Milan - Inter
Inför Milan-Inter: Skillnadernas derby
Höstens svala vindar har dragit in över oss i Sverige de senaste veckorna och jag kan inte hjälpa att känna att även säsongens stora fotbollshöjdpunkt känns svalare än på länge. Ett Milano-derby är alltid ett Milano-derby, det finns ingenting i fotbollsväg som slår det. Men hopplösheten hos de rödsvarta runt om i världen går tyvärr inte att ta miste på.
När det plötsligt börjar ryktas om att världens näst rikaste man, god för knappa $100 miljarder, är intresserad av att köpa Milan borde det kanske normalt börja rycka lite här och där. Men Milan-supportrar om några vet innerst inne att det inte verkar spela så stor roll vilka som styr och ställer, det mesta går rätt dåligt ändå.
Sedan den senaste scudetton för snart nio år sedan har klubben avverkat otaliga tränare, haft tre olika ägare och minst lika många verkställande direktörer och sportchefer, för att inte tala om om mängden fotbollsspelare som passerat revy. Det finns dock en gemensam nämnare för alla dessa personer som figurerat i Milan, och det är att det aldrig under en längre tid sett bra ut på själva fotbollsplanen. För det är ju faktiskt där allting avgörs.
Några som istället lyckats med sina förändringar för att återigen kunna utmana om Champions League-platser och eventuellt även ligatitlar är bröderna från den finare delen av Milano. Milan provade det där med kinesiska ägare. Den resan slutade bokstavligen på ruinens brant. Tänk er ungefär att sitta och dingla med benen på den vidriga avsatsen uppe vid Glacier Point i Yosemite, ungefär där befann sig Milan för ett drygt år sedan. Inter å sin sida bjöd in Suning Group, en högst kompetent grupp av förvaltare som byggt upp Inter bit för bit, för att den här sommaren i och med Champions League-pengarna verkligen börja utmana på allvar.
Minns ni då när Milan tog in Gennaro Gattuso som så kallad traghettatore, en färjkarl som ror skeppet i land när den tidigare kaptenen fallit överbord, för att väl i hamn lämna över till en ny, erfaren kapten? Många var vi som var säkra på att den där nya kaptenen skulle bli Antonio Conte, bevisligen en av världens främsta fotbollstränare. Istället satsade Milan vidare på Rino Gattuso, och all kärlek till honom men det slutade precis så som vi flesta tänkte att det skulle sluta. Trots detta var Conte fortsatt arbetslös när Gattuso till slut fick lämna Milan-skeppet, men den gamla scudetto-tränaren från Juventus ville annat än att ta över ett kapsejsande fartyg.
Minns ni också de otaliga gånger det verkat mer eller mindre klart att Milan äntligen skulle förstärka den där ursäkten till mittfält man haft i flera år med en av Italiens mest spännande unga spelare i Stefano Sensi? Senast i juni sprang några Milan-supportrar på den 24-årige Sassuolo-spelaren och frågade om han skulle till Milan eller inte. Sensi svarade att han hoppades att det skulle bli så. Förmodligen var han bara trevlig och drog en vit lögn.
Vad sa ni? Undrar ni vem som varit Inters starkast lysande stjärna så här långt in på säsongen?
Tja, Stefano Sensi så klart.
Inter har, utöver Sensi, under sommaren hämtat in spelare som exempelvis Diego Godin, Nicolo Barella, Alexis Sanchez och Romelu Lukaku (eller Lukako som vissa envisas).
Milan?
Tja, vad sägs om Theo Hernandez, Rade Krunic, Ismael Bennacer och Ante Rebic.
Och ja, jag vet att Milan har Financial Fair Play att förhålla sig till och att Inter har en skattkista av CL-pengar att håva ur. Men vet ni vad? Det är inte orättvist. Båda klubbarna har försatt sig i dessa situationer helt på egen hand, på gott och ont.
På lördag kväll är det Derby della Madonnina, och det är klart att allt kan hända även om utgången på förhand känns relativt självskriven. Milan har inlett med sex av nio poäng mot väldigt beskedligt motstånd i form av Udinese, Brescia och Hellas Verona. Inter å sin sida har full pott efter att ha slagit Lecce, Cagliari och Udinese. Det ska sägas att Inter, som spås vara Juventus största utmanare om ligatiteln, har haft en lite knackig start på säsongen trots tre raka segrar. Senast i veckan stod man för ett riktigt praktfiasko när man oförtjänt fick en poäng i hemmapremiären av Champions League mot Slavia Prag. En poäng som nästan redan nu betyder att de inte kommer avancera från gruppen som även innehåller Barcelona och Borussia Dortmund.
Men inte heller Milan har imponerat. Inte alls faktiskt. Det hade mycket väl kunnat stå en tvåa i poängkolumnen istället för den sexa som nu står där. För låt oss vara ärliga, vinsterna mot nykomlingarna Brescia och Hellas Verona har suttit otroligt långt inne. Jag kan sträcka mig så långt som att jag bara har en positiv grej att ta med mig hittills under säsongen, och det är att Krzysztof Piatek spräckte sin måltorka förra helgen, om än på straff.
Jo, jag vet. Försvarsspelet ser väl faktiskt ganska bra ut. Men kom ihåg vilka som stått för motståndet.
Jag tänkte sätta punkt för den här införrapporten någonstans här, men jag kom på en till sak som skiljer Milan och Inter åt ganska tydligt (förutom att rödsvart är mycket snyggare än svartblått, att i milanisti allt som oftast ser mycket bättre ut än sina bröder och systrar från andra sidan, att vi har sju CL-titlar och Inter tre osv).
Milan har bara vunnit tre av de 17 senaste derbymötena.
Ciao, e sempre forza Milan!
Troliga startelvor:
Milan (4-3-3): Donnarumma; Conti, Romagnoli, Musacchio, Rodriguez; Kessié, Biglia, Calhanoglu, Suso, Piatek, Rebic
Inter (3-4-2-1): Handanovic; Godin, De Vrij, Skriniar; Candreva, Barella, Brozovic, Asamoah; Politano, Sensi; Lukaku
Domare:
Daniele Doveri
Vad? Serie A, Milan-Inter
När? Lördag 21 september, 20:45
Var? Sportkanalen & CMore
