en mycket respektabel tionde placering för att vara en nykomling. Under säsongen hade man mycket svårt mot storlagen medan man relativt enkelt slog bottenlagen. Genoas klart viktigaste spelare under säsongen var Marco Borriello som verkligen slog igenom på allvar. Han var/är en stor stark bollmottagare men samtidigt en riktigt vass avslutare. Han gjorde hela 19 mål under sin debut säsong i Genoa och med det spelade han även in sig i Gli Azzurri. Han ledde länge skytteligan men tack vare lagets avslutning på säsongen så försvann hans chanser till att vinna. Både Borriello och Konko såldes dyrt efter säsongen till Milan respektive Sevilla.
(Borriello firar ett av sina 19 mål. De flesta av hans mål i Genoas tröja kan du se här)
Den 7 september 2008 firade laget 115 år och det firades på ett Marassi inför ett fullsatt Gradinata Nord. Cirka 20 000 hade kommit för att fira Italiens äldsta lag. Det var musik, dans, fyrverkerier och presentation av årets spelartrupp och ledning. Familjen Preziosi stod såklart i centrum. En jubileumströja har även tagits fram för att symbolisera detta. Du kan se den härintill.
(Genoa 08/09 framför Gradinata Nord på Genoas 115 års dag.)
Förberedelserna till säsongen 2008-2009 var i full gång och Enrico Preziosi lovade att köpa spelare och som han gjorde det. Det vi fick uppleva under denna mercato kommer vi antagligen aldrig få uppleva igen. Preziosi utlovade transfers över 30 miljoner euro och när mercaton var slut hade Preziosi köpt spelare för över den hissnande summan 50 milj euro. En helt sjuk siffra för ett lag som Genoa. Men det är inte bara den siffran som imponerar utan även Genoas framtidssatsning på unga lovande talanger som Troest, Ranocchia, Brivio, Forestieri, Roman, Natalino, Pinau, Renzetti, Polenta och Di Gennaro för att nämna några. Alla är talanger som kan bli mycket kompetenta Serie A spelare och en del även världsspelare. Men även de mera meriterande värvningarna imponerar och då tänker jag givetvis först på Milito och Palladino. Men även värvningar som Modesto, Mesto, Gasbarroni, Ferrari smakar fint i munnen. Värvningen av Diego Milito chockade hela fotbolls Europa. Många storklubbar var efter Il Principe men han ville BARA till Genoa. Vilket hjärta, vilken spelare! Han hyllades som en gud när han kom till Genua mitt i natten inför tusentals sjungande fans. Hans första träning med laget följdes av 3000 grifonis. Försäljningen av säsongsbiljetter tog ny fart och det gamla rekordet från 91/92 på 23 125 biljetter var nära att slås. Det blev Militomania i Genua!
(3000 Genoafans firar Militos återkomst framför Villa Rostan på Genoas träningsanläggning)
Säsongen 08/09 blev en stor succé då Genoa återigen efter 17 års frånvaro kvalificerade sig till Europacupspel i Euro League. Man slutade till slut efter en hård kamp om fjärde platsen med Fiorentina på en femteplats. Genoa hade samma poäng som Fiorentina som dock fick fjärdeplatsen p.g.a bättre inbördesmöten. Genoa spelade stabilt och bra under hela säsongen. Under höstsäsongen var det Diego Milito som nästan själv bar sitt lag på sina axlar och hade en fruktansvärd fin form och sprutade in mål. Han utsågs till höstens spelare här på SF av alla redaktioner. Milito blev skadad och efter jul så var det ”laget” Genoa som stod upp och visade att man inte står och faller med en enda spelare. Under säsongen slog vi storheter som Milan, Roma och Juventus. Men det vi kommer komma ihåg mest är dubbelsegern i Derby della Lanterna mot våra kusiner Sampdoria. Första matchen vann vi med 1 – 0 och den andra med 3 – 1 och alla mål gjordes av Diego ”Il Principe” Milito. I sista matchen på Marassi hyllades han med ett eget tifo och en banderoll där det stod: ”Du kom som en prins men lämnar som en kung” då han innan matchen blivit klar för Inter tillsammans med vår näst bästa spelare Thiago Motta. Hela den matchen mot Lecce var en stor fest då laget hyllades för att återigen ha kvalificerats sig till Europa. Festen fortsatte sedan på stadens gator natten lång. En gästkrönika om "festen" kan du läsa här. Genoa C.F.C öppnade även upp sitt egna museum på 900 kvm. Ett bildspel från museumet kan du se här.
Här under kommer lite bilder från säsongen 08/09.
