Matchrapport Inter - Chievo 4-3
Upp som en sol och ner som en pannkaka. Årets Inter verkar lika ostabilt som vanligt. Det som såg ut som en säker 4-0-ledning slutade nästan i katastrof!
Mancio valde att formera laget med en 4-4-2-uppställning där Grosso fick chansen från start till vänster i backlinjen. Träfötterna Samuel och Cordoba kamperade i mitten med Zanetti till höger. Mittfältet, oavsett vad Canal Plus grafik säger såg ut enligt följande: Solari – Dacourt – Stankovic – Figo. På topp inledde Adriano och Hernan Crespo.
Skönt tyckte jag. Äntligen fick vi se ett någorlunda konstruktivt mittfält och en vänsterback som faktiskt kan slå inlägg. Att Solari (som jag förövrigt trodde att jag sålde till någon random skotte för en flaska whiskey i CL-matchen förra vintern) får spela från start var dock något som höjde mina ögonbryn. Det skulle dock visa sig att jag blev rätt glatt överraskad.
Inter inleder matchen i ett piggt tempo och efter bara några minuter har Adriano kostat på sig att bränna ett par fina lägen, där även Crespo hade en chans att sätta dit returen på ett av dem. Var bra nära att jag satte kaffet i fel strupe när man ser Crespo missa jättelägen från sju meter. Det hör inte till vanligheterna direkt…
Något som vi skulle få bevisat lite senare. Inter dominerar matchen och ettan skulle komma redan efter en elva minuter. Dacourt skickar iväg en boll över Chievos backlinje som Crespo tajmar in perfekt att undvika offsidefällan. Crespo i straffområdet var det ja. Inga misstag den här gången, ur snäv vinkel dunkar argentinaren in bollen distinkt i det bortre hörnet. Världsklass på det avslutet.
Adriano kostar sedan på sig att bränna ett friläge som han skapar sig själv efter att ha varit ute och haft en raid på högerkanten. Resten av halvleken spelas mest av. Chievo försöker skapa offensivt men Inter ser precis lika stabila ut som vanligt i första halvlek. Varför bara i en halvlek? Någon?!
Andra halvlek skulle hur som helst bli otroligt mycket roligare. Samuel tar till vara på strul i Chievos försvar efter en hörna och nickar in bollen i öppet mål. Stankovic ville sedan inte vara sämre och såg till att göra något som troligen blev omgångens mål i Serie A. Dejan får bollen en bit ut på högerkanten och avancerar inåt i planen ett tiotal meter innan han avlossar stora kanonen. Pang. Smack. Kaaablang! Rätt upp i krysset från
Crespo dödar sedan matchen när han återigen löper igenom Chievoförsvaret i en i stort sett likadan situation som hans första mål. Skillnaden är att den här gången är avslutet från vänster med högerfoten och assisten står Adriano för. 4-0 och matchen var jättepunkterad. Men sen är det Inter vi pratar om.
Försvaret slappnar av för en sekund och efter riktigt nonchalant spel därbak snappar Pellissier upp en boll och avancerar mot Cesar. Cordoba och Cesar slänger sig dock för att täcka skottet, som går utanför. Domare Antonio Giannoccaro väljer dock att peka på straffpunkten. Jag är helt oförstående. Pellissier får chansen att skjuta iväg skottet och att täcka bollen brukar man väl få göra i fotboll? Hur som. Pellissier slår en dålig straff som går i mål. Tröstmålet. Eller inte.
Mer strul i backlinjen och inbytte Tiribocchi kunde reducera till 4-2 med ett giftigt skott från ett tjugotal meter. Skärpning? Icke. Tiribocchi rinner igenom igen och efter mer strul i en tilltrasslad situation nickar Cordoba Bollen till mannen med masken, Brighi som inte kan annat än göra 4-3 med ett par minuter kvar att spela. Tre insläppta mål på en kvart är inget annat än bedrövligt. Sista minuterna orkar Chievo dock inte med någon riktig anstormning. Men ändå. Detta ska inte få hända. Mancini borde absolut lära sig att knyta den där jävla säcken när grisen ligger där. En dag rymmer den långt som tusan.
Intryck av matchen då. Chievos försvarspel ser väldigt ostabilt ut genom hela matchen, något som en för dagen helt suverän Crespo utnyttjar två gånger. Dacourt är duktig på mitten matchen igenom. Stankovic är lite si och så, han kommer inte igång även om målet är snyggt. Solari är en frisk fläkt och skapar sig ett par farligheter, bland annat ett härligt skott efter att han gjort bort sin försvarare i straffområdet som Squizzi tvingades göra en avancerat räddning på. Även Figo frestade med fina distansskott, men var annars relativt osynlig. Adriano gör en okej insats. Blandar och ger. Synd att han är precis som Zlatan alldeles för ofta. Det vill säga tror att de kan spela på nittiosju tillslag när övriga laget spelar med max tre. Backlinjen ska ha allt beröm fram till den sista kvarten när de helt plötsligt får för sig att hålla Serie B (Juventus)-klass. Totalt bedrövligt. Värdelöst. Jag blev mörkrädd. Skärpning krävs. Fokus håller man matchen igenom, för så länge spelas en match. Inte matchen igenom minus den tid man tror att man har vunnit. Tre nya poäng. Det är det viktiga. Mancini kan sova lugnt inatt, men vad hade hänt vid en förlust…?
