Pagellone della stagione #1: "Kan inte ge annat än toppbetyg!"
Ännu en italiensk fotbollssäsong är över och vi sammanfattar i sedvanlig stil. I år har vi plockat med redaktionerna för Serie B också.
Varsågoda!
Vi börjar stenhårt... Säsongens betyg?
ATALANTA
— Två finaler, en titel och säkrat Champions League-spel inför kommande säsong. Säsongens Atalanta är det bästa klubben har presterat resultatmässigt någonsin. Återigen lyckas Gasperini få ut maximalt av spelargruppen och överprestera på en oerhört hög nivå. Det går inte att sätta något betyg på den här säsongen, för det är så nära utopi man kan komma för en klubb som Atalanta. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Oj, var ska vi börja… Det är klart att säsongen överträffade alla förväntningar. Poängskörden, försvarets täthet, Zirkzees offensiva regisserande, bortaföljena, vad klaffade inte liksom. Slutbetyget blir alltså starka 8,5. (Mikael Mansjö)
COMO
— Det går givetvis inte att sätta ett annat betyg än tio av tio. Eller fem av fem. Fullpott. Vilken skala man än använder så är Comos säsong helt perfekt. Man lyckades med bedriften att komma tvåa vilket gör att klubben kommer att spela i nästa års Serie A för första gången sedan 2003. Vissa skulle argumentera för att det var väntat då man har en av italiensk fotbolls absolut rikaste ägare som eventuellt bör generera en nia eller till och med en åtta i betyg. Men kollar man på trupperna inför säsongen så var Como absolut inga favoriter. Alla var eniga om att detta var ett långsiktigt projekt och det är det fortfarande. Serie A hade ingen räknat med redan i år, det kan jag garantera. (Malte Solfors)
EMPOLI
— Säsongens betyg måste bli en stark trea, trots att man nästan åkte ur. Flertalet tongivande spelare försvann inför säsongen; i detta tomrum klev visserligen andra fram, men truppen är tunn. (Oskar Örn)
FIORENTINA
— Jag ger just nu betyget 5, vilket kan höjas vid vinst i Conference League-finalen. Vinner Fiorentina finalen skulle jag ge betyget 7, en titel är alltid en titel speciellt för en klubb som Fiorentina som inte vunnit något på väldigt länge.
Men överlag är säsongen en besvikelse. Ska man se till målet som ledningen uttalat inför säsongen så ville men göra det bättre än förra säsongen vilket jag tycker Fiorentina har uppnått. Men inte på något imponerande sätt. 1 poäng mer i ligan än förra säsongen och en eventuell titel skulle vara bättre. Men säsongen har på något sätt varit en blandning av en mellansäsong och slutet på en ”era”. Det är uppenbart för mig nu att ledningen räknade med att detta var Italianos sista säsong och därför värvade man färdiga spelare på lån i somras, vilket man tidigare inte gjort mycket alls, för att ge honom en sista push för att vinna en titel. Men känslan har också varit att man har längtat efter något mer. Ett lag som spelar underhållande fotboll tillsammans och uppnår saker. Denna säsongen har det känts splittrat och jag har sedan årsskiftet väntat på en förändring. En förändring. Vi nu kommer se i sommar. För att sammanfatta har säsongen varit en besvikelse trots eventuella sportsliga framgångar, eftersom känslan inte riktigt funnits där för laget och för tränaren.
