Minnen från säsongen - Del 2.
Alla känslorna som bör skrivas ner efter Inters fantastiska säsong.
Stagione.
Efter ett par omgångar när Milan-maskinen hackade och hostade av ålderns slitskador som inte ens Milan-labs datorer kunnat förutse. Då fortsatte Inter att vinna och vinna och vinna. Man startade snart en segersvit med 17 raka segrar och ligans första förlust kom mot Roma den 18:e april.
Olika strategier har testats för att underminera och på olika sätt för sig själv ogiltigförklara Inters makalösa säsong. När man förstod att Inter skulle komma att dominera Serie A från början till slut, anslöt sig sportjournalister och Milanfans med de smått chockade Juventinosarna i Serie B och gnällde: ”Serie A är inte detsamma när Juventus inte är med”. När Inter i senvintern stod på ett till synes ointagligt poängförsprång. Högst upp i tabellen sneglade man ner på ett Roma som kämpade med att hålla hyfsat jämna steg och ett Palermo som började svikta ordentligt när Amauri gick sönder… då började fler och fler erkänna Inters prestation. Milanister däremot började luta sig mer och mer på sina Champions League-framgångar. Ancellotti gick ut i en intervju och jämförde att Champions League-bucklan var värd ungefär tre Scudetton. Av de respekterade ligorna i Europa är det endast Chelsea (och kanske studiegubbarna på VIASATSPORT), på order av klubbens utländska ägare som uttalat att Champions League är viktigare än inhemska ligan. Luktar med andra ord en desperat efterkonstruktion av våra kära grannar.
Nog med skriverier om vad andra tycker om Inters bedrifter. Laget har gjort mig otroligt stolt denna säsong och firma Mancini/Mihajlovic har växt ihop till en tillförlitlig och mycket smart duo, som överaskat mer än en gång med lyckade taktiska drag.
Hatet.
Jag vet inte vad ”hat” heter på italienska och lika bra är väl det. Man ska inte hata, eller ens behöva använda ordet hat när det kommer till fotboll. Vi interfans är några av de hårdast prövade i fotbollsvärlden när det kommer till krossade drömmar och förstörda säsonger. Vi har gjort bort oss spelmässigt massvis av gånger och våra konkurrenter har hånflinat oss i ansiktet när de tryckt dolken i bröstet på oss i Serie A och Champions League. Vi tål det mesta, vi är som skrivet väldigt härdade när det kommer till dessa situationer.
Kanske är det vår spelmässigt så överlägsna säsong som låter dessa känslor rinna igenom mitt härdade yttre. Den 6:e mars sprack min barriär. Hatet pulserade hos hela Mestallastadion den kvällen och en stor banderoll med ”VENDETTA” var uppsatt på ena långsidan. Den heta stämningen vänds ofta till något positivt, så länge man låter känslorna präglas av spelet på planen. Matchen var i alla fall något av det värsta jag sett när det kommer till fuskande och osportsligt uppträdande. Man hade sett fram emot att se David Villa och Miguel som är några av världens bästa på respektive position, men det blev bara en massa filmande och gnällande.
Den blonderade 37-åringen i målet lyckades i början av matchen tjata till sig en varning…PÅ EN INTERSPELARE. Efter det så gick domarnivån bara utför. Matchen slutade i hätsk stämning där Burdisso och Marchena utväxlade ord och verkade vara nära att braka i slagsmål. Just när lagkamraterna lyckats sära på bråket och situationen för sekunden verkade vara under kontroll. Då smög sig David Navarro in från Valencias bänk, fram till Burdisso och slog av näsan på honom. Att Valencia sedan tar spelaren i försvar och låter honom stanna i truppen visar vilken karaktär laget representerar.
Jag hatar verkligen Valencia. Jag har aldrig lyckats hata varken Juventus eller Milan, ej heller något lag utanför Italien. Jag har aldrig hatat när det kommer till fotboll. Sport ska handla om kärlek och råkar man ”hata till” lite under en match, går det över veckan efter. Men när man sitter och av princip håller tummarna för Real Madrid, Barcelona, Sevilla och inte minst Chelsea när de spelar mot Valencia. Då får man nog kalla det hat. Valencia representerar så mycket som är äckligt och fel i fotbollen.
Kärleken.
Fotbollen betyder väldigt mycket för väldigt många, så även för mig. Jag har aldrig spelat fotboll i ett lag och kan hålla bollen i luften i max 5-6 tillslag. Att spela fotboll har aldrig varit grejen för mig. Men relationen till Inter är stark och man kan känna att all den kärlek man ger under svåra säsonger, inför derbyna och i september när ligan är på gång att starta. Den läggs på kapital och fungerar som stöd när man själv behöver extra kärlek eller tröst.
Min far dog i början av förra säsongen. Han sövdes för operation strax innan Inter-Livorno drog igång och vaknade inte upp igen. Förutom familj, släkt och vänner så fann jag ett tryggt stöd i Inter. Jag fann det lugnande att se Inter spela och när vinterns Milanoderby vanns i slutminuterna och den där nickduellen mellan Adriano och Vieri avgjorde matchen, då var det mycket starka känslor.
Känslorna inför denna säsongen (2006/2007) var som vanligt positiva och full av förväntan drabbades man av en stor chock. Klubbens president och mannen som började kännas som klubbens far, dog bara dagarna innan Serie A-premiären. Facchetti som hade varit sjuk under en tid dog den 4:e september och Moratti fick ta över ordförandeposten igen. Facchetti har hyllats under hela säsongen och Morattis ord, ”Everything a man should be” står kvar på hemsidan. Burdisso lämnade ifrån sig sitt tröjnummer och tröja nummer 3 kommer inte att användas mer i Inter.
Klubbens nyvunna fadersfigur hade gått bort och den respekt som klubben vunnit genom Facchetti, hade kunnat fallera fullständigt i detta läget. Moratti lyckades dock hålla fingrarna i styr och det känns som han är en starkare ledare nu än när han valde att lämna över ordförandeposten 2004. Jag var faktiskt aldrig nervös inför januarifönstret och det är sällan man kan skryta med det. Den gamle Moratti hade kunnat sälja Zlatan och låna ut Cambiasso till Milan, men en viss struktur finns i klubben och det är något man hoppas att vi ska bygga vidare på…
Det blev inte så många italienska ord man lärde sig denna säsongen, men fler kommer det att bli. Förhoppningsvis blir det en trevlig Mercato nu i sommar och man slipper nya skandaler i Serie A.
Vi skriker det alla tillsammans… Io sono Interista!!!
