Lagbanner
Fredholm: Härskaren av Venedig

Fredholm: Härskaren av Venedig

Efter tio år i Inter så har han slutligen börjat att packa sina väskor och bege sig av mot nya äventyr. Massimo Morattis gunstling och alla tränares marddröm är numer utlånad till Torino. Alvaro Recoba har tagit adjö av FC Internazionale de Milano. Ingen har väl kunnat undgått att bli både förtjust och förbannad på den lille kinesen.

Brescia, Empoli, Venezia och Sampdoria. Alla har de skakat på huvudet av förtvivelse efter att ha blivit påverkad av den magi som Recoba har visat på. Recoba har varit en Interspelare under tio års tid och för många av oss, en del av det Inter vi vuxit upp med att se. Vi var där när han som en helt okänd spelare sänkte Brescia i sin debutmatch med ett par riktiga stänkare. Och några månader senare sköt han iväg en boll från halva plan som letade sig in bakom maskorna hos Empolis målvakt.

Recoba kom till Inter 1997 från Nacional i Uruguay. I den klubben hade han gjort sig mest känd som en riktigt offensiv central mittfältare. I Italian dock, skulle han mest bli känd för att vara den underpresterande, evige talangen med en vänsterfot som inte var från denna jord. Il Chino är ett mysterium. Han har genomgått det mesta som fotbollsspelare, men trots det har han åstadkommit nästan ingenting.

Flytten till Venezia
Recoba såg länge ut att vara en framtida storspelare, men fick lite speltid med Inter under Gigi Simonis tid. När väl Mircea Lucescu tog över laget, då var Recobas tid med Inter ute. Han skulle lånas ut, och skulle också slå igenom i Serie A med dunder och brak. Vid sin sida skulle en herre vid namn Walter Novellino stå och lära ynglingen hur man spelar i Serie A. Sällan har en utlånad spelare till ett nykomlingslag i Serie A, haft en sådan påverkan på ett lag och sin egen karriär. Och sällan har något lag blivit så besviken att bli av med sin fixstjärna.

19 matcher och elva mål i Serie A under sex månaders tid. Venedig stod i lågor medan Inter gnuggade sina händer av förtjusning. Moratti hade gjort ett jättefynd... var det tänkt.

Kontraktet som skulle förstöra hans karriär
Recoba återvände till Milano med ett guldkantat kontrakt framför näsan som pappa Moratti hade ritat upp. Recoba skulle bli en av världens bäst betalda spelare, vilket han dock skulle få svårt att bevisa på fotbollsplanen. Med hans signatur på ett kanonkontrakt, och med en plats i startelvan, så blev Recoba alltför bekväm i sin roll. Med Marcello Lippi som tränare hade både Inter och Recoba svårt att uppnå den potential som fanns där. Recoba fick ställa sig i skamvrån efter en riktig floppsäsong, även om han gjorde 10 mål i Serie A.

Curva Nord var inte längre lika imponerad eller speciellt nöjd med Recobas beteende. Han och hans agent Paco Casal sågs som skurkar som blåst Inter på pengar och utnyttjat Morattis förkärlek till uruguayanen.

Recoba gjorde inte många glad under sina två första år med Inter med sitt nya kontrakt och rykte. Han var långt ifrån den form han påvisade i Venezia, och vi i Inter fick försöka se en annan lösning på Recoba-problemet. Speltid fick han gott om, men prestationerna uteblev. 57 matcher i Serie A under två säsonger, men blott 18 mål. Frustrationen kring alla omkring Recoba var påtaglig, och ett patetiskt försök att få Recoba att prestera bättre gjordes via att köpa en ytterligare uruguayan - Antonio Pacheco. Han gjorde ett inhopp i Serie A under en hel säsong med Inter. Föga överraskande att Pachecos agent var också Pascal, och det var uppenbart för alla vilken uppgift den forne Penarol anfallaren skulle ha i klubben. Recoba behövde moraliskt stöd, och Moratti öppnade återigen planboken för att tillfredställa sin favoritspelare.

Passkandalen
Recoba skulle nå botten av sin karriär när det kommer fram att han och Gabriele Oriali hade fuskat med hans EU-pass. Det visade sig att Recoba inte alls hade ett legalt EU-pass och en avstängning på sex månader skulle avtjänas. Nye tränaren Hector Cuper kunde ha fått en bättre start på sin karriär med Inter. En konstant skadad Ronaldo, och nu också ingen Recoba under sex månaders tid, plus att Christian Vieri också var skadedrabbad.

Han kom dock tillbaka till spel, men fick för det mesta spela som vänstermittfältare i Cupers 4-4-2 system. Sveket mot Inters supportrar var ett faktum. Att först underprestera med tanke på hans lön, och sedan inkassera lön i sex månaders tid då han inte kunde spela en match p.g.a. olagligheter, var inget som vi Interisti uppskattade.

