Mitt Inter
Vad är Inter för just dig? Vem representerar laget bäst idag och vem är den historiskt största? Är det ointressant att sätta sig in i de gamla goda tiderna? Eller kan man anses vara en riktig interist bara om man vet hur många mål Giuseppe Meazza gjorde i blåsvart?
Sedan Zlatan skrev på för Inter, har det diskuterats på forumet vad som är en riktig supporter. Kan man vara en riktig (om än ny) interist om man på allvar upptäckte laget i samband med skåningens underskrift? Oavsett vilken åsikt man har, är det bra om man har en sak i bakhuvudet - de allra flesta av oss (inklusive jag) föll för Inter tack vare en viss spelare.
För min del var det tre (eller fyra, beroende på hur man ser det) spelare som fick mig intresserad av det blåsvarta laget från Milano. Det var först i samband med fotbolls-EM 1988 som jag förstod charmen med fotboll, och det var tack vare Lothar Mattheus, Jürgen Klinsmann, Walter Zenga och Alessandro Altobelli. Det visade sig att tre av dessa spelare denna sommar hade något med Inter att göra – Mattheus hade precis skrivit på för laget, Altobelli hade just lämnat och Zenga, han hade redan hört till laget i 10 år. Klinsmann blev en del av laget först ett år senare, men detta hade jag ingen aning om denna sommar 1988.
Nu har nästan 20 år gått, och kunskapen om och kärleken till Inter växer för varje säsong. Nya favoritspelare, och – om jag ska vara ärlig – såna som jag helst vill glömma, kommer och går. Här nedan rankar jag de tre spelarna ”från förr” som betyder mest för mig, och de två som får representera de senaste tio åren. Vilka jag helst hade velat slippa se i laget hoppar jag över. En säsong som denna, där ligatiteln ligger precis utanför dörren, är det roligare att se det positiva. Because we´re worth it, som man säger i reklamen.
Dåtidens hjältar
3) Walter Zenga
Självaste Madonna utsåg vår målvaktsgigants ben till VM:s vackraste år 1990. För mig är de drygt 20 åren i laget en mer viktig faktor. När man i mitten av 90-talet bestämde att han var för gammal för oss, och böt honom och Riccardo Ferri mot Samps Gianluca Pagliuca, grät jag floder. För säkerheten mellan stolparna, kämpaglöden som han visade upp och en förhoppningsvis snar återkomst till Inter, hamnar han på min tredjeplats.
2) Lennart ”Nacka” Skoglund
Ok, jag vet, jag är svensk och därmed partisk. Men grabben från Stockholms Söder var en fascinerande person på många plan. Blev förresten kallad för ”den svajande majsstången” under sin tid i Italien, på grund av längden och det blonda håret. Fick ett tragiskt slut på livet, alldeles för tidigt. Men för lekfullheten och pricksäkerheten på planen, för det goda hjärtat och för de två målen i debuten på San Siro (mot Milan), tar han min andraplats.
1) Giuseppe Bergomi
Förutom ett år i USA i slutet av karriären, spelade Lo Zio (farbrodern) bara i Inter. Han var den perfekta lagkaptenen – lugn, men kunde ta tag i saker och skälla ut de som behövde det. Dessutom var han otroligt säker på planen. Som högerback rankar jag honom bland de bästa i världen, som Interspelare – Nummer Ett. Ett plus i kanten – mustaschen under VM 1982.
Moderna favoriter
2) Youri Djorkaeff
När han spelade i Tyskland höll han på att få sparken från laget, då han föredrog att se Inter spela i UEFA-cupen istället för att ladda för en viktig Bundesligamatch. Syns då och då på San Siro, och har sitt hjärta kvar i Milano. En spelare som fanns över hela mittfältet, rolig att se och oerhört populär bland supportrarna. Lycka till som fotbollspensionär, Youri, nu kan du se Inter på San Siro utan att få skäll!
1) Javier Zanetti
Jag var skeptisk i mitten av 90-talet när vi värvade den unga argentinaren, men jag tystnade fort. Kan spela praktiskt taget över hela försvaret och mittfältet. Den enda negativa aspekten, som jag ser det, är att han – som kapten – borde skälla lite mer på planen när medspelarna slappnar av. Trogen sitt lag, oerhört kompetent och dessutom sympatisk (både på planen och av) – vår Capitano.
Vilka spelare representerar Inter för dig?