(Torsten Armini)
HELLAS VERONA
— Oj, säsong var verkligen som baken. Tudelad. Första halvan var en besvikelse. En pyspunka. Därefter var det som när en dålig film har en bra avslutning. Laget samlade sig i krisen och blev starkare än jag sett något Hellas-lag sedan Juric-tiden. Ett fantastiskt crescendo med Coppolas sena avgörande hemma mot Udinese. Som helhet får ändå säsongen 3 av 5. Första halvan var 1 av 5, medan andra halvan var så nära 5 av 5 Baroni kunde ha kommit med den limiterade spelartruppen. Hellas slutade tillslut på en 13:e plats och säkrade kontraktet med en omgång tillgodo. (Jakob Seiberlich)
INTER
— Målsättningen inför säsongen var att vinna ligan. Efter att ha vunnit den inhemska cupen två år i rad samt supercupen så var man på jakt efter en större titel. Trots att man nådde hela vägen till en CL-final förra säsongen så var man inte riktigt säkra på att man skulle nå dit igen. Inzaghi lyckades vinna titeln och därför kan man summera laginsatsen som godkänd. Man lyckades vinna titeln relativt enkelt, vilket väger över till väl godkänt om man nu ska följa det gamla betygssystemet. (Pablo Grondona Umama)
JUVENTUS
— Svår fråga. Jag skulle vilja ge en 2:a i betyg på en skala på 1-10 med tanke på hur det sett ut och med den psykiska tortyr det faktiskt kan liknas vid när man spelar under Allegri. Men med de givna korten i hand och med truppen vi har till godo så kan man inte förvänta sig mer än ett avancemang till CL, vilket vi klarade till slut även fast det blev onödigt spännande mot slutet efter den totala kollapsen vi stod för under andra halvan av säsongen. Betyget för årets säsong blir därför 6. Jag tror klubbens mål var att kvalificera sig för CL, men nog hade vi alla önskat att vi samtidigt såg någon slags utvecklingspotential samtidigt. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Det är aldrig lätt att ge ett betyg som ska spegla en hel säsong, det finns flera olika faktorer som påverkar. Det är inte godkänt att Milan hade så otroligt mycket skador, det är inte godkänt att Milan släppt in så mycket mål. Det är inte okej att åka ut mot Roma i EL kvarten på sättet Milan gjorde. Inhemska cupen har Milan aldrig prioriterat så det finns ingen förhoppning av denna så svårt att bli helt för besviken även om det är lättaste vägen att nå en titel som Milan dessutom inte vunnit på väldigt många år. Milan var inför säsongen tippade att komma kring 4a så att bli 2a är godkänt, att ta 8p i dödens grupp bakom lagen som gick till semi resp final är okej. Kan även vända på alla skadorna till positivt, Milan tog ändå poäng och löste ändå spelet trots stor rotation och många unga spelare fick chansen. Något som Milan hoppas bygga vidare på. Tycker Milans säsong är godkänt, ekonomiskt är den bra och publikmässigt är den mycket bra. Resultatmässigt är ledningen förmodligen nöjda eftersom vi återigen tar en CL plats. (Mikael Kristersson)
NAPOLI
— Jag får sätta betyg fyra av tio. Det är rätt solklart att Napolis uppföljning av scudetton är uselt svag. Jag hade räknat med ett klart sämre år denna säsong, men knappast så här dåligt.(Fredik Kreuger)
PARMA
— Svårt att ge säsongen någonting annat än toppbetyg, målet var uppflyttning och Pecchias gäng grejade det utan att bjuda på ens en antydan till nervkittlande spänning. En strategiskt perfekt utförd säsong där Parma inledde med åtta raka matcher utan förlust där man kopplade ett stadigt grepp om förstaplatsen, ett grepp som man sedan inte släppte taget om under resten av säsongen. Det råder ingen diskussion om vilket det bästa laget i Serie B var detta år. Pecchia valde också att lite kaxigt ge järnet i Copa Italia där man bjöd på en imponerande insats borta mot hajpade Italiano och dennes Fiorentina i åttondelen och det krävdes straffläggning för att Viola skulle kliva av med segern. (Martin Eliasson)
ROMA
— Det är svårt att summera Romas säsong i sin helhet. Laget började med två förluster mot Hellas Verona och Salernitana och lyckades inte hitta vinnarspåret i ligan efter det. I Europa League kom Roma tvåa i gruppen efter mäktiga Slavia Prag. Giallorossi hann även bli utslagna av Lazio i Coppa Italia innan Mourinho fick lämna Roma. Laget stod då på 29 inspelade poäng på 20 matcher.
