Funderingar inför Derbyt
Lite spridda tankar och funderingar som gnagt i huvudet inför kvällens derby. Är det dags för ett tronskifte i Milano eller kommer de gamla visa att de faktiskt är äldst?
Så var det återigen dags för derby. Den här gången känns det dock inte lika hett som i vanliga fall. Eller så är det just det som det gör. Milan som startade serien på minuspoäng har plockat in i stort sett lika många som de övriga topplagen. Mycket står alltså på spel för att visa att det minsann är tabellen som ljuger. För Inters del å andra sidan är det här kanske en chans att visa att vi faktiskt är det där topplaget som det pratas om.
För att Inters spel har klickat såhär långt i år tror jag alla är överens om. Rörligheten har saknat och stjärnorna har inte presterat i närheten av deras högsta kapacitet. Zlatan vet jag det är många som har skällt på, Figo är inte skuggan av den han var förra säsongen och Adriano ska vi väl inte ens prata om. Grosso är ifrågasatt och Maicon står inte att känna igen sedan försäsongen.
Ikväll kommer åtminstone några av dessa herrar få chansen att visa att de faktiskt spelar i Inter av en anledning. Att Moratti faktiskt har köpt dem för att de är bra fotbollsspelare och inte namn som ska säljas till små tolvåringar. Ikväll kommer de även få chansen att visa att Milan faktiskt börjar bli lite av en pensionär. Jag har sett samtliga derbyn ett par år tillbaka nu och jag lär säga att Milan allt som oftast antingen varit det dominerande laget, alternativt det som känts vassast. Om det så är Kaká som petar in en retur på mållinjen när Inter bränner chanser på löpande band så har det ändå känts som om det var typiskt Inter – Milan. Milan vinner och vi står där som förlorade.
Men vindarna har vänt. Den omöjliga backlinjen är inte lika omöjlig längre. Dida kan faktiskt göra misstag. Och Inter kan faktiskt vinna ligatitlar. Det är det jag vill se ikväll. Ett lag fyllt med självförtroende som går ut och visar att en era är över och att en ny har börjat. Kalla det tronskifte, generationsväxling eller vad ni nu vill. Det är dags för de blåsvarta färgerna att ta över i fotbollshistorien igen. Även om Milan förstås har skrivit sin lilla historia på senare tid.. Men det är en annan femma.
Det jag vill påpeka är hur som helst att det känns som om Inter är det lag som har pressen och uppmärksamheten på sig just nu. Det är Inter som har trycket på sig att prestera i Europa. Det är vi som misslyckas och nu börjar det bli på tiden att vi vänder trenden och börjar lycka. Man hör faktiskt inte många ord om varken Milan eller Juventus. Juventus för att de spelar i en annan division, och Milan för att de helt enkelt känns som om de inte har några krav på sig längre. Lite gamla. Inte så heta. Eller så är det bara det att Zlatan har kommit till klubben och man börjar bli blind för hur svensk media vinklar artiklar hit och dit om ”Zlatans Inter” och ”Zlatans Måltorka” och Zlatan hit och Zlatan dit (och innan alla hoppar på mig lär jag försvara mig med att jag inte läser Italiensk media och därför får en väldigt vinklad mediabevakning av Italien…)..
Med detta skrivet vill jag absolut inte säga att jag tror att Inter kommer vinna lätt ikväll. Att vi bara kommer att köra över Milan. Milan är alltid Milan. Det finns massvis med kvalité när den väl presterar. Kaká i form har visat förut att han kan göra lite vad han vill med våran centrallinje. Zanetti, Cordoba och Materazzi är nog ganska rejält medvetna om vem de får möta där ute. Högmod går före fall.
Generationsskifte eller inte? Jag hoppas på en bra fotbollsmatch som man faktiskt kan njuta av. Något jag tycker det varit riktigt dåligt av från det blå-svarta håller om man bortser från urladdningen mot Livorno senast. Låt oss hoppas på en repris ikväll…
