Milan - Juventus
Inför Milan - Juve: Mot Milano med tunn trupp
Efter ett lika slakt landslagsuppehåll som vanligt är det äntligen dags för lite fotboll man bryr sig om. Gyökeres i all ära, men vem är han att jämföra sig med Juventus striker... Weah? Eller vem det nu kan bli efter dom traditionsenliga skadorna som spel i landslaget alltid innebär.
Två knäskador på samma säsong?!
Och i samma jävla lagdel! Hur är det ens möjligt att ha så otur? Under mina många år som supporter har jag upplevt kanske åtta knäskador innan den här säsongen. Och tre av dom fick jag själv. Jag kom in i leken året efter att Del Piero drog ett korsband så den missade jag. Men jag har sett när Marchisio pajade knät, när Chiesa gjorde det och när den portugisiska backjätten Andrade gjorde det. Låt oss säga att jag har glömt två till. Men sedan 1998 är det inte så många fler än så. Förrän nu. Först var det lagets viktigaste spelare Bremer som gick sönder i en duell med en kille som han i vanliga fall enkelt axlar upp i reklamskyltarna. Ajdå, nu ser det tunt ut där bak. Sen går Cabal och gör samma sak på en träning med Colombia! Inte för att han är ens nära att vara lika viktig som Bremer, men han har presterat över förväntan och hade behövts för att avlasta Cambiaso på vänsterkanten. Nu har vi typ fem backar som kan spela eftersom Danilo har gått och blivit dubbelagent. Det ser minst sagt oroväckande ut för resten av säsongen. Självklart kommer Giuntoli att förstärka backlinjen i vinterfönstret, men det är ganska långt dit och oavsett vem som kommer in så är det ingen garanti att det klickar. Visst, skador är en del av sporten, men just dessa kommer nästan orimligt olägligt. Curse you, ni onda fotbollsgudar som styr där uppe.
Topp med Weah på topp?
Förvisso har Weah tagit ganska stora kliv jämfört med förra säsongen. Med fyra mål och en ass på 448 spelade Serie A-minuter måste jag ändå säga att Weah har gjort mycket mer än jag hade förväntat mig av honom. Och det är såklart väldigt positivt. Desto fler som kan bidra med poäng desto bättre. Målen han har gjort har varit lite typiska måltjuvsmål också så det kanske kan bli bra med Timothy som striker. Han är snabb, han kan skjuta hårt och han kan bevisligen hitta dom där korta, snabba löpningarna i straffområdet som ger honom farliga ytor. Så jag väljer glädje. Men (det finns nästan alltid ett ”men”), var det tvunget att att ske just borta mot Milan? Det är en stor stormatch och då vill jag se bästa lagen på planen, det är roligast så. Det känns mest på riktigt då. Nu är dock Dusan skadad eftersom han också skulle iväg på landslagsuppdrag. Jag hade eventuellt velat se Yildiz som någon form av falsk nia istället, men det blir lite mer komplicerat när Nico är borta. Varför är han fortfarande borta btw? Det var ju över en månad sedan han skadade sig. Två?
Hur stänger Motta Milans vänsterkant?
Visst, Pulisic har gjort det väldigt bra den här säsongen. Men det är nog ingen som kommer att argumentera med mig när jag påstår att Milans vänsterkant är deras största offensiva hot. Firma Hernandez-Leao har legat bakom väldigt mycket av deras offensiv i ett par år nu. Vissa påstår att Leao har en dålig säsongsstart, han har stundtals varit petad och kanske inte glänst som den 100-miljonersspelaren han kan vara. Trots det står han på 3+3 på 651 spelade minuter i ligan vilket är ett bra facit. Theo klockar in på 2+2 vilket inte heller är fy skam för en ytterback. I jämförelse har vår nya favorit Cambiaso bara bidragit med en pinne framåt i ligan, trots att han ofta är en stor del av offensiven. Så ja, Milan har en giftig vänsterkant. Hur stoppar vi den? Med unga Savona? Spontant känns det lite risky. Här kanske det är läge att ge Danilo chansen igen? Jag vet, jag vet, jag har sagt att jag har tappat hoppet om Danilo. Men det är för att han har varit kass som mittback, kanske kan han hitta något bättre på sin gamla högerkant? Diskutera gärna i små grupper så samlas vi hela klassen innan 18 på lördag.