I den andra delen av säsongen, under Daniele De Rossi, stod laget för en imponerande insats i Europa League där Feyenoord, Brighton och Milan lades på rygg innan Leverkusen till sist blev numret för stora i semifinalen.
Ligaspelet blev tillslut lidande av Europaframgångarna, på grund av den tunna truppen. Vilket ledde till att Roma vägde alldeles för lätt i vårens “scontri diretti” om CL-platserna. En poäng lyckades Giallorossi skrapa ihop i matcherna mot Bologna, Juventus och Atalanta vilket tyvärr blev avgörande för att Roma inte lyckades knipa en CL-plats som var målet inför säsongen.
Jag landar ändå i slutsatsen att Roma måste få godkänt för denna säsong. Ligaspelet blir återigen lidande av Europa-framgångarna på grund av att Roma fortfarande har en alldeles för tunn trupp. Vilket till viss del hänger ihop med att det behövs CL-pengar för att kunna värva, men det behövs även en vassare sportslig ledning vilket vi får hoppas att den nya tekniska direktören Florent Ghisolfi kan få till. (Niklas Ekström)
UDINESE
— Det är lite av ett tveeggat svärd det här. I skrivande stund är det såklart mycket eufori i Udineseland. Laget har just säkrat kontraktet i en nervkittlande slutomgång och psyket som krävdes för denna salvezza förtjänar 10 av 10.
Ska man å andra sidan zooma ut lite och titta på säsongen som helhet kan det däremot inte delas ut något högt betyg. Sommarens mercato var svajig, höstsäsongen svag, vintern ännu svagare och våren var en enda lång kamp om att hänga kvar i Serie A. (Jesper Klingnell)
* * *
Säsongens match?
ATALANTA
— Definitivt Europa League-finalen. Man besegrar laget som ingen lyckats besegra och man gör det på ett övertygande sätt. Lookman står för en prestation av sällan skådat slag och Gasperini får kröna sin gärning i Atalanta med en titel. Rätt enkelt att välja ut denna. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Det blev ju ett par skalper under säsongen (hemma och borta mot Atalanta, Lazio och Roma, borta mot Napoli...), men de första 75 minuterna i hemmamatchen mot Juventus slår nog allt (baserat på prestationen, vilka som stod för motståndet och den totala eufori som infunnit sig efter den säkrade CL-platsen). Sedan gick som bekant allt åt skogen, men det må väl kanske vara hänt då (arenan hade väl knappast stått kvar om 3-0-resultatet stått sig matchen ut).(Mikael Mansjö
COMO
— Det är klart att den trettioåttonde och sista matchen för säsongen är svår att inte nämna i det här sammanhanget. Jag vill dock lyfta fram en annan batalj. Como tog emot Cittadella i den näst sista hemmamatchen där man lyckades med att vända ett 0-1 underläge till en 2-1 seger genom matchens sista spark. Efter att Catanzaro sedan lyckades besegra Venezia kände hela staden att något väldigt stort var på gång. (Malte Solfors)
EMPOLI
— Sista matchen hemma mot Roma, där man säkrade kontraktet i matchminut 93. Kommentar överflödig. (Oskar Örn)
FIORENTINA
— Fiorentina – Lazio 2-1
Matchen mot Lazio i slutet på februari är absolut den bösta matchen Fiorentina gjort denna säsongen. En match som Fiorentina dominerade från början till slut och att man bara gjorde 2 mål var orättvist. Det som är slående är dock att det är svårt att välja någon annan match i ligaspelet som Fiorentina imponerat under en hel match, ett tema som funnits hela säsongen. Ojämnheten som man står för i spelet och en oförmåga att kontrollera matcher har varit en stor besvikelse.
