Helt rätt att kritisera Zlatans jaktintresse
I Sportbladet idag, den 27 augusti, skriver Milano-korrespondenten Jennifer Wegerup att italienska djurvänner (Milanfans) har kritiserat Zlatan för hans jaktintresse.
Sportbladet väljer att vinkla nyheten till Zlatans fördel, eftersom de nuförtiden gör allt för att blidka den store fotbollsstjärnan. Wegerups uppdrag nere i Milano är att skriva Zlatan-vänliga artiklar, och således framställs jaktkritiken som att Ibra är ”förföljd av extremister”.
Därför är det inte konstigt att majoriteten av kommentarer på aftonbladet.se hånar de milanesiska djurvännerna: ”Djurrättsaktivister har en skruv lös”, ”Bättre om man börja avliva alla jävla djurrättsaktivister”, heter det bland annat.
Många läsare tar alltså parti för vår store svensk, som för nöjes skull åker till Afrika för att skjuta djur. Zlatan ska även sikta in sig på de svenska älgarna, berättas det. Han har ”tänkt mycket på vad han ska göra efter karriären” och kom då fram till att jakt blir nästa stora intresse.
Som motvikt till Wegerups artikel och de positiva kommentarer den fått vill jag påstå att de italienska Milan- och djursupportrarna har rätt i sin kritik. Att döda djur för nöjes skull, som underhållning, är inte moraliskt försvarbart. Särskilt inte om man är en stenrik superkändis.
Det vore skillnad om Zlatan deltog i hjälparbetet efter en bilolycka, där kanske en älg lider och måste avlivas. Där gör jägare nytta. Eller om han deltog i den nödvändiga skyddsjakten för att hindra angrepp på tamboskap eller husdjur.
Men det är ju inte det Zlatan gör. Han åker till tredje världen, de fattigaste länderna på jorden, och skjuter deras djur. För att det är roligt. Tycker han. Och några få giriga turistvärdar tjänar stora pengar på den vite, europeiske mannens lust att nöjesdöda.
Som förebild och inflytelserik kändis – vore det inte bättre att ägna tid åt något som berikar planeten, istället för att bidra till grymhet och mord? Har inte fotbollsspelare, som tjänar hundratals miljoner per år, ett ansvar att hjälpa behövande?
Se på de italienska spelarna, som Tommasi, till exempel. Roma-ikonen ägnar större delen av sitt liv åt välgörenhetsarbete. Eller Buffon, som samlar in pengar till cancersjuka barn. Den före detta Milan-spelaren Beckham arbetar för UNICEF, han har deltagit i kampen mot malaria i Afrika, gjort insatser för handikappade ungdomar, etc.
Visst, Zlatan bekostade tillsammans med Nike plastmattan ”Zlatan Court” i Rosengård, 2007. Men man kan förvänta sig mer. I det kristna Italien förväntar man sig mer, man är van vid att de överbetalda fotbollsstjärnorna brinner för att göra goda gärningar vid sidan av fotbollen. Det ingår i ”avtalet” på något sätt. Välgörenhet och hjälpsamhet ingår i kulturen, i religionen. Därför kritiserar Milanfansen Zlatans nöjesjakt – med rätta.
