Hylla den som hyllas bör
En hyllning till en spelare som kanske fallit lite i glömska och som inte alltid får de stora rubrikerna.
Livet är bra roligt ibland. De flesta som följt italiensk fotboll känner till Antonio Cassano. En gudabenådad spelare som charmat de flesta tittare med sina fotbollskonster samt attityd. Både på gott och ont. De mest inbitna känner också till att han föddes exakt dagen efter Italiens VM-guld 1982, den 12:e juli.
Vad de flesta däremot inte känner till, tror jag i alla fall, är att precis en vecka innan Cassano föddes, det vill säga den 5:e juli 1982, föddes en annan liten rackare som förtjänar att hyllas. En spelare som kanske fallit lite i glömska och som inte alltid får de stora rubrikerna. Dock tänker jag inte avslöja hans namn - ännu.
Född i Biella den 5:e juli 1982 som sagt. Startade karriären i Piacenza, gjorde några matcher där innan flyttlasset gick vidare till Verona. Efter ytterligare några matcher i Verona tog karriären fart på allvar under 2002 i Parma. På tränarbänken en herre som nog spelat en väldigt stor roll för anfallaren – Cesare Prandelli.
Med en av ligans kanske vackraste målgester, violinen, är han den yngsta spelaren någonsin i Italien att nå 100 Serie A-mål. Bara det ett tecken på hans skicklighet framför mål. Till dags dato är han ligans 26:e bästa målgörare genom tiderna med sina 145 mål. Före spelare som Vieri (142), Di Vaio (142) och Lucarelli (120). Precis framför sig finns stora legender som Di Natale (150), Crespo (153), Inzaghi (155) och Mancini (156). Det finns bara fyra aktiva spelare som gjort fler mål än honom i Serie A. Det mest häpnadsväckande med denna liraren är att han inte ens fyllt 30 år ännu. Nämnde jag förresten att han också har ett VM-guld innanför bältet?
Har ni lyckats lista ut vem jag syftar på? Det tror jag säkert. Annars har ni nog klickat er in på fel sida. Alberto Gilardino är mannen som kanske inte alltid stjäl rubrikerna men som defintivt satt sin prägel på Serie A. Med sitt enorma målfacit har han kanske förbisetts lite efter några jobbiga säsonger i Fiorentina samt efter flytten till Genoa i vintras. Dock har inte jag glömt bort honom och det hoppas inte heller jag att ni gjort.
Det tråkiga med Gila är att han aldrig riktigt kunnat bevisa sitt värde ute i Europa. Tiden i Parma var lyckosam med 50 ligamål på 96 matcher. Nytt Serie A-kontrakt och drygt 25 miljoner euro senare räddade han undan klubben konkurs samtidigt som Milan fick till sig en spjutspets av rang. Dessvärre hade han stora problem med att hävda sig ute i Europa trots en titel i Champions 2007. Att han inte heller lyckats vinna en Scudetto är något som säkerligen tynger ett annars imponerande facit.
I juli fyller han 30 år. Genoa kämpar för överlevnad just nu. Jag har svårt att se dem falla men skulle dem det skulle det samtidigt innebära en stor smäll för Gila. Att se honom harva runt i Serie B har jag svårt att föreställa mig. Speciellt med tanke på att han nog vill följa med Italien till EM i sommar. Polaren Prandelli bossar ju och är det någon som Prandelli känner förtoende för så är det för just Gila. Tiden tillsammans i Parma och Viola kan inte försummas. Med tanke på den besvärliga form många italienska anfallare befinner sig i tror jag inte det är någon omöjlighet att få se honom i EM i sommar.
Denna säsong har det hittills bara blivit fem mål på 22 framträdanden i Viola och Genoa. Mycket talar för att det inte rättfärdigar en plats i sommar för Gila. Å andra sidan vittnar 145 mål på 374 matcher om klass. För mig vore det inte annat än rätt, med tanke på formen hos konkurrenterna, att låta Gila få följa med i sommar. Som ett erkännande för allt han bidragit med i italiensk fotboll. Men framförallt för att kunna bevisa att dem där 145 målen och 26:e platsen på listan inte är någon slump.