(Torsten Armini)
HELLAS VERONA
— Det finns en del matcher med spektakulära avgöranden, men det som en gör en bra match är att den är spännande och bra matchen igenom. För mig så fanns det bara en match som jag kunde vända mig till. Efter det kaotiska vinterfönstret var laget skakat och nödlösningen till spelartrupp lyckades inte uppnå några vidare resultat. Men, så kom vändningen. Juventus hemma på Bentegodi. Inför matchen rullades de, numera, klassiska bilderna från Pazzinis straffavgörande hemma på bentegodi 2020, veckan innan Coronautbrottet. Inte många hade hopp inför matchen, men Hellas klev ut och såg pigga ut. Bollinnehavet var jämnt mellan lagen och efter en hörna i den elfte minuten så studsade bollen ut till Folorunsho som dunkade in säsongens mål. Hellas stod upp bra, men efter ett långt inkast fick Kostic iväg ett skott som blockerades av Hellas hand. Straff, Vlahovic. 1-1. Hellas vek sig inte utan fortsatte att kontra mot Juventus försvar. I den andra halvlek fick även Tijani Noslin göra sitt första mål denna säsongen. Ett mål som betydde mycket för hans del. Rabiot lyckades få in en kasse till slut efter slarv i Hellas-försvaret. Vid 2-2 trodde Juventus att de skulle kunna ta tag i matchen och forsera in 3-2, men Hellas stod på sig och mot slutet var de närmare att vinna matchen än Juventus. Det bevisade för spelartruppen att detta uträknade Hellas-lag kunde gå tå till tå med storklubbarna. För både Folorunsho och Noslin markerade denna match begynnelsen på deras storform denna vår.(Jakob Seiberlich)
INTER
— Jag skulle nog säga vinsten mot Juventus. Det var inte direkt fotbollsgodis för den neutrale åskådaren men oerhört viktig för båda lagen. Under den perioden var Juventus hack i häl på Inter och kunde ha gått om vid en vinst samt ha inbördesmöten som fördel (då lagen spelade oavgjort vid första mötet på Allianz). Trots att resultatet tillskrevs 1-0 så kan man tacka Szcezny för att siffrorna inte blev större. Zebrorna hade inget att komma med spelmässigt och det var då man märkte att det är stor nivåskillnad mellan dem. (Pablo Grondona Umama))
JUVENTUS
— 6-1 mot Salernitana. För det första har jag aldrig sett Juventus göra så många mål i samma under mina många år som supporter. Bara det är galet. Men matchen kom också under perioden då vi spelade som bäst. Det fanns hopp om att utmana Inter, Yildiz hade nyligen presenterat sig och jag kände stor pepp inför resten av säsongen. Så fel man kan ha, haha. För det andra så tog Salernitana ledningen tidigt i matchen. Ett riktigt dåligt tecken då laget hade otroligt svårt att vända matcher under Allegris ledning. Att då göra sex mål, många av dom riktigt fina också, kändes överraskande trivsamt. Och för det tredje så var det roliga spelare som klev fram. Cambiaso gjorde ett mål och en assist, Miretti hittade nätet, Yildiz hade show och Weah gjorde en riktig drömbalja. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Den mest minnesvärda och bästa prestationen såg vi vid Champions-Leaguematchen mot PSG hemma på San Siro. Milan var inför matchen i det närmaste uträknade och det var få som trodde att laget skulle kunna ge urstarka PSG en match, trots fördelen av hemmaplan. Men laget visade prov på vad motivation och inställning i kombination med talang kan betyda och stod för säsongens bästa prestation. Det går att rada upp fina individuella prestationer från matchen och Rafa Leaõ utsågs till matchens bästa spelare. Två andra spelare som bör nämnas då de står för sina i särklass bästa prestationer under hela säsongen var kapten Calabria och Ruben Loftus-Cheek. Högerbacken tog väl hand om Kylian Mbappé och RLC kämpade, slet och var i princip överallt över hela planen och vann bollar i viktiga lägen. Förutom dessa individuella insatser var det en fantastik lagprestation där Milan grep det sista halmstrået till avancemang i CL och det blev tillslut riktigt nära att laget faktiskt också tog sig vidare från dödens grupp. (Gustav Hjorth Tegman)
