Rubrik saknas
Det regnar oftare i Sahara än vad Inter värvar svenskar. Varför? Den frågan ställer sig den här krönikan. Krönikan om att den stora svensktorkan i blåsvart är över och vilka konsekvenser det får.
Den långa svensktorkan är över.
Det har varit tunnsått med svenskar i Internazionale genom åren och många gånger har jag frågat mig, varför har man värvat så många från så många andra länder?! Svaret många gånger har enkelt varit, spelarna har inte varit tillräckligt bra och inte minst att förglömma, så har Inters tränare sällan kommit från något nord-europeiskt land (Hodgson bör vara den nordligaste hittills) och med en helt annan spelarprofil än de svenska.
Så kom han då, Zlatan Ibrahimovic, kallad Ibra på stöveln för en rejäl peng och blev egentligen den tredje svensken som går in i startelvan (just nu har vi Goran Slavkovski som lirar med a-laget men han räknas inte dit än). Lennart ”Nacka” Skoglund var först och sedan kom också Bengt Lindskog (102 matcher / 35 mål), båda framgångsrika på sin tid. I 45 år har Inter varit utan svenskt inslag.
Det kommer att tyckas och tänkas den närmaste tiden. Att laget Inter kommer att följas av fler från Sverige är något som kommer som ett brev på posten. Att Zlatan är större än Inter i Sverige råder det nog inte heller något tvivel på. För min del, så är det vad han presterar fr.o.m. nu det som kommer att räknas. Blir han världsstjärnan han har talang att bli, eller stagnerar han och blir ännu ett lik i Inters enorma soptipp av bortslösad talang. Det är frågan det, min gode Watson.
Parallellen med Nacka går inte att ta miste på. För de som såg Nacka på sin tid säger att Ibrahimovic är den närmste i spelstil och teknik. Nacka var också kontroversiell och gick sina egna vägar. Zlatan verkar vara likadan. Vi får verkligen hoppas att Zlatans historia får ett lyckligare slut än Nackas.
När man tar av sig de svenska glasögonen så finns det bättre transfers Inter kunde ha gjort, man har inte ersatt Veron och med det så måste nog Mancini byta taktik. Vieira i all ära, men någon trequartista är han inte. Moratti har gjort en Moratti igen. Han gillar anfallare den gode oljebaronen och har i ett par år varit tvungen att förstärka andra lagdelar. Men nu, äntligen igen fick han förstärka med hela två nya anfalls-ess. Det klart att han myser nu, fastän det kostade rejält med slantar.
Till sist kan man säga att med den här transfern så hände några saker:
1. Inter blev inte mer Italienskt.
2. Ronaldo får käka sin mjölkchoklad i en annan stad.
3. SVT texttv och Aftonbladet fick veta att det fanns två storklubbar i staden Milano.
4. Thomas Nordahl funderar hur han ska klara vinters CL sändningar.
5. Toni får problem den närmsta månaden i Florens.
6. Mihajlovic, Cordoba och Materazzi jublade nog inte direkt idag.
7. Ibrahimovic slog svenskt transferrekord igen. Inter konstigt när Moratti öppnar plånkan.
8. Milan undrar hur fasen gick det här till…
Välkommen Hr Ibrahimovic. Välkommen till en svulten klubb med de finaste färgerna och det mest underbara namnet.
Välkommen till INTERNAZIONALE FC!
