Arrogant och galen!
I denna gästkrönika skriver Shaho Mohammadzadeh om Roberto Mancini: "Han är precis så arrogant och galen som det behövs för att få ett arrogant och galet lag att tillhöra den absoluta världstoppen".
Inters karismatiske tränare har lyckats få igång laget och stundtals ser spelet mycket bra ut. Vi leder ligan och ingenting ser ut att stoppa laget mot sin 15:e (14:e) scudetto.
Frågan som dock gnager i många Interisters hjärtan: Är han rätt man för Inter?
Säsongen började inte särskilt bra men laget har spelat upp sig och nu är avancemang i CL ingen högoddsare. I Italien plockar man hem trepoängare titt som tätt, även när laget inte har spelat bra, vilket är väldigt ovanligt för Inter. Matcherna mot Reggina, Ascoli och Parma kommer inte gå till historien (kanske den sistnämnda för att vi har så fruktansvärt svårt att vinna på Tardini) som dem mest välspelade, men det visar att Inter anno 06/07 besitter en styrka man tidigare saknat, att vinna skitmatcherna. Mancini är inne på sin tredje säsong (rekord under Moratti-eran) och fortfarande ser det stundtals ut som ett gäng taktiskt odrillade juniorer utan ett grundspel. Med det spelarmaterialet han har haft till sitt förfogande under dessa säsonger så ska man kräva mycket mer av Mancini och laget.
Hector Cuper hade säsongen 01/02 ett mittfält bestående av Conceicao, Okan, Di Biagio, Emre, Dalmat, Farinos och Guly, ändå lyckades den gode Hector att ta Inter närmare en ligatitel än vad Mancini hittills har varit. Kollar man på dagens Inter och ser ovannämnda namn så undgår det inte en att undra vad mirakel-Cuper hade gjort med det här laget.
Vad är det som har fått Moratti och även många andra Interfans att fastna för Mancini?
Han personifierar Inter på många sätt; Arrogansen, förra säsongen insisterade han att spela med Verón och Pizarro tillsammans gång på gång när hela omvärlden såg at det I N T E fungerade men tydligen såg han något vi andra inte såg.
Passionen hos honom går inte att ta miste om, 3-2 målet mot lillesyrran förra säsongen fick honom att explodera likt resten av San Siro, det är inga Capello firanden vi snackar om här. Mancinis galna byten kan ibland få många människor att slita loss sitt hår, det är dock underhållande att ha 4 anfallare på plan samtidigt. Just underhållningen är hans stora styrka, det är otroligt roligt att kolla på Inters matcher, inte bara för Interfansen utan för alla fotbollsälskare. Personligen rankar jag Inters och Barcelonas matcher som dem absolut bästa vad gäller underhållningsvärdet.
Mancini är ingen stor taktiker, hans meritlista kommer aldrig att bli lika välfylld som Capellos, Lippis eller Ancelottis men han har något dem andra stortränarna i Italien saknar, karisma. Han är precis så arrogant och galen som det behövs för att få ett arrogant och galet lag att tillhöra den absoluta världstoppen.