NAPOLI
— Undrar vilken det skulle vara, haha. Men Atalanta borta, vinsten i Mazzarris comeback kanske får bli svaret här. (Fredrik Kreuger)
PARMA
— Parma-Palermo omg:16 - Parma har under Fabio Pecchias ledning etablerat sig som ”Pazza-Parma”, ett lag kapabla till helgalna tillställningar och vändningar där man aldrig kan ses som uträknade oavsett vad resultattavlan visar. Det finns flera matcher den här säsongen som kan nämnas men den som står ut som den mest extrema är mötet med Palermo hemma på Ennio Tardini. En väldigt svår match att summera för den som inte såg den, när klockan tickade upp mot den 93:e tilläggsminuten låg Parma under med 3-1. Detta var en bisarr resultattavla i sig med tanke på hur dominanta Parma hade varit under matchen samtidigt som Palermo hade mäktat med tre mål på två chanser där ett av målen skedde från halva planen där Parmas keeper Chichizola stod och halvsov mellan stolparna. Men på något märkligt sätt lyckades Parma ta sig tillbaka under matchens sista minuter med reducering från Mihaila och sedan som ett välskrivet manus var det den hårt kritiserade hackkycklingen Charpentier som klädde på sig hjältemanteln och tryckte in kvitteringen i matchens absolut sista, tickande sekund. En sinnessjuk tillställning där blotta minnet av den får håret på armarna att ställa sig upp. (Martin Eliasson)
ROMA
— Roma gjorde några fina prestationer under våren där bortamatchen mot Milan i Europa League kanske var den allra bästa. Men en derbyseger som hemmalag efter att inte lyckats besegra de ljusblå på länge är såklart alltid säsongens höjdpunkt varför valet faller på vårderbyt där Roma slår Lazio med 1-0 efter ett nickmål av Mancini. (Niklas Ekström)
UDINESE
— Såhär kort inpå den match där Udinese just säkrat kontraktet vill man ju såklart lyfta den sista kvarten i den sista matchen. Där Kienan Davies forcerade in ledningsmålet och där laget sedan följde upp med att hålla tätt bakåt. Nervositeten följdes givetvis av eufori i Udineselägret.
Vill man däremot se lite nyktert på tillvaron bör vi backa två omgångar, till omgång 36. Med tre matcher kvar att spela befann sig Udinese under det ödesmättade nedflyttningsstrecket. Kniven var således placerad rakt mot strupen när laget gjorde den långa resan till Apulien för en bortamatch mot Lecce. För att verkligen visa allvaret i situationen var Pozzoarvtagaren Gino med på resan. Fullt naturligt var inledningen aningen nervös men successivt fick Udinese ordning på grejerna. Man stod för en stabil insats, vann matchen med två mål mot noll och klev upp på säker mark. (Jesper Klingnell)
* * *
Säsongens bästa respektive sämsta värvning?
ATALANTA
— Atalanta och sportchef D’Amico har uppenbarligen stått för många bra värvningar med tanke på utfallet denna säsong. Det är därmed inte helt enkelt att välja ut den absolut ”bästa” av alla dessa värvningar, men med hela säsongen tagen i beaktning så landar jag tillslut i att Sead Kolasinac nog är Atalantas bästa värvning. Det går att göra argumentet att Scamacca bör tituleras som bästa värvning, men han har haft en del skadeproblem under hösten och har först nu under våren blommat ut på riktigt. Kolasinac har varit bra säsongen rakt igenom och därmed anser jag att han är Atalantas bästa värvning.
