Inte naivt, däremot trångsynt.
Det är i mitt tycke oerhört intressant att se att sidan nu tar ännu en ny vändning och strävar efter att på nytt väcka den insomnade motivation och framåtanda som under flera år präglade sidan. En attityd som då dessutom bidrog till att inte bara en internetsida, utan att även Sveriges antagligen främsta supporterklubb hittills till ett italienskt lag äntligen blev av.
Även om den organisatoriska biten havererat i omgångar på senare tid, är det ganska grymt ändå vilka aktiviter och resor vi faktiskt genomfört av och för våra medlemmar. För att friska upp minnet:
Bussresa Inter-Chievo + besök på träningsanläggningen 2004
Bussresa Werder Bremen-Inter 2004
Flyg Inter-Porto 2005
Flyg Inter-Milan 2005
Försäsongsläger i Varberg tillsammans med laget 2005
Flyg Glasgow Rangers-Inter 2005
Flyg Inter-Palermo 2007
Till detta har även tillkommit åtskilliga spontana resor som gjorts av medelmmar som lärt känna varandra genom föreningen.
Samtidigt som det förstås även uppstått missnöje med hur visa saker skötts (kommunikation främst), har många ändå visat en grym förståelse för att det trots allt rör sig om en idéell förening där alla måste dra sitt strå til stacken, och där man inte kan ställa samma krav som på en vinstdrivande komersiell organisation. Skönt nog insåg de flesta att aktiviteterna vi lyckades genomföra var viktigare än ryggsäck och paraply med Interlogga på, varför det förstnämnda också prioriterades avsevärt.
Till saken hör dock förstås att med den ökade popularitet som Inter tilldrog sig (i och med att Ibrahimovic anslöt till klubben) växte också pressen på supporterklubben/sidan i en takt som inte befintliga medarbetare klarade av att hantera. Detta då även pga det givetvis alltid handlat om idéellt och oavlönat arbete vid sidan om livets obligatoriska förehavanden vad gäller just arbete/studier etc. Och just här innebar för flera deltagare kombinationen av att Calciopoli nystades upp och forumet bara flödade över av mer dynga än någon hade ork att läsa igenom och rensa bland, att motivationen tröt för hela begreppet kring att bevaka och rapportera om Inter och italiensk fotboll. Mig själv inräknat, så blev plötsligt supporterskapet för flera något instängt och individuellt, jag tyckte inte att det var lika kul längre, främst själsligt mer än något annat.
Förhoppningen är att det som tidigare var skall gå att återkomma till för att åter knyta an, men framförallt hoppas jag att det arbete redaktionen utförde (kombinerat med att driva supporterklubben, något folk måste förstå är att skilja dessa två begrepp från varandra även om det finns en given koppling) kan ha sporrat fler unga och hungriga Interfans till att själv vilja förmedla och sprida blåsvart kärlek till kommande generationers supportrar.
Jag tror jag talar för alla rutinerade rävar här när jag menar att alla oavsett vad aldrig kommer släppa detta forum för Inter helt och hållet, utan istället försöka bidra och ge pepp och stöttande i den mån man kan. Saken är den att de flesta supportrar, oavsett hur många klubbemblem de har förevigat på kroppen, även är människor bredvid supporterskapet, och högst sannolikt har flera olika passioner i livet. Det gör inte att kärleken är mindre till Inter, men det innebär att det dyrbaraste här i livet, nämligen tid, inte alltid räcker till lika bra alla gånger, utan man tvingas prioritera annorlunda från gång till gång. Somliga kanske menar att yngra supportrar som ser Inter som livets enda mening är naiva, jag kan förstå den reaktionen, men jag håller inte med till fullo. Det handlar inte om naivitet, utan snarare att man funnit något som är oerhört stort och som fyller en med så mycket starka känslor, vilket kan medföra mer eller mindre trångsynthet. Det viktiga är dock att veta att livet är fullt av dessa saker, och inskränker man sig till att ta på skygglapparna och enbart frossa i en variant går man miste om och tvingas försaka mycket gott och nyttigt i livet.
Tack för min tid i redaktionen, och härmed över till den nya startuppställningen.
Framåt alla!
