Inter - Ajax 1-0 (3-2)
Det var inte de förutspådda Veron och Adriano som visade vägen mot Ajax utan istället en hjälteinsats av Cambiasso samt ett snyggt avslut av Stankovic.
Första CL-matchen för säsongen där Inter fick spela inför sin hemmapublik och man gjorde en i stort sett fläckfri insats när man både bevakade sitt fördelaktiga resultat från förra matchen och tryckte på för att punktera tillställningen. Ajax spel präglades av slarv, nervositet och de kändes ganska uddlösa i avslutningsfasen av anfallen.
Inters startelva blev den hyfsat väntade. Jag skrev i införrapporten att jag hellre såg att Burdisso än att Materazzi ersatte avstängda Cordobas plats i backlinjen. Men Matrix visade sig från sin bästa sida i denna matchen och höll världsklass när han markerade bort Ajax spjutspets, Huntelaar.
Till matchen nu då… Inter inledde första halvlek med att bekräfta Mancinis uttalande angående att det inte handlar om att backa hem och bevaka vår bortamålsledning, utan vi ska spela vårt eget spel och vinna matchen. I 12:e minuten gör Martins ett konstnummer då han en bra bit utanför straffområdet vänder om och får till ett stenhårt skott som dyker strax under ribban, men Stekelenburg är alert och petar över bollen.
Ett par minuter senare öppnar Adriano spelet med en klackspark ut mot Figo. Den låga krossbollen fångas dock in av Maduros tackling innan Martins fått öppet mål.
Efter 25 minuter får Inter en ganska oväntad straff. Stankovic blir pressad ner mot kortlinjen och Lindenbergh går ändå in med en glidtackling samtidigt som han flaxar vilt med armarna. Stankovics inlägg fastnar på en av armarna och Fröjdfeldt dömer straff. När Adriano sen trampar lite fel (eller hur han nu tappar balansen så) och missar straffen, är jag rädd att matchen ska vända till Ajax fördel.
Matchen står och väger lite och efter några minuter försöker Rosenberg fixa en kompensationsstraff genom att slå bollen på en glidtacklande Materazzi. Reprisen visar att bollen tar först på benet och sen i armhålan, så jag håller med domaren om att släppa situationen, även om jag knappast såg det i ”livehastighet”. Inter vilar sen av de sista 10 minuterna och det är inte några nämnvärda chanser som kommer till för något av lagen.
45 minuter slutar med klar fördel Inter, men 0-0 i målprotokollet. Halvleken präglas av en fullkomligt otrolig insats av Cambiasso som nekar Ajax att ens nå fram till Inters backlinje under stora delar av halvleken. Utan någon tydlig ledarfigur i Ajax försvar har Adriano och Martins mycket mer yta än de har mot ett genomsnittligt Serie A-lag. Verons spelfördelande har inte märkts mycket vilket antingen kan bero på att vi hela tiden behöll bollen så högt upp i plan eller om han hade defensiva direktiv från Mancini eller om han helt enkelt underpresterade. Han var den klart mest anonyma bland mittfältarna när han vanligtvis är den mest framträdande. Figo och Stankovic tog istället stort offensivt ansvar och var ständigt spelbara och kreativa med bollen.
Nästan direkt i andra halvlek trycker Adriano sig förbi Vermaelen och blir ensam med målvakten, men med dålig vinkel att avsluta själv. Martins som för andra gången i matchen förväntar sig bli frispelad med öppet mål, får se Adrianos passning segla högt över honom.
I 57:e minuten bryter Samuel bollen när Ajax försöker med ett ambitiöst kontringsförsök. Samuel får fram bollen till Stankovic som med massor av yta har Adriano i bra position vid bortre stolpen, men Dejan dribblar snyggt undan Maduros glidtackling och skruvar bollen förbi Stekelenburg och 1-0 till Inter.
Efter målet släpper Inter på italienskt manér, mer och mer av initiativet i matchen. Ajax blir inte så mycket farligare av detta utan istället blir det uppenbart vilken fantastisk insats vårt försvar gör mot Ajax anfallsspel. Något naiva är vi när bollhållaren är ända ute vid långsidan, då är det sällan understöd på ytterbacken som skickas ut för att avväpna. Juanfran och Rosales har ofta massor av tid att avväga sina inlägg, men de håller sällan någon kvalitet då Materazzis markering på Huntelaar är helt fläckfri.
Inbytte Babel och Trabelsi står för ett par fina individuella prestationer i slutet av matchen i form av dribblingar och långskott. Men det kändes mest som dödsryckningar för vi hade hela tiden full kontroll på läget.
Inter drar inte på sig några kort i matchen vilket innebär att Villareal kommer att ställas inför ett fulltaligt (såvida folk håller sig skadefria) Inter på Giuseppe Meazza den 29:e mars.
Svårt att dela ut poäng till våra viktigaste spelare då segern verkligen känns som en laginsats. Men jag skriver ändå:
Cambiasso 3p
Materazzi 2p
Stankovic 1p