Årets sämsta värvning är ett självklart val i form av Michael Bakker. Jag trodde på förhand att han skulle cementera sin plats i startelvan på den där vänsterkanten, men det har blivit det raka motsatta. Det har bland annat att göra med att Ruggeri har gjort det väldigt bra, men är framförallt en konsekvens av att han inte levt upp till Gasperinis förväntningar. Det gjordes tydligt när han blev inbytt i halvtid borta mot Cagliari för att sedan bli utbytt i slutet av matchen. Ska klargöras att jag väljer att utesluta El Bilal Toure från den här diskussion pågrund av hans omfattande skadeproblematik. Annars hade han varit det mest konkreta valet med tanke på den höga prislappen han köptes för. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Riccardo Calafiori för fyra miljoner euro är svårslaget.
På andra sidan av myntet hittar vi nog ändå Jesper Karlsson. En otvivelaktigt skicklig spelare som dock inte fick ut särskilt mycket alls under Thiago Motta. Men kanske läge för revansch nästa säsong nu då?. (Mikael Mansjö)
COMO
— Wise och kompani var väldigt aktiva under januarimercaton då över tio spelare värvades in. Mittbacken Edoardo Goldaniga kom in för att stabilsera ett minst sagt skakigt mittlås. Något han lyckades med å det grövsta. Utan Goldaniga vill jag hävda med bestämdhet att vi inte hade suttit här idag med ett Como i Serie A. En som inte lyckades lika bra var målsprutan från den schweiziska ligan, Jean-Pierre Nsame. Efter att ha spottat in mål i både Geneve och i Young Boys förväntade nog de flesta av oss att han skulle göra något liknande i Serie B. Ingen framgång? Nähä, men fem mål kanske? Nej okej, inte det heller. Tre då? Ett?
Nsame gjorde inte ett enda mål. (Malte Solfors)
EMPOLI
— Lånet från Napoli, Caprile i målet, har visat sig kunna axla ansvaret efter fjolårets succémålvakt Vicario. Med tanke på det tuffa utflödet inför säsongen går det inte efter att Empoli till slut klarade kontraktet att prata om dåliga värvningar. (Oskar Örn)
FIORENTINA
— Lucas Beltrán var säsongens dyraste värvning men också den mest lyckade, kvalitet kostar helt enkelt. Argentinaren hade en tuff uppgift när han i somras kom för dyra pengar, tog tunga nummer 9 och skulle gå in och spela anfallare i ett lag som länge hade haft svårt att göra mål. Efter en tuffare start på säsongen tycker jag han visat ju längre tiden gått att han är en riktig kvalitetsspelare som alltid bidrar med något även om han inte gör mål. Jobbar hårt i pressen, rör sig fint och smart över stora ytor och är otroligt smart med bollen. Nyckeln för honom var att Belotti värvades i januari och att han då fick gå ett steg bakåt i banan vilket visade sig vara en perfekt roll för Beltrán. Nästa säsong tror jag vi kommer få se en otrolig utveckling på argentinaren efter ett helt år i Italien.
Mbala Nzola var en spelare som Italiano specifikt efterfrågade efter tiden tillsammans i Trapani och Spezia. 13 miljoner euro kostade han och med 13 mål för Spezia i Seria A var hoppet att det skulle bli en nyttig värvning som kunde ersätta avgående Cabral och Jovic. Istället blev det en total katastrof och en spelare som såg ut att vara hämtat från någon sjättedivision. Han såg vilsen ut på planen, rörde sig knappt och stod i vägen för sina lagkamrater oftare än han avslutade ett anfall. Har spottat upp sig lite i de senaste matcherna men att man betalade förhållandevis stora pengar för en så usel spelare gör honom till den självklart sämsta värvningen från en mercato full av besvikelser.
(Torsten Armini)
HELLAS VERONA
— För ynka 28 miljoner kronor är Tijani Noslin helt klart säsongens bästa värvning. Fem mål och fyra assister på 17 matcher är siffror som spelare i topplag skulle vara hyfsat nöjda med. Att göra det i ett så svagt och utsatt Hellas Verona är något som kommer få många storklubbar att höja på ögonbrynen.
