Secondo me: Inter kommer aldrig få det erkännade de förtjänar
"Jag tror inte jag har läst någon som har lyft fram det som Ivan Cordoba berättade för sporten i söndags. Colombianen menade att årets framgång är en frukt av två, tre års medveten satsning"
Allting går som på räls just nu: Milans stagnation har kommit drastiskt (den som undertecknad förutspådde redan 2003 - tippande har aldrig varit min grej) och de ligger 20 inspelade poäng efter Inter, 28 när man tittar den Calciopoliinfekterade tabellen, när halva serien är avklarad. Värt att sägas igen: "Tjugo poäng" - låt det rulla av tungan och passa på att njut en stund.
Envisa Milanfans fräser och spottar på Interforum om att det aldrig hade hänt om Milan inte tappat åtta poäng och varit slagna redan på förhand. Well, det är en retorik jag aldrig hört talas om från en Rossonero. Milan brukar vanligtvis krossa Inter och åtta poäng är i sammanhanget ingenting. Men det är klart: När den blåsvarte lokalkonkurrenten äter upp allt motstånd i ligan och ens egna lag står och stampar i oförnyelsebar mark måste man ju dra till med någon ursäkt.
Det tragiska är att FC Internazionale får ytterst lite utrymme för vad de åstadkommit sista tiden - och då syftar jag inte på ligaledning och diverse andra framgångar. Jag tror inte jag har läst någon som har lyft fram det som Ivan Cordoba berättade för sporten i söndags. Colombianen menade att årets framgång är en frukt av två, tre års medveten satsning.
Redan nu hörs röd- och vitsvarta skrocker om "Jamen Zlatan och Vieira då?!". Onekligen har de två herrarna fantastiskt stor del av årets framgång och vi kunde plocka dem då Moggi äntligen åkte dit. Men den stora förändringen ligger inte i de två herrarna. Den stora förändringen ligger i klubbens attityd och värvningspolicy.
Esteban Cambiasso kom gratis och med honom fick vi en ödmjuk lagspelare som har betytt otroligt mycket för organisationen. Tillsammans med Javier Zanetti, Nicholas Burdisso och Julio Cruz utgör dessa argentinare en stabil och ödmjuk stomme i ett lag som alltid varit ur balans.
Luis Figo kom gratis inför förra säsongen och lyfte Inters kantspel. Maxwell värvades gratis för exakt ett år sedan, men fick tillhöra Empoli under våren på grund av att Inter hade för många icke-EU-spelare. Olivier Dacourt trodde jag var slut som fotbollsspelare, men han värvades till Inter - utan transferkostnad - och har varit fantastisk som städare framför backlinjen. Mariano Gonzalez har i och för sig inte gjort någon glad, men även han kom utan transferkostnad från Palermo. Crespo såldes för nära 200 miljoner till Chelsea och kom tillbaka på lån - helt gratis. Sedan har vi Maicon som kom gratis från Monaco och Fabio Grosso som kom för en struntsumma (cirka 50 miljoner) ifrån Palermo.
Nu skall jag inte påstå att förändringen enbart beror på ren och skär briljans. Klubben har varit tvungen att anpassa sig och Moratti har inte samma stora kassa som han en gång hade. Alla värvningar utan transferkostnad har dock gjort att vi har kunnat visa muskler när det krävs - som med Zlatan och Vieira.
Giacinto Facchetti har stor del i det hela och det känns ofattbart tråkigt att han inte får se detta "Grande Inter" som i helgen slog rekord i Serie A.
Detta evinnerliga rekord. Många Romafans har kommit och gnällt över att deras rekord minsann var i en serie som innehöll Juventus och var "mycket starkare". Kruxet är dock att de själva aldrig mötte Juventus (inte heller Fiorentina eller Palermo) under den 11 matcher långa sviten. Och att till exempel Palermo är klasser bättre i år och var i toppform när Mancini erövrade "La favorita".
Inter har bland annat slagit Milan, Lazio, Palermo, Roma, Lazio, Parma och svårspelade Fiorentina på bortraplan. Det visar på ren och skär klass! Ändå kommer FC Internazionale aldrig få det erkännande som klubben förtjänar. Marcello Lippi gnällde i pressen om att "Inter är bara stora och duktiga tack vare Calciopoli".
Såklart har serien förlorat klass när Juventus är borta. Men samtidigt är ligan ren från Luciano Moggi och hans djävulskaper för första gången på väldigt länge. Jag saknar faktiskt inte Juventus ett enda litet dugg. Klubben är smutsig och har för all framtid smutsat ner det fina namn som de byggt upp under 1900-talet, innan Moggi anlände.
Inter har tagit vara på situationen och betalat skäligt för två spelare som ändå skulle lämna ett sjunkande skepp. Skall vi skämmas för det? Skall vi känna oss mindre värda för det? Aldrig! Inter skördar frukten av ett medvetet arbete under flera års tid som äntligen får blomma ut då Luciano Moggi inte lurar runt hörnet med en bandsåg.
Jag trodde verkligen att Roberto Mancini skulle få sparken i höstas, när allt såg becksvart ut. Moratti, totalt olik 90-tals-Moratti, beslöt sig dock för att stå vid Mancinis sida och låta honom få förtroende säsongen ut. Det kan betala sig i form av ett "Arsenal-rekord" i Serie A.
Ty ingen har kunnat rå på Inter under hösten, när Dacourt och Cambiasso har varit skadade långa perioder och Adriano har missat fler chanser än han gjort under hela sin karriär i Serie A. Vem ska då kunna göra det när kejsaren är tillbaka?
[henrik.landstrom@svenskafans.com]2007-01-16 14:00:00
