Crewe - Crawley Town

Inför Spanien - Italien

Ett Gli Azzurri som på förhand skakades av spelskandaler har en månad senare charmat Europa och kanske främst av allt sitt egna land. Prandellis vilja att ge tillbaka ett vackert landslag som folket förälskar sig i håller nu på att utspela sig till den vackraste kärlekssaga som skulle gjort självaste Romeo och Julia fulla av avund.

Ikväll klockan 20.45 spelar Italien sin första EM-final på 12 år. Inte sedan 1968 har Italien vunnit EM, hittills den enda gången, i skrivande stund.

Matchen

Prandelli kommer att skicka ut samma spelsystem som i semifinalen mot Tyskland, 4-3-1-2. Då Italien mötte Spanien i gruppspelet valde Prandelli att starta med 3-5-2 men har dementerat att så blir fallet till kvällens match. Det enda frågetecknet inför startelvan är om Abate kommer in på Balzarettis bekostnad. Annars ser startelvan ut som sist.

Det är inte många timmar kvar till avspark och nervositeten börjar krypa sig närmre. Känslan är ändå god. Italien har spelat en fantastisk fotboll, i synnerhet i matcherna mot England och Tyskland. Spanien har varken gjort bu eller bä, blivit beskyllda för att spela en tråkig fotboll, men är ändå väl värda sin finalplats.

Prandelli ville skapa ett nytt landslag, ett landslag som folket skulle älska, ett landslag som står för det fina, det rena och det sportsliga i fotbollens och människans liv. Det är en kärlekssaga som ikväll kan få sitt ultimata slut, en saga där inte bara folket hemma i Italien charmats utan även Europa. Vi har fått se en SuperMario som är bättre än självaste SuperMario. En Cassano vars fotbollsliv, och liv, för några månader sen höll på att ryckas ifrån honom, som nu spelar sin livs fotboll. Vi har fått ett Gli Azzurri som visar grinta och en lagmoral som gör Gattuso full av beundran.

Det sägs att alla sagor har ett lyckligt slut. Jag vet att jag vill tro på det.

Jag kommer sluta mina ögon ikväll framför samma tv där jag en gång satt på knä, med slutna ögon, och fick uppleva när Totti slog in straffen mot Australien, där Pirlo och Grosso skapade magi mot Tyskland och där tillslut Grosso sparkade hem VM-guldet 2006.
Ikväll, när jag öppnar mina ögon igen, hoppas jag att det är tårar av glädje som rinner ner för mina kinder. Tårar som uppkommer av att få se Buffon, Balotelli och alla andra italienska hjältar lyfta EM-bucklan mot skyn. Ikväll när jag öppnar mina ögon igen hoppas jag att det är i verkligheten som sagan får ett lyckligt slut.

Forza Gli Azzurri! Forza ITALIA!