Parma-Inter 1-0
Spöket på Tardini sa "buuu!" och Wome blev vettskrämd. Historien har stor makt och även den här gången fick skinklaget med sig alla poäng. Rättvist, nja, men när har fotbollen någonsin varit det...
Inter kom utvilade med i stort sett bästa elvan. Endast Figo var borta på grund av skada och ersattes av Cesar.
Inter började starkt på Tardini och hade ett par chanser där bl.a. Recoba drog till med ett skott som den omöjlige Bucci fick sträcka ut sig rejält på.
Under hela första halvleken så pressade Inter på, men Parma låg hela tiden med 10 man i försvaret och bara väntade på att kontraslå på de duktigt kämpande Marchionni, Bresciano och Corradi som stack upp då och då.
Veron fick inte igång spelet och saknade sin parhäst Figo att slå bollar på, oftast blev det försök i en redan trång yta i mitten utanför Parmas straffområde och bristen av löpningar i djupled av Recoba och Adriano gjorde att bollinnehavet var stort men utan spets.
Mitt i allt, i ett offside läge fick Corradi en boll att jobba på som han sedan drog rakt in i boxen där Wome inte kunde rensa bort utan klumpigt lät sig bli av med till en frispringande Simplicio som inte gjorde något misstag ensam med Toldo. 1-0 och ett mycket viktigt mål för Parma som kunde koncentrera sig på att försvara sig resten av matchen.
I andra halvlek försökte Mancini med samma taktik och Inter pressade verkligen men var mer och mer sårbara för kontringar vilket fick Toldo att visa klassen ett par gånger.
I slutet av matchen fick Mancini nog med Adriano som var nära att nicka in en boll men fick gå ut utbytt mot Julio Cruz. Martins kom några minuter senare istället för Wome då Mancini satte gasen i botten för att utjämna.
Tyvärr lyckades Bucci att hålla nollan även om Cambiasso var nära att nicka in en. Det var kompakt press men likväl som i första halvlek hade Inter den där dagen som vi är tvugna att ha. Utöver ett massivt bollinnehav och hörnstatistiken 15-2 så tog Parma tre poäng. Kollar man i historieböckerna så har vi varit här sedan 1991 och bara vunnit en ynka gång (2002). Spöket på Tardini gillar blåsvart.
Det är bara att ta nya tag och någon gång så måste det väl släppa för våra forwards, för det är inte någon som är i form förnärvarande. Villareal på onsdag väntar, och nu måste en uppryckning till för att den här säsongen inte ska vara bortkastad totalt.