Sämsta värvningen är något svårare. Rekryteringen var, trots låg budget, en av de få ljusglimtar genomgående under säsongen. Men, en av värvningarna sticker ut som genuint dålig. Inköpet av Yahya Kallon från Genoa, för 30 miljoner kronor sticker ut som extra svagt. Han hade tidigare 1 mål på 22 matcher och denna säsong blev det ett framträdande under första halvåret. Därefter lånades han ut till Bari och utan att övertyga. Klubben klarade sig kvar med nöd och näppe, men inte tack vare Kallons 0+0. (Jakob Seiberlich)
INTER
— Säsongens bästa värvning skulle jag ge till Marcus Thuram. Han kom gratis men spelar som en ”miljardman”. Han presenterade sig själv mot Milan genom att göra ett drömmål i derbyt och sedan var han oerhört viktig i toppmötena mot Napoli och Roma. Säsongens sämsta värvning skulle jag ge till Arnautovic. Visst, man skulle ha kunna ge den titeln till Sánchez men här väger både pris och ålder tungt. Sánchez värvades in som en fjärdeanfallare samt att han kom gratis. Arnautovic fick man köpa av Bologna samt att han hade förväntningarna på sig att han skulle leverera när han fick chansen. Istället fick man se en trött och överviktig lirare som missade ganska många lägen. Trots att han satte det avgörande målet mot Atlético Madrid i första mötet hade han minst kommit ut med ett hattrick ifall han hade haft skärpan.(Pablo Grondona Umama)
JUVENTUS
— Den bästa värvningen Juve gjorde var Weah. Den sämsta var också Weah. Juventus gjorde helt enkelt inte så många värvningar den här säsongen. Visst, Djalo och Alcaraz kom in i januari men den förstnämnda har inte gjort en minut än och den andra har inte heller spelat speciellt mycket.. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Backlinjen behövde förstärkning och med tanke på vilka spelare man tog in i de mer offensiva leden, så var värvningen av den okände 21-årige argentinske mittbacken Marco Pellegrino inte annat än märklig. Hade hela värvningsorganisationen drabbats av fartblindhet och missat att ett fotbollslag består av mer än innermittfältare och högerforwards? Nja, vetskapen om att förstärkningar behövdes på fler positioner fanns där, annars hade inte klubben inte överhuvudtaget köpt någon ny försvarsspelare. Däremot var det såklart många supportrar som höjde på ögonbrynen över att valet föll på just Pellegrino. Med blott en halv säsong och sjutton matcher i ett av de sämre lagen i den argentinska högstaligan, var det få eller ingen som riktigt visste vem spelaren var eller vad man kunde förvänta sig i form av prestation. Pellegrino fick under hösten göra ett inhopp men övertygade inte då. Sedan blev han skadad och sedermera utlånad till säsongens bottengäng Salernitana. Det är inte helt lätt att försöka utvärdera prestationen där eftersom Salernitana som klubb varit så under isen under hela säsongen. Men Pellegrino har inte bidragit till att tighta till defensiven och det bästa vi kan säga om utlåningen är att den inneburit att han har fått lite mer rutin från serie-a. Kanske kan Pellegrino komma att utvecklas till en duglig mittback men just nu är han långt ifrån tillräckligt bra för att vara en del av en mer slagkraftig milantrupp. Därför måste vi tyvärr utse värvningen av Pellegrino till säsongens sämsta.
