Italien - Österrike
Inför Italien-Österrike: Provinsfotboll på Wembley
Åttondelsfinal väntar och EM börjar nu på allvar för Roberto Mancini och I Nuovi Azzurri.
Provinsfotboll
Roberto Mancini har verkligen brutit barriärer - inte bara raden av matcher utan förlust (30 stycken) eller raka segrar (11 stycken).
Han har också samlat in spelare utanför de stora klubbarna. Förr om åren så bestod stommen uteslutanden från de randiga klubbarna i norr - nu är lilla Sassuolo en av Gli Azzurris stöttepelarna med tre stycken spelar med i truppen.
Mycket kommer såklart av att de stora klubbarna mer och mer hämtar utländsk arbetskraft men också att Mister inte är låst vid klubbarna som tidigare förbundskaptener varit. Visserligen tog han tre scudetton med Inter som tränare men som spelare var han aldrig uppväxt i de stora klubbarna utan hållit sig i Bologna, Lazio och Sampdoria. Det kan naturligtvis också satt sin prägel på hans öppenhet gentemot alla klubbar i Italien.
Inte bara det, också spelsättet. Han har verkligen frångått det strikta säkerhetstänkspelet med att hela tiden vara bakom bollen och vårda den till tillfälle att attackera ges. Spelet är mycket mer dynamiskt och vertikalt och inte lika uppbyggt på kontringar som förr. Mer av en holländsk totalfotboll än ett strikt positionerat catenaccio.
men allt här betyder ingenting på lördag kväll.
I Nuovi Azzurri charmat Europa och fotbollsvärlden i tre raka matcher. I Rom. Inför de sina.
Nu är det allvar. Nu ska laget upp till London och mighty Wembley och möta ett Österrike som vet att de inte har någonting att förlora.
Italien har nu allt att förlora. Ett uttåg nu skulle ses som ett fiasko.
Mister ville tona ner det stora steget att spela där:
"Det är många som inte spelat på Wembley och man måste komma in och känna glädjen av att göra det" och fortsätter angående valet av spelare:
"Jag har angenäma problem. har spelare som både fysiskt och mentalt är redo att ta plats i startelvan men också som är redo att komma in och ändra matchbilden."
Ja, det lyser verkligen om Italien. Det lyser oroväckande mycket säger många, inte bara de skrockfulla utan också experter.
Här tror jag många hänger upp sig på VM 1982. Urusla i gruppspelet med idel kryss och gick vidare på fler gjorda mål än Kamerun för att sen skriva historia.
Kanske bättre att kolla hur det gått när de gjort motsvarande som i år i tidigare mästerskap.
T.ex. har det vunnit all sina matcher i gruppspelet vid tre tillfällen. 1978. 1990 och 2000. Av det mynnade det ut i två matcher om brons (varav en vinst 1990) och en finalplats. 1978 åkte det ur på holländska långdistansare (Haan) efter att ha varit turneringens bästa lag i gruppspelet och bl.a. besegrat blivande mästarna Argentina. 1990 var det Argentina igen som förstörde hemma-VM:et på straffar i Neapel och 2000 åker det på ett golden goal i finalen mot Frankrike. Med andra ord har de tagit sig långt varenda gång och, också, om ni kan läsa trenden, kommit närmare och närmare en vinst efter placeringsraden 4, 3, 2...
Att Belgien, Frankrike, Portugal och andra storheter är på samma spelträdshalva kan vi analysera en annan gång.
Motståndarna då?
Ja, Österrike har sin stora fixstjärna i David Alaba. 29-åringen blev i dagarna klar för Real Madrid och är den hela laget förlitar sig på.
De gjorde det också sist laget var i ett mästerskap - EM2016 i Frankrike. Då var det ett fiasko där de hade avgörande match i gruppen mot Island.
Vinst behövdes men laget förlorade på tilläggstid med 2-1 och det blev ridå.
Då satte man Alaba som mittfältare och skulle ta hand om allt - både bak och fram. Nu är rollen tydlig som försvarsspelare.
Lagets sammanhållning är också mycket starkare än förra gången enligt den österrikiska pressen, inte så konstigt kanske då segrar ger andrum, även om motståndet heter Ukraina och Nordmakedonien.
2016 var första gången sen deras hemma-EM 2008 som de var i ett mästerskap och de laddade till tänderna inför det. Den här gången var de mer laidback och lät spelare var mer med sina familjer innan turneringe startade, vilket verkar gjort spelarna mer harmoniska.
...och det är väl lite där Österrikes chans ligger i matchen mot italien. Harmoni och absolut noll press på att åstadkomma något.
Skillnaden mellan de olika nationerna sammanfattas ganska av den forna Inter och Roma-spelaren Herbert Prohaska:
"Italien är en fotbollsnation, Österrike är det inte. Visst, vi har många som är intresserade av fotboll men vi är en skidåkarnation. punkt."
På med pjäxorna, Avanti!