Relationen till Moratti
Moratti har under flertal tillfällen beskrivit sin beundran över Recoba som spelare och person. Med en annan president hade säkerligen inte Recoba burit Nerazzurri tröjan under tio års tid, och han hade definitivt inte varit en av världens bäst betalde spelare. Det är inte ofta som ägare och anställda har ett sådant förhållande som dessa två har haft, och Moratti måste ha bitit sig i tungan varje gång Recoba har funnits på bänken eller i vissa fall- på läktaren. Här spenderar han tid och pengar på Recoba, men sen finns inte ens uslingen på planen. Den ende tränaren som riktigt använde honom var Lippi, och han blev inte långvarig.
Recoba medgav också efter fiaskot i Rom Maj 5, 2002 att han var redo att ta sitt ansvar gentemot Moratti.

"Jag bad om ursäkt till President Moratti och sade åt honom att göra vad han ville med mig, och lyckligtvis behöll han mig."

Trodde verkligen Recoba att han skulle bli såld? Av självaste Moratti? Tanken har nog inte ens slagit den gode oljekungen. Nu hade han dock inget val. Han står med en tränare som var hans första val, men som inte vill ha Recoba i sitt lag. Inte ens Moratti är galen nog att välja en spelare före en tränare som han tror på.

Skadorna
De senare åren har Recoba blivit allmänt mer accepterad i Inter. Han har tagit ett flertal lönesänkningar och har ett antal gånger påvisat en total lojalitet gentemot Moratti och Inter. Han har dessutom mer och mer raderat ut sitt rykte som "ojämn". Visserligen beror det på vilka man frågar, men de senaste tre åren har Recoba varit relativt jämn i sitt spel. Om han dock kunde sköta sin träning bättre, så vore det inget tvivel idag om att han skulle få ett nytt kontrakt. Dessa muskelskador och annat dylikt har förstört hans senaste tre säsonger radikalt. Det är också därför som det känns som ett positivt steg för Inter att äntligen släppa honom. Vi kan inte längre lita på att han kan spela ens hälften av matcherna under en säsong då hans skador verkar nästan aldrig vilja ta slut.


Nu är kinesen inte längre en Interspelare. Många av oss har säkert vuxit upp med att se honom bära nummer 20 på tröjan som han haft ända sedan han kom 1997. Det är med en viss lättnad för Recoba själv som äntligen byter klubb och får en ny chans att börja om från början, men med en viss självisk nostalgi skulle man också vilja se att Recoba stannade kvar. Det var dock ett måste för alla parter att skiljas för att fortsätta att utvecklas.

Recoba må vara en talang under hela sin karriär som aldrig blommade ut, och hade en högst kontroversiell tid med Inter. Men det är svårt att tänka sig ett Inter utan honom som lurkar omkring i bakgrunden på varje startelva som vi funderar ut varje helg. En Recoba i form skulle alltid spela, för då tillhörde han en av de bästa i världen. Jag kommer att ha mycket goda minnen av Recobas tio år i Inter. Jag har lidit vartenda år med honom. Lyckligtvis fick han uppleva en Scudetto till slut med klubben.

Topp Tre Recoba ögonblick

1. 2005-01-09 (Sampdoria) - Vi skrek, Scarpini skrek och säkert någon som är helt oförståndig gällande fotboll skrek när Recoba gjorde det omöjliga och slog in det avgörande 3-2 målet mot Sampdoria. I en sjuk drabbning på Giuseppe Meazza vände Inter 0-2 till seger med 3-2 och Recoba gjorde det sista och avgörande målet i den fjärde övertidsminuten. Recoba kysser logot och springer mot Curva Nord.
"Jag tillägnar mitt mål och min match till min familj, Moratti och alla dem som är nära mig och gillar mig."

2. 1998-01-25 (Empoli) - Ett skott från halva plan som en utfarande målvakt blir ställd på, och Recoba gör sitt blott tredje mål någonsin i Intertröjan. Målet är där uppe tillsammans med Youri Djorkaeffs cykelspark mot Roma som en utav modern tids snyggaste Intermål.

3. 1997-08-31 (Brescia) - Dubbeln mot Brescia var magisk. I säsongens första match, kommer Recoba in från bänken och Inter ligger under med 0-1 och ett fiasko är på gång. Mål i 80' och 85' minuten, och två riktiga stänkare betydde Interseger. Därefter var Recoba ett aktat namn i fotbollsvärlden.

GRAZIE RECOBA!

Jimmy Fredholm2007-08-31 13:01:00
Author

Fler artiklar om Inter