Vad gäller säsongens bästa värvning är det helt självklart att den utnämningen måste gå till Christian Pulisic. Captain America har under hela sin proffskarriär visat vilken duktig fotbollsspelare han är. I såväl Dortmund som Chelsea och inte minst i det amerikanska landslaget och nu även i Rossoneri har han övertygat. Tyvärr har karriären fram till något år sedan också kommit att kantas av skador, vilket bland annat inneburit att sejouren hos Chelsea inleddes i dur men slutade i moll. Även i fallet med värvningen av Pulisic fanns supportrar som kom att höja en aning på ögonbrynen. Ska klubben som de senaste åren haft så stora bekymmer med skador hos spelare verkligen köpa en sådan skadebenägen spelare? Peppar, peppar så har det hela slutat mycket väl. Puli har hållit sig ifrån skador vilket känns närmast helt otroligt med tanke på mängden skador hos truppen i övrigt. Han har dessutom levererat både poäng i form av mål och assist samt riktigt fina spelmässiga prestationer. Högerkanten känns nu som närmast lika farlig som vänsterkanten och några av Pulisic mål har varit så pass fina att de väl kan konkurrera om titeln som årets snyggaste. Det enda som saknas nu är bättre prestationer mot Inter och Juventus men det gäller inte bara Puli utan hela laget. (Gustav Hjorth Tegman)
NAPOLI
— Tyvärr var ingen värvning vare sig i somras eller nu i januari speciellt lyckad. Jag har fortfarande ett hopp att Natan skulle kunna bli en bra försvarare, men han hade ingen bra säsong. . (Fredrik Kreuger)
PARMA
— Det är svårt att diskutera bra värvningar gällande Parma då klubben och sportchefen Pederzoli främst har jobbat med att sanera klubbens lönekostnader senaste säsongerna. Detta efter den misslyckade satsningen med den nyblivna topptränaren Enzo Maresca där klubben värvade in 14 nya spelare för att tillgodose den ”nya Guardiola”. Så svaret får helt enkelt falla på veteranen Hernani i brist på konkurrens. Brassen är ingen värvning tekniskt sätt då han varit ute på lån i två raka säsonger men beslutet att återintegrera honom i laget var ett briljant beslut med facit i hand som haft en genuin påverkan på säsongens lyckade utfall. Hernanis erfarenhet, mentalitet och taktiska mångsidighet har varit en nyckelingrediens under säsongens lopp, i synnerhet under tuffare tillställningar. När det kommer till sämsta värvning så är det också lite klurigt då Parma som sagt inte direkt stod för någon profilvärvning under sommaren. Varken Antonio Colak eller Anthony Partipilo har varit några dundersuccéer direkt men ingen av dem värvades heller för att fylla någon nyckelroll. Partipilo kom från flera fina säsonger i Ternana där han hade etablerat sig som en av Serie B:s främsta yttrar i synnerhet på seriens nedre hälft. Men han kom för att tjäna rollen som andrafiol bakom Dennis Man som varit en av lagets stora stjärnor denna säsong och den rollen har han fyllt på ett godkänt sätt. (Martin Eliasson)
ROMA
— DBästa värvningen för mig var Lukaku som var en stor anledning till att Roma till slut gör en godkänd säsong. Utöver att vara ett ständigt hot i straffområdet så erbjuder han alltid ett uppspelsalternativ och han överraskade mig med att alltid visa en professionell inställning och slita och kämpa för laget.
Sämsta värvningen måste ju bli Renato Sanches som inte bidrog med mycket mer än att belasta Romas fysioterapeuter. En värvning som vår tidigare eminente sportchef Thiago Pinto tog på sig eftersom att han hade en “besatthet” i Renato Sanches. Jag tycker den värvningen beskriver ganska tydligt Thiago Pintos gärning i Roma som även den är klart underkänd. (Niklas Ekström)
UDINESE
— Lorenzo Lucca kom från Pisa för att ersätta målkungen Beto. Och det har han gjort med den äran! Lucca har utnyttjat sin fysik över hela planen då han varit en gedigen uppspelspunkt och ett ständigt hot i offensiven.
Gällande den sämsta värvningen är det svårt att sätta fingret på en enstaka spelare. Det är kanske elakt att beskriva Brenner som en dålig värvning men ser man till spenderade pengar i förhållande till utfall är såklart 185 spelade minuter och 0 mål ett misslyckande. Men till brassen försvar ska nämnas att han redan innan säsongsstarten åkte på en allvarlig skada som satt stopp för hans möjligheter att spela. Och i den sista matchen, mot Frosinone, visade han stundtals prov på egenskaper som kan bli intressanta att bygga vidare på. (Jesper Klingnell)
***
