Inför Genoa – Livorno: Personligt derby för Spinelli
Efter 13 år i Genoa och 14 i Livorno pågår en ständig dragkamp i president Spinelli: ”Jag hoppas på oavgjort.”
Silvano Siri, Attilio Perotti, Elio Signorelli, Stefano Capozucca och Davide Nicola. Livornos ledning från vicepresident via direktörer ned på planen och tränarpositionen och alla har de ett förflutet i Genoa. Eller kanske rättare sagt: alla har de ett förflutet under Aldo Spinelli i Genoa. För efter 13 år med Genoa under 1980- och 1990-talet har Spinelli aldrig riktigt kommit över klubben i sitt hjärta utan istället etablerat något av en Genoakoloni i det Livorno han nu lett i 14 år.
Numera säger sig Spinelli hålla på Livorno till 51%, och på Genoa till 49%, ett förhållande som tycks ha etablerats i samband med Pulzettis sena 2-1 mål hösten 2009 då presidenten hävdade att han för första gången hållit på Livorno mot Genoa. 51-49 är förstås ett uttryck för hjärnans knappa seger över hjärtat, även om Spinelli på en direkt fråga om resultatet säger sig hoppas på kryss.
Men hjärtat har kontinuerligt inkräktat på hjärnans domäner för Spinelli, och en viss sentimentalitet verkar ha smugit sig på. De senaste åren tycks ett av kriterierna för att vara aktuell som Livornotränare vara just ett förflutet som spelare i Spinellis Genoa: Ruotolo, Torrente (som vi ständigt kopplats ihop med men aldrig haft) och förstås nuvarande Nicola är alla gamla spelare under Spinelli. Under sommarens mercato, där Livorno kopplades samman med både Marco Rossi och Emiliano Moretti förklarade Spinelli angående den senare att det var känslomässigt väldigt svårt för honom att göra affärer med Genoa, och angående den förre att han aldrig skulle kunna värva Genoas bandiera.
Och så är det där med klubbledningen. När Capozucca i en nyligen genomförd intervju ville förneka ryktet om problem mellan honom och den andra sportdirektören Signorelli tar han till att de båda håller på… Genoa.
Laget
Sex poäng på tre matcher är väl precis så bra som vi hoppades på. Paulinho har gjort mål och i Emeghara har han fått en löpvillig lekkamrat. Siligardi är närmare en riktig comeback. Mittfältet är det finaste vi haft på flera år. I mål står hemmasonen Bardi och visar varför han numera är given nummer ett i U21 och ett seriöst framtidsalternativ för Inter. Och över alltihopa Davide Nicola, lugn när det behövs, entusiasmerande när det behövs och inte utan en viss cynism och taktisk finess. Det ser kort sagt ganska bra ut.
Men vägen till räddat kontrakt är förstås lång, och kräver också de där sex poängen på tre matcher. Livorno har ett schema där den ena nedflyttningskandidaten efter den andra radas upp under seriens båda första månader och det gäller att samla på sig viktiga poäng tidigt. Närmast alltså Genoa borta, ett lag som trots sina kvaliteter mycket väl kan vara en av de där direkta konkurrenterna om kontraktet.
Den underbara segern mot Catania lämnade en bitter eftersmak i form av en befarad muskelskada på försvarseleganten Emerson. El Puma, som faktiskt gör sin första Serie A-säsong, har precis som i fjol med iskallt lugn styrt den livornesiska backlinjen. Efter en noggrannare undersökning visade sig att Emerson inte var så illa däran som först befarats, men med tanke på det ganska täta spelschemat är det troligaste att han ändå står över. Alternativet tycks vara nye Rinaudo, som kom gratis under sommaren, efter att ha nött bänk ett par år i Neapel.
Förutom lite frågetecken i mittförsvaret dras vi fortsatt med det ständiga frågetecknet som är vänsterkanten. Gemiti startade de båda första, men verkar inte räcka defensivt, Mbaye startade sist, men är högerfotad och Duncan har tränat där men är central mittfältare. Dessutom finns Lambrughi, med ett inhopp, att tillgå. Exakt hur Nicola resonerar är svårt att veta, men faktum kvarstår att inget av alternativen är riktigt hundraprocentigt. Känslan är ändå att det är Mbaye som återigen spelar då Nicola förmodligen premierar defensiven i en så pass viktig bortamatch. Samme Mbaye som får president Spinelli att drömmande tala om en ung Chiellini och delägarskap (Inter avfärdar förstås).
Motståndet
Genoa, och inte minst oprövade tränaren Liverani, fick välbehövligt andrum genom den distinkta derbysegern förra veckan. Och andrum är, bortsett från att Liverani är ett oskrivet kort som tränare, det enda som Genoa egentligen saknar. Truppen är faktiskt ganska stark, med många fina spelare: Lodi, Gilardino, Calaiò, Gamberini, Biondini. Även Livornos tränare Nicola är på samma linje. När han ombeds jämföra lagen svarar han:
”Skoja inte. Genoa är på en annan nivå än oss, med en extraordinär trupp, två landslagsspelare, en otrolig regista och massor med kvalitet.”
Med lite lugn och ro, lite positiv atmosfär, lite andrum så borde Genoa kunna göra en bra säsong. Men de där grejerna har lyst med sin frånvaro i flera säsonger nu och trots de där fina spelarna känns Genoa på allvar som en konkurrent om att klara kontraktet.
Historien
Livorno och Genoa har stött på varandra totalt 44 gånger, Livorno har 10 segrar, Genoa 18. Senast lagen möttes var våren 2010 och det som kan tyckas lite uppseendeväckande är att inte en enda spelare återstår som spelade den matchen. I något av lagen. Livorno började egentligen direkt efter den matchen att bygga om laget, Genoa bygger ju numera alltid om.
De senaste åren har annars kryss, precis som Spinelli hoppas på, varit ett gångbart resultat. Senast Livorno vann på Ferraris var i Serie B hösten 2003, efter mål av Igor Protti. Men det är faktiskt ännu längre sedan Genoa vann, nämligen i april samma år efter mål av Mihalcea, D’Isanto och De Francesco för Grifone och Negri för Labronici.
Sammanfattning
Spinelli hoppas, eftersom han inte vet om det är hjärnan eller hjärtat som skall råda, på oavgjort. Och även om jag inte har samma betänkligheter skulle jag inte tacka nej. Livorno har visserligen lite medvind efter de senaste omgångarna, ett lag som känns riktigt spännande och en tränare som tycks vara expert på att få alla spelare (även de på bänken) att jobba för ett gemensamt mål. Men Genoa är ett farligt lag. Sett till ren spelarkvalitet och kanske derbyuppvisningen är Genoa ett lag för övre halvan, men med en oerfaren tränare och en extrem oro i föreningen kan de lika gärna åka ur. Det är helt enkelt omöjligt att veta var en har dem. Måhända skulle nog de flesta vara nöjda med. Kanske även Spinelli.
Plats: Luigi Ferraris, Genova.
Tid: 21/9, 20:45
Genoa (3-5-2): Perin; Gamberini, Portanova, Manfredini; Vrsaljko, Biondini, Lodi, Matuzalem, Antonini; Gilardino, Calaiò.
Livorno (3-4-1-2): Bardi; Coda, Rinaudo, Ceccherini; Schiattarella, Luci, Biagianti, Mbaye; Greco; Emeghara, Paulinho.
Domare: Piero Giacomelli.