Italien - Wales1 - 0
Italien-Wales 1-0: Jobbet gjordes.
Det var ingen uppvisning av Gli Azzurri eller Wales för den delen, men jobb skulle göras och jobbet gjordes. 3 poäng och Gli Azzurri vinner Grupp A
En till match, en till stabil insats och 3 poäng till. Roberto Mancini ställde lite av ett B-lag på planen idag, men det gick gjorde knappast någon skillnad, inte om man kollar poängmässigt, för det är väl det som räknas? I det här mästerskapet har jag sett många överraskande laginsatser, matchen idag var inte en av dem. Jobb skulle göras, jobbet gjordes. Mer än så vill jag egentligen, och behöver, inte ta med från matchen.
Som sagt var det en hel drös nya spelare som fick chansen från start i kvällens drabbning. En av dem var Marco Verratti, förvisso inte ny i landslagssammanhang men han gjorde debut i detta mästerskapet. Verratti har varit skadad sedan 8 Maj men är nu tillbaka på planen, och som han gjorde det. Med sina 136 touch var han tydligt den spelare som var inblandad mest i spelet. Det kan inte bara varit jag som trodde Verratti skulle komma in och känna lite på boll i 45 minuter för att sedan kliva av igen. Så var inte fallet. Han blev även assisterande matchvinnare när han skruvade in ett frisparks-inlägg till Matteo Pessina.
I och med Verrattis oroligt fina insats så blir konkurrensen på positionen allt hårdare. Som ingen har missat gjorde, ersättaren till Verratti, Locatelli 2 mål och en fantastisk insats senaste matchen. Locatelli eller Verratti? Det är alltså valet Mancini måste göra till nästa match. Ett lyxproblem Gli Azzurri ska njuta av, för det problemet har dem inte haft på ett tag.
När matchen var slut så var även grupp A slut. Italien slutar på en förstaplacering med full pott, 9 poäng. Därefter Wales, 4 poäng, Schweiz, 4 poäng och Turkiet, 0 poäng, i den ordningen. Detta innebär att Italien får i en åttondelsfinal möta tvåan i grupp C, vilket troligen blir vinnaren av morgondagens möte mellan Ukraina-Österrike. Oavsett motstånd i den matchen ska Italien vinna.
Vinsten idag innebär också en svit på 30 matcher utan förlust, därmed tangerar man den svit som Gli Azzurri hade på slutet av 1930-talet, då under ledning av Vittorio Pozzo. Hur länge ska denna svit hålla, hur bra är egentligen Gli Azzurri? Ju längrre sviten håller och ju bättre resultaten blir så börjar jag allt mer skeptisk. Det kanske skulle vara bra med en lite svag insats. När man går in i ett slutspel är det ju där man faktiskt vill höja sig rejält. Det skeptiska i mig säger att Italien redan har nått sin högsta nivå, att dem redan hoppat så högt det går, taket är nått.
Det som talar emot allt detta är ju trot allt att vi såg ett halvt B-lag där ute. Man kanske kan ta en ny ansats när man slänger in Insigne, Immobile, Berardi och resten av gänget. En sak vet jag och det är att så länge Mancini är tränare så vet alla exakt vad de ska göra. Till och med Bernardeschi som jag brukar tycka ser lite trött och seg ut hela tiden visste vad han skulle göra. Det tyder bara på extremt starkt ledarskap av Mancini och hans helt klart bäst klädda ledarstab i mästerskapet.
Nu börjar det riktiga, nu börjar slutspelet för Gli Azzurri. Allt kan vinnas och allt kan förloras, trots Italiens otroliga svit så tvekar jag var laget står inför slutspelet. Allt är upp till Mr. Mancini och hans Italien. Forza Italia!
