Inter – Livorno 2-0: Bardi, Bardi...
Livornosonen och Interlånet Bardis självmål gav Inter ledningen i en match nästan helt utan målchanser.
Första halvlek
Livorno saknade Biagianti på grund av skada och Greco, Coda och Rinaudo på grund av avstängning, tre och en halv startspelare alltså. Nicola valde att ersätta dem genom att släppa in Valentini i backlinjen för första gången sedan augusti och spela Schiattarella och Duncan centralt på mitten, med Luci framför backlinjen.
Att Livorno skulle lyckas ta poäng mot Inter var förstås aldrig troligt, en seger hade inte tagits borta mot Inter sedan 1940-talet. Mot skillnaden i kvalitet och tappet av ordinarie spelare var det knappat förvånande att vi fick se ett försiktigt Livorno inledningsvis. Amaranto överlät nästan helt bollen till hemmalaget och var nöjda med att ligga rätt i positionerna, krympa ytorna och hålla Inter utanför det egna straffområdet. Det fungerade på det stora hela utmärkt. Inters backlinje rullade lugnt och klumpigt boll, men de blårsvarta kom aldrig fram till några farligheter. Livorno svarade inte heller för några farligheter. Luci hade visserligen ett distansskott, men som ni förstår var det helt ofarligt (Luci är förstås fantastiskt på nästan allt annat, utom just det där med att ta avslut utanför straffområdet). Interlånen Mbaye och Duncan verkade båda taggade på att göra bra ifrån sig. Den förste blandade och gav, men var betydligt mer aktiv på sin högerkant än jag tidigare sett honom. Duncan tändning tog sig istället uttryck i en varning efter en klantig tackling och ghanesen såg ut att mycket väl kunna tänka sig att ta en till. Men det var förstås det tredje Interlånet från start som hamnade i fokus. Livornofödde Checco Bardi gav nämligen ledningen till Inter i 30:e minuten och gjorde därmed sina lagkamraters hårda koncentrerade jobb om intet. Det var ett lågt inlägg från Jonathan på Bardis vänsterkant, som målvakten missbedömde å det grövsta och styrde in i eget mål. Det var egentligen inte ens en målchans.
Livorno flyttade därefter fram positionerna något, hittade några fina passningskombinationer, men hotade aldrig Inter och Handanovic. Istället fick Alvarez från distans skjuta halvlekens enda skott på mål när klockan redan slagit 45.
Andra halvlek
Nicola bytte ut Duncan i paus för det fjärde Interlånet Benassi. Jag har svårt att se att Benassi var orsaken till att Livorno tycktes ta över spelet mer i andra, men det var faktiskt vad som hände. Gemiti kom flera gånger fram bra på vänsterkanten, Paulinho kom med mer i spelet och trots ett numerärt underläge centralt gav Luci och Schiattarellas energi ändå ett återkommande spelövertag. Men de verkliga chanserna lyste med sin frånvaro, det stannade vid en nicklyra från Paulinho, ännu ett missat distansskott från Luci eller en tung men missriktad frispark från Emerson. Inter var marginellt bättre med ett avslut av Palacio från nära håll som Valentini dock kunde täcka.
Livorno slängde in Emeghara på topp och vi förstod att hoppet om en kvittering därmed i stort sett var borta. I slutminuterna fastställde istället Nagatomo slutresultatet till 2-0.
Kommentar
Det finns egentligen inte så mycket att säga om resultatet. En poäng eller tre med hem från Giuseppe Meazza hade varit en bonus. Men trots att motståndet var tuffast möjliga visade matchen ändå på tydligast möjliga vis Livornos problem, men också styrkor.
Problemet är förstås att vaska fram chanser. Livorno är allt för ofta allt för långt ifrån motståndarmålet. Paulinho gjorde återigen en bra match, men tvingas ofta komma långt ned i planen och möta. Utan Greco som länkspelare var förstås det här ännu tydligare. Och där Siligardi och Paulinho åtminstone gjorde en godkänd insats mot Inter backlinje, var Emeghara som vanligt helt obegriplig. Karln är förstår snabb, men kan inte slå en passning rätt och verkar på det stora hela ha svårt att löpa rätt. Borja kom in i slutminuterna, och trots att han är helt oprövad på den här nivå visar han en helt annan vilja än Emeghara och tillför dessutom en fysisk dimension som vi med övriga anfallare inte har.
Därbakom gjorde mittfältet, trots avsaknaden av Greco och Biagianti och trots att Benassi är väldigt inkonkret, en godkänd match. Vänsterkanten är vad den är, men Gemiti har uppenbarligen höjt sitt spel från säsongsinledningen ett par snäpp. Försvaret ser fortsatt rätt fint ut. Emerson har växt in i Serie A, Ceccherini hade inga problem att hålla reda på Palacio och Valentini visade karaktär och ersatte på ett bra sätt Coda. Att Bardi kastade in ett mål är olyckligt, men har räddad oss i tidigare matcher så han är förstås ursäktad.
Livornos sportchef Elio Signorelli befinner sig för närvarande i Argentina för att leta upp intressanta spelare med europeiska pass att värva i januari. Enligt Spinelli letar han i första hand efter en terzino till vänsterkanten (förstås), men också en mittfältare. Och, säger Spinellli, ”varför inte en anfallare”. Ja, varför inte?
Matchfakta
Mål: Bardi (30' självmål), Nagatomo (91')
Var: Ranocchia, Samuel, Rolando, Int; Dunca, Paulinho, Schiattarella, Liv.
Inter (3-5-1-1): Handanovic; Ranocchia, Rolando, Samuel; Jonathan, Taider (82' Zanetti), Cambiasso, Alvarez (58' Kovacic), Nagatomo; Guarin (71' Belfodil); Palacio. Bänk: Castellazzi, Carrizo, Andreolli, Mudingayi, Kuzmanovic, Wallace, Puscas, Donkor, Olsen. Tränare: Mazzarri.
Livorno (3-5-2): Bardi; Ceccherini, Emerson, Valentini; Mbaye, Schiattarella, Luci, Duncan (46' Benassi), Gemiti (87' Borja); Siligardi (65' Emeghara), Paulinho. Bänk: Anania, Aldegani, Piccini, Decarli, Lambrughi, Belingheri. Tränare: Nicola.
Domare: Sebastiano Peruzzo.