Milan – Genoa 1 – 1: Precis som planerat
Genoa åkte till Milano med tre raka vinster på borta plan och man skulle ännu en gång prestera mycket bra fotboll utanför Marrasis skyddande borg.
Flera spelare har rehabiliterat sig och Genoa åkte med ett starkt lag till Milano. Ferrari saknades förstås i försvaret då han var avstängd. Jag hade trott på en fyrbackslinje men det blev snarare en fembackslinje stundtals i förstahalvlek. Men på pappret skulle det nog se ut som en 3-4-2-1 uppställning.
Genoa ställde upp med:
Rubinho
Biava, Criscito, Bocchetti
Mesto, Milanetto, Juric, Modesto
Sculli, Motta
Milito
Under första halvlek var Genoa under stora perioder utspelade. Pirlo hade prickat ribban två gånger om från 25 meter. Beckham höll på att göra 1-0 redan efter 15 sekunder efter Genoaslarv i backlinjen. Sen gjorde han det kommentatorn sa han skulle göra: ”bend it like Beckham” och Rubinho som stod felplacerad var chanslös. Frisparken som var ute från kanten mot hörnflaggan till och Beckam skruvade in bollen vid den första stolpen. Genoa hade inte mycket och hade förskräckligt svårt att hålla bollen inom laget under en längre period. Bästa chansen hade Motta två gånger om. Först en nick utanför på hörna, sen en frispark tätt utanför straffområdet efter att han själv blivit fälld, men Abbiati gjorde en säker räddning. Genoa tvingades(?) till två byten innan paus och Modesto och Motta fick lämna i förmån för Jankovic och Vanden Borre. Det såg som väntat mörkt ut, men Milito behöver bara en chans. Det vet alla.
Genoa kom ut som ett nytt lag i andra halvlek och vårdade bollen mycket bättre. Man lyckades hålla bollen längre inom laget och på det viset han man flytta upp laget. Kunnde det bero på att man gick tillbaka till det trygga 3-4-3 systemet? Milan skapade inga större chanser i andra halvlek och en sådan anstormning som i första halvlek såg man ingenting av. Vanden Borre tog tag i spelet på Genoas mittfält och han är en man för startelvan enligt mig mot Palermo. Genoa spelade sig fram till många halvchanser men till slut kom ett jätteläge efter ett fint inspel från högerkanten fick Diego Milito på en bra nick som Abbiati gjorde en kanonräddning på. Men Genoa fortsatte att pressa och till slut kom chans nummer två för Milito. El Principe missar aldrig två så klara lägen på rad. Milanetto slog en fin boll ut på högerkanten och Mesto (tror det var han) slår in ett inlägg som nickskarvas mot bortre stolpen och där kommer Milito framrusande och stöter in 1-1. Militos 14 mål för säsongen. Ett faktiskt rättvist resultat efter två spelade halvlekar. Men vem hade trott det efter Milans fina första halvlek?
Bäst i Milan var Pato, Maldini och Abbiati. Speciellt Pato som nu har vuxit till sig ordentligt och ständigt var ett hot med sin snabbhet och teknik. Men vart var Kaka? Han var totalt utraderad under hela matchen. I Genoa utmärkte sig Vanden Borre och Motta var bra i Genoas bleka första halvlek. Även ungtupparna Bocchetti och Criscito spelar av matchen som om de vore fullt utvecklade Serie A spelare. Dessa herrar kan bli något stort.
Jag satt på slutet av matchen och tänkte: ”en förlust med 1-0 borta mot Milan är helt okej. Vi har iallafall inte skämt ut oss”. Sen kliver Diego Alberto Milito in och visar att inget storlag i Italien ska känna sig säkra när Rossoblu kommer på besök.
NOI SIAMO GENOA!