(Gradinata Nords tifo under ett av derbyna)
(Gradinata Nord pryddes under den sista matchen mot Lecce av en kopia av Genuas landmärke fyren samt ett korstågsskepp och orden ”In Europa portaci con te” (Ta oss med dig till Europa).
(Diego Milito, som var vår prins men numera är vår kung. Han gjorde 24 mål under säsongen men han assisterade även till många medspelares mål. Hans 24 mål kan du se här.)
Mercaton inför säsongen 09/10 skulle Genoa förbereda sig på spel i Europa League. Flera tunga pjäser från föregående års succélag försvann. Bland annat hela den centrala linjen med Rubinho, Ferrari, Motta och Milito vilket satte Preziosi under hård press på mercaton. Hans värvningar (Floccari, Crespo, Zapater, Moretti, Amelia och Palacio m.fl.) slog inte alls lika väl ut som tidigare år och man gick igenom en dålig mercato där man inte lyckades ersätta spelarna som lämnade klubben. Men trots de dåliga förutsättningarna gjorde Genoa en godkänd säsong. Man gick vidare till gruppspelet i Europa League. Man hade otur i lottningen där man hamnade i en väldigt svår grupp med bl.a Valencia och det franska uppstickarlaget Lille. Genoa slogs ut i gruppspelet men man hade allt i egna händer inför den sista matchen hemma på Marassi, då man mötte Valencia, men trots strålande spel och en enorm kämpainsats lyckades spanjorerna vinna matchen efter ett sent mål med 2-1. I Ligan var Genoa hela tiden med i striden om Europa League platserna för att även stundtals ibland nosa på Champions League platserna. Man blandade lysande resultat med riktiga bottenapp under hela säsongen. Men lagets defensiv var Genoas stora akilleshäl då man släppte in näst flest mål av alla lag i ligan. Men offensiven fungerade bra och man fortsatte spela en publikvänlig och teknisk fotboll och hela 18 olika spelare fick göra mål. Ledningen försökte väcka liv i laget under vintermercaton genom att ersätta Floccari med Suazo och Acquafresca vilket skulle visa sig bli en stor flopp. I Derby della Lanterna fick båda lagen vinna varsin match. Genoa vann höstderbyt med övertygande 3-0 medans Sampdoria fick revansch och vann vårderbyt med 1-0.
Här kommer några bilder från säsongen 09/10:
(Il Capitano Marco Rossi var Genoas bästa spelare under säsongen)
(Palladino satte 3-0 målet mot Samp i och satte fingrarna bakom örat framför GradinataSud, vilket resulterade i kraftiga reaktioner från både publiken och Sampdorias spelare.)
(Gradinata Nords tifo i vårens Derby della Lanterna)
Meriter:
Italienska mästare 9 ggr: 1898, 1899, 1900, 1902, 1903, 1904, 1914/15, 1922/23, 1923/24.
Coppa Italia 1 ggr: 1937
Smeknamn:
Rossoblu (röd/blå)
Grifoni (Griffon)
Vecchio Balordo (gammal dåre)
Zena (Betyder Genoa på Genoveses egna språk)
På den HÄR sidan kan du läsa om uppkomsten av Genoas smeknamn och deras fans och se flertalet bilder på Gradinata Nord med mera.
Pensionerade nummer:
6#: Gianluca Signorini, libro, 1988-1995
Signorini värvades från Roma och spelade sju säsonger i klubben och under alla år var han lagets kapten. Han spelstil var väldigt hård och tuff och han blev snabbt en av fansens absoluta favorit spelare p.g.a. sitt uppoffrande spel. Han minns som en av de bästa italienska libron i italien. Genoa har även döpt sin träningsanläggning till "Centro Sportivo Gianluca Signorini" efter sin älskade kapten.
12#: Gradinata Nord (Genoas supporters smeknamn)
För att hylla Genoas fantastiska supporters och TIFO:n så är numera tröja nr. 12 supportrarnas egna.
Kända spelare genom åren:
Carlos Aguilera, Branco, John Van't Schip, Jan Peters, Tomáš Skuhravý, Roberto Pruzzo, Christian Panucci, Vincenzo Montella, Stefano Eranio, Bruno Conti, Gianluca Signorini, Ruben Paz, Diego Milito, Guillermo Stábile, Dan Petrescu, Thiago Motta och Gennaro Ruotolo.
Övrigt: Genoa är väldigt populära i hela Italien och har runt 1,1 milj supportrar i landet. Våra kära kusiner ligger lite efter med 500-600 000 fans.
Källor:
www.genoacfc.it
Wikipedia Italia
www.akaiaoi.com
