Ascoli-Inter 1-2
45 minuter var kvar av Mancinis Inter karriär. En gammal polare och sedan en gammal världsklass lirare var allt som behövdes för att rädda Mancio ännu en vecka. Dessutom fick vi se ett stadium där alla var emot de besökande, t.o.m. fansen till dem. Allt det här och mer på en härlig lördagskväll på Del Luca.
Säg ordet Villarreal och en särdeles bitter smak känns i munnen. Så bitter att man kan få kanske världens ende gentleman inom sporten att ge upp och ta sina slantar till något finare ställe, där inte besvikelsen blir så stor och lång. Moratti har börjat fundera. Längst ut på skampålen satt Mancini.
Därav tog Mancini inte med Adriano eller Stankovic ens till bänken. En försvagad men väl gångbar startelva presenterades med Toldo, Il Capitano, Cordoba, Samuel, Burdisso, Solari, Pizarro, Cambiasso, Kily och forwardsparet Martins och Cruz.
Matchen började med att Ascoli kontrade medans Pizarro trampade boll på mitten utan att det var varken fart eller finess. Kily hade stora problem att ens få med sig bollen och passarna av Burdisso höll allt annat än Serie A klass. Ascoli kändes dock aldrig riktigt farliga, det vill för övrigt säga innan kvällens domare ville vara med och synas lite i tv. Stefano Farina såg en minimal tröjdragning i straffområdet av Samuel på Quagliarella och en än finare filmning, som borde vara minst gult kort. Men Farina ville visa att han minsann också är på plan så matchens första straff gick av i 20:e minuten. Våran gamle bekantning Marco Ferrante drog in straffen högt i vänstra delen och man såg riktigt att den här kvällen skulle bli en minst sagt lurig historia.
Samuel drog på sig en varning senare som kändes att den låg på frustrationskontot. Ferrante som hade visat målgesten "Il Toro - tjuren" fick se sig nedsparkad i gräset. Ascoli kontrade friskt medans Inter kom in mer och mer i matchen, även om det såg verkligen trött ut. Pizarro har inte förmågan att öka tempot, speciellt inte när lagen han möter backar hem.
I halvtid, satt Mancini och begrundade, vilka kan man lita på. Äventyret i Inter höll på att ta slut. Förlust mot Ascoli hade inneburit att klubben åkt ned i rejäl kris, än större än det som det redan var.
Han tog in sin gamle parhäst Mihajlovic och Figo istället för underprestande Kily och den varnade Samuel, som hade visat tendeser till att bli utvisad. Det plus antagligen en utskällning av det nervösare slaget fick fart på Inter redan från start.
Redan efter 5 minuter sprang Martins igenom men blev fälld av Ascolis målvakt Coppola. Farina spelade 1-1 med sig själv i straffar även om den här var solklar. Cruz klev fram och gjorde som vanligt inget misstag. 11:e målet i Serie A för våran tystlåtne avbytare.
Inter hade fått blodad tand och bara några minuter senare fick Sinisa Mihajlovic ett sånt där läge som han längtar efter, en frispark några meter utanför straffområdet. En fin skruvad och låg frispark som Coppola inte hade en chans på gjorde att Mancinis tränarkarriär såg ut att förlängas, i alla fall tills på fredag. 27:e frisparksmålet för Mihajlovic i Serie A karriären, och antagligen ett av de sista. Mihajlovic sprang rakt ut till Mancini och tackade honom för förtroendet medans Mancini log tillbaka. Hans gamle polare hade räddat hans skinn.
Martins hade ett par jättelägen att göra fler mål men Coppola både räddade eller stog ivägen. Farina som inte gillar att bli överträffad av spelarnas lyskraft fick ett stolle-spel i när det var 10 minuter kvar. Cruz som tog bollen helt okay blev först varnad (helt otroligt) och sedan även utvisad i samma sekvens sedan han lite hånfullt hade klappad händerna åt Farinas beslut. Utvisad, och missar därmed derbyt i nästa vecka.
Mancini tog ut Solari som hade kommit igång och gjorde än en gång en godkänd insats och plockade in Materazzi för att dämpa anstormningen. Ascoli tog över händelserna och började trycka på. Det blev aldrig riktigt farligt förutom i sista matchsekvensen då markeringen missades på en frispringande Giampa som kunde nicka, men inte tillräckligt bra. Toldo räddade enkelt, men det kunde straffat sig med att göra sådant dåligt försvarsspel.
Så, på en arena där även bortafansen inte gillade laget, där Farina lekte gud och där det mesta gick snett så klarade Mancini det hela genom att plocka in sin bäste polare och Figo. Gränsen mellan fiasko och succe är ibland hårfin. I Villarreal lyckades det inte, men hos lilla Ascoli började vi hem hela 3 poäng. Det kanske finns hopp efter allt.
