Golestani: Rävspel och envishet
Såpan om Tevez och Maxi Lopez verkar äntligen ha fått ett slut, och många milanisti är missnöjda med utgången. Frågan är: ville vi verkligen att Galliani skulle möta Citys krav?
Det är lätt att sitta på soffan och tycka att Milan borde pungat ut med ca 250 miljoner för en spelare vars marknadsvärde borde vara mycket högre. Ett kap helt enkelt.
Först och främst ska man vara införstådd med hur klubben styrs för tillfället. Med tanke på saker som hänt lagets ägare (utanför fotbollen) är det inte väldigt förvånande att man strypt tillförseln av pengar till klubben. Man tar helt enkelt mindre risker, och det är helt förståeligt i fallet Tevez att man inte ville köpa honom direkt. Ett köpkrav i slutet på säsongen var nog endast aktuellt om City hade gått med på Milans villkor, inte annars.
Nu hamnade Galliani istället i en situation där han hade ett övertag gentemot konkurrenterna (Inter och PSG) då man hade Tevez på sin sida. Till en början trodde jag, precis som många andra, att Milan skulle kunna ro affären i hamn, just för att City gärna vill göra sig av med Tevez så fort som möjligt. Det vi inte såg, och det inkluderar såklart Galliani, är att City (via ägarna) skulle spela hardball och göra en principsak av det hela.
Personligen tycker jag att de gör rätt i det, även om det troligen innebär en större ekonomisk förlust för dem att ha kvar Tevez. Skulle de vinna ligan får han även ta del av bonusarna som truppen får dela på – inte helt rättvist.
Samtidigt som man kan tycka att Galliani och Milan inte borde ha varit alltför desperata för att ta in en anfallare som inte ens kan spela CL med laget måste vi kanske också inse att Gallianis tillvägagångssätt inte fungerade denna gång. Och allt beror på att Gallianis list och rävspel inte kunde mäta sig med Citys hårda ställningstagande och det faktum att de faktiskt inte behöver pengarna. De har helt enkelt råd att vänta, och markera att de inte kommer att rea ut eller ge bort sina spelare hur som helst. Det kan mycket väl visa sig vara en klok investering inför framtiden, om man nu får kalla det en investering.
Det sägs även att City ville ha in en klausul som innebar en straffavgift om Milan inte lyckades sälja Mr X (Pato eller Robinho?) för att finansiera köpet av Tevez i sommar. Det snackas om 70 miljoner kronor. Sjuttio miljoner kronor! I straffavgift! Det är samma sak som att ha ett köptvång. Enligt de flesta källor i skrivande stund är det just den klausulen som gjorde att affären kollapsade. Och Galliani är arg. Besviken. Rasande. Men du kära Galliani, som man bäddar får man ligga.
Galliani får även skylla sig själv att han byggt upp förhoppningarna om argentinarens ankomst, men det är ju en del av spelet.
Nu är det inte riktigt över än, men det ska extremt mycket till om Tevez ska komma till Milan under resterande fyra dagar. Och lyckas den skallige med den bedriften, utan att Milan blir rånade, så har han definitivt ännu ett kap att lägga till på sitt redan imponerande CV.
Maxi Lopez satt under denna period och gäckade på sitt hotellrum. Han väntade, troligen lika ivrigt som oss, på att höra nyheterna om att han blir den som får ansluta till Milan.
Snällt, och det visar antingen desperation eller att han väldigt gärna ville gå till Milan. Kanske är det en kombination av de två.
Låt oss inte jämföra Lopez med Tevez nu. Två helt olika spelartyper som håller helt olika nivåer. Maxi Lopez har en hög högstanivå, men inte ens då är hans i närheten av att vara världsklass.
Däremot är han en direkt och tydlig avlastning till Zlatan. En tung spelare som är bra i luften, något Milan saknar totalt om Ibrahimovic skulle gå skadad eller avstängd. Det gör också att Milan får en joker i de lägen då det behövs.
Han vill tydligen ”äta gräset på planen”, vad det nu betyder. Välkommen till Milan Maxi, men gräset på San Siro är inget att ha. Bara så att du vet.
Jag är inte alls missnöjd med att Lopez anslutit, det är inte det. Jag tycker inte att han har potentialen att bli en startspelare i ett lag som kämpar om scudetton, men han kommer att vara en nyttig utfyllnadsspelare. Alla parter är nog införstådda med att Maxis primära funktion är att sitta på bänken och hoppa in om det behövs.
Allt som allt är Lopez en helt okej värvning, även om Tevez också skulle komma. Så just där har jag inga problem. Mitt problem är vad som händer om vi inte skulle få Tevez under de sista dagarna och timmarna av transferfönstret.
Vem är det Galliani har tänkt sig sälja för att finansiera köpet?
Är det någon som vill lämna?
Jag hoppas på Robinho.
Honom skulle vi kunna få en bra slant för, och i dagsläget bidrar han mindre och mindre till laget, även om han fortfarande är viktig. Tevez hade förändrat det radikalt.
Dessvärre tror jag att det är Pato som försvinner i sommar.
Har man kanske tappat tålamodet på ankan? Vill man kanske casha in innan det är för sent? Och var går han (PSG är inte längre det enda alternativet)?
Det gör ont att tänka tanken, även om det kanske visar sig vara rätt beslut till slut.
Men erkänn nu, visst påminner det här lite om Kaká-situationen innan han lämnade för Real?
****
Någonting säger mig att Galliani inte är klar än, bara så att det är sagt. Vi bör ju värva en icke EU-spelare åtminstonde...
Vad tycker ni? Diskutera, men håll en god nivå.
