Secondo me: Utklassning - ett ord jag längtat efter i de här sammanhangen.
"Kappelin drog in några tusen på sin krönika samtidigt som hon slog in några öppna dörrar. "Inter gör pojkar av män". Nähä? Det är ju den populäraste frasen gentemot FC Internazionale det senaste årtiondet. Igår kväll fick hon sannerligen äta upp sina ord"
Hur börjar man egentligen en sådan här reflektion? Det fins tusen aspekter, tusen känslor, men allra viktigast: tusen anledningar att le ett brett leende den 29 oktober 2006. Vi drar tillbaka klockan lite längre än den timme vi gjorde inatt.
Carlo Ancelotti körde den väntade julgransformationen. Roberto Mancini svarade med att sätta Javier Zanetti, Olivier Dacourt och Patrick Vieira centralt, framför Dejan Stankovic i fri roll bakom anfallarna Zlatan Ibrahimovic och Hernan Crespo. Jens Fjellström förutspådde en stenhård mittfältskamp i första halvleken och att matchen inte skulle ta fart förrän efter halvtid. På ett sätt hade han rätt, 4 mål ioch ett sjuhelsikes drama utspelade sig i andra halvlek. Men det intressanta, med blåsvarta ögon, hände i den första halvleken.
Inter tar kommandot redan efter några minuter. Det utkristalliserar sig tidigt att Inter kommer vinna den här mittfältskampen. Minut 17: Dejan Stankovic får ett farligt frisparksläge en bit utanför straffområdet. Av någon anledning hårdbevakas inte Hernan Crespo och 0-1 är ett faktum! Minut 22: Maicon driver bollen mot Milans straffområde, slår bollen till en parallellt springande Stankovic. Serben tar emot bollen med ett tillslag och drämmer till den stenhårt upp mot Didas högra kryss. Otroligt. Fantastiskt.
Jag vet inte hur Milanfansen kände sig den där klassiska 6-0 kvällen för några år sedan, men det kan inte ha varit långt ifrån den här känslan. Å ena sidan har Milan den fantastiske Kaka som kan vända matchen på egen hand, men å andra sidan har Milans anfallare målkramp. Känslan var att det kunde bära hur långt som helst och att Mancini kommit över Kristina Kappelins krönika i Aftonbladet.
Kappelin drog in några tusen på sin krönika samtidigt som hon slog in några öppna dörrar. "Inter gör pojkar av män". Nähä? Det är ju den populäraste frasen gentemot FC Internazionale det senaste årtiondet. Igår kväll fick hon sannerligen äta upp sina ord. Igår var det inga pojkar på fotbollsplanen. Det var tigrar. Det var gladiatorer. Det var m ä n!
Inför andra halvlek gör Ancelotti tre byten. Han hinner inte mer än hoppas på en scenändring innan Zlatan drar ner ridån framför ögonen på honom. Stankovic (sicken makalös formtopp!) driver bollen i en kontring, släpper den ut mot en anstormande Zlatan. Nesta glidtacklar svensken, som svarar med att chippa bollen över honom och slå den på volley in i mål. Sagolikt vackert. Zlatan är tillbaka!
Fantasierna om 6-0 kom av sig rätt snabbt. Milan har som bekant en ruskig målkramp, trots att de besitter en anfallstrio som Inzaghi, Oliveira och Gilardino. Reduceringen kom istället av vår egen Marco Materazzi. Seedorf skjuter utifrån, Materazzi försöker täcka och ställer helt och hållet Julio Cesar i mål.
Nu vaknar Milan till liv och en viss oro smyger sig på. Inter klarar dock av anstormningen och får tillslut en frispark i minut 69. Milan hade dock lärt sig läxan och tog bort Crespo, men de glömde en viss tatuerad bjässe. "Matrix" nickar enkelt in 4-1 och nu var det verkligen ridå för AC Milan.
Den gode Marco firar målet genom att dra tröjan över huvudet och visa en födelsedagshälsning till sin son. Som tack för det drar domaren fram det röda kortet och ger Milan en biljett in i matchen igen. Klantigt av Materazzi som borde vetat att Farina är en riktigt paragrafryttare.
Som exempel på det var inte Gilardino långt ifrån att få tidernas mest komiska röda kort. Efter självmålet rusar han för att hämta bollen och får ett gult för det. När han sedan, i en offsideposition, nickar in 2-3 gör han samma sak: rusar för att hämta bollen. Seedorfs snabbhet fram till bollen hade räddat honom, om han nu inte hade stått offside när han nickade in bollen.
Efter utvisningen ändrar matchen karaktär. Innan utvisningen har Inter full kontroll och har gjort 4 klassmål och ett självmål. Efter minut 70 är det full kontroll Milan och skottstatistiken får sig en oerhört skjuts i Milans favör. Gilardino nickade in 2-4. Kaka lobbar in 3-4 sedan Cesar gjort en misslyckat utboxning. 4-4 är centimeter borta då linjedomaren missar 3 offsidestående Milanspelare, där Oliveira får nicka bollen strax utanför stolpen.
Inter klarar dock anstormningen och vilda glädjescener utbryter på San Siro. Vi vann. Vi var överlägsna 11 mot 11. Och vi visade att vi kan stå upp när det gäller. Nu har vi bortasegrar mot Roma, Fiorentina och Milan den här säsongen. Slår vi Spartak Moskva på tisdag så är allt förlåtet, Roberto Mancini.
Igår var laget ett med fansen. För första gången på mina 10 år som Interista var jag genuint stolt. Jag såg förra årets 3-2 seger mot Milan i några goda vänners sällskap på San Siro. Men den matchen var mer som ett derby: det var tillknäppt och tillfälligheter avgjorde. Det är just den här känslan vi har längtat efter så länge. Laget blir ofta beskyllt av de egna fansen för att vara överbetalda divor och av journalister för att vara mätta och pojkar, istället för män.
Igår gav just l a g e t Inter något tillbaka till alla framgångstörstande fans. Igår kväll tog de glåporden och alla hånskratt och använde de som tändvätska. Vi fick se en explosion i 69 minuter. Sedan blev laget Pazza Inter och för att ge lite spänning i matchen krigade laget som lejon i 20 minuter med en man mindre. Och klarade det med en hårsmån.
4-1, 5-1, 6-1 kanske hade varit roligare. Men då hade vi inte varit Pazza Inter - laget som alltid underhåller.
[henrik.landstrom@svenskafans.com]2006-10-29 10:30:00
