Il Grande Inter - Bäst i världen?
Efter röken av Calciopoli så steg Inter upp. Starkt, med hög svansföring medans konkurrenterna en efter en hade dragits in i den största skandalen som Italiensk fotboll hade upplevt. Facchetti hade sått framgången via billiga transfers och en röd tröd genom organisationen. Tyvärr fick inte "Il Cipe" uppleva det som skulle bli hans höjdpunkt under administrativa delen av hans karriär, men vi andra, oj vilken säsong vi fick uppleva.
Moratti lyckades sno åt sig Ibrahimovic framför ögonen på Milan, som inte vågade satsa ordentligt i och med att domen för deras fusk hade inte kommit, och den som kan Italien så vet man att man aldrig kan lita på den första instansen, utan att allt dras i långbänk för att sedan urlakas till något som alla parter kan vara något så när nöjda med.
Vieira kom från Juventus, springade ifrån skeppet som sjönk hårdare än en piratskjuten kinesisk djonk. Crespo som saknade pastan och Italien kom på ett s.k. Veron kontrakt från Chelsea, eftersom Argentinaren inte gillade engelska tongångar.
Maicon och Maxwell var redan ordnade vid nyåret på fri tranfers, likaså hade Dacourt blivit hitlurad på samma sätt och dessutom hade Facchetti gjort upp med Grande Grosso redan innan VM.
Laget var startklart. Ambitionen var klar. Då, visade sig att ryktena var sanna. Facchetti led av en obotlig cancer och gick tragiskt bort inför en chockad fotbollsnation. För det var inte bara i Inter leden som Facchetti var känd, utan även för den stora massan.
Säsongen började lite knakigt, inte så konstigt med alla nyförvärv och i vanlig Inter anda skador på ledande spelare. Men man såg tidigt att det här kunde bli något som skulle skriva historia, men att det skulle skriva en sådan historia som det till sist blev, med alla rekord och alla minnesvärda ögonblick det trodde inte ens den mest inbitne Interistan.
Den vanligaste diskussionen mellan två personer med olika fotbollsympatier brukar helt enkelt vara - Vilket lag är bäst? En omöjlig fråga att besvara. Är det laget som vinner mest, eller det laget som vinner cuper eller hur mäter man. Svaret är enkelt, det är omöjligt, därav mäter man med hjärtat mer än kanske hjärnan. Ett lag som spelar flärdfylld fotboll kanske får mer röster hos gemene man än laget som tågar på och knäcker allt motstånd med gammal härlig springa sönder motståndarna taktik.
Vi kan börja med att granska motståndarna till årets bästa titel från de brittiska öarna:
* Manchester United. Vann ligan. Spelade fin fotboll. Tog 89 poäng och vann 28 matcher, förlorade 5 och spelade oavgjort 5. Kom dessutom till semifinal i Champions League.
* Chelsea. Bästa laget i England. Bredaste truppen. Förlorade bara 3 gånger i ligan och tog 83 matcher. Förlorade ligan mer på att inte kunna hålla sams i laget än att det var andra lag som hade mer talang och kraft.
* Liverpool. Final i CL. Förlorade hela 10 matcher.
Spanien:
* Barcelona. Har tagit 72 poäng på 36 matcher. Förlorat 6 matcher och spelat oavgjort 9. Är vanligtvis min favorit till europas bästa lag, men i år har det klickat och generationen med Deco, Ronaldinho och Eto som anförare känns splittrad.
* Real Madrid. Capello magic, har rest sig från graven men har långt kvar till att ens kunna betäcknas som Europas bästa lag. 8 förluster i ligan och 6 oavgjorda hittills. Ingen räds Real längre.
* Sevilla. Överaskningen som har verkat länge i det tysta. 8 förluster och 7 oavgjorda. Ett av europas trevligaste lag men räcker knappast till på alla fronter.
Italien:
* Roma. Spalleti har ordnat till Italiens roligaste lag att se på (nej, Inter är inte längre det). Men inte ens han kan trolla med ett lag som är så beroende på en enskild spelare. Att sedan spelaren är världens bästa i år, ja det är nog tur för Roma. Kunde inte hota oss, mer än i cupen som vi mer eller mindre spelade av.
* Milan. Vann Champions League med pensionärerna. En bedrift för ett lag som kändes trött på hösten men fick lite brasiliansk caprinhas i sig via den icke nämnbares ankomst.
Men, och det är ett stort men. Glappet mellan Inter och Milan har aldrig varit så här stort och skulle vi spela 10 matcher så vinner vi minst 7 av 10 som det känns det här året.
Så, vi avslutar statistik och känslosummeringen att kolla på det som jag hädanefter kommer kalla Il Grande Inter:
Poäng 97 (Rekord)
Sju oavgjorda.
En(!) förlust.
33 matcher utan förlust.
17 matcher vinstrad. Rekord i en toppliga i Europa.
Ingen förlust på bortaplan.
Il Grande Inter. Bäst i Italien!, Bäst i Europa(?), Bäst i Världen?!
