Landström: Den kallades Derby D’Italia…
"När Juventus förpassades till Serie B dog en av årets höjdpunkter - ”Derby D’Italia” - i fallet, för nu är Inter det enda lag som aldrig spelat i Serie B. Jag blir trött på att skriva om det, men likväl tål det att sägas om och om igen"
Jag skulle ljuga om jag säger att matchen inte betyder något. För det gör den verkligen. En av mina närmaste vänner ska komma på besök i helgen och det är vältajmat med Juventus-Inter i tv-soffan. Det är vitsvart mot blåsvart, den smutsigaste klubben i modern tid mot klubben som vaknade och reste sig när den gamla damen blev avskedad från finrummet och fick arbeta sig uppåt igen.
Vi kan älta det i alla oändlighet. Ibland kan jag nästan tycka att det blir tradigt, men då påminner jag mig om vad som faktiskt hände…
Jag började hålla på Inter kring 1996. Jag skriver ”kring” för jag minns inte exakt vilken match det var. Det jag minns är att jag såg Djorkaeff briljera i blåsvart och jag blev alldeles till mig. Jag var tvungen att se laget han spelade för om och om igen. Sedan var jag fast. 1996 hade inte Internet blivit en riktig del av mitt liv. Det tog några år innan Internet och bevakandet av sidor som Inter.it blev vardag. Därför är mitt enda minne av ”Ceccarinidagen”, den dag Ronaldo blev rånad på en solklar straff mot just Juventus, att jag läser om det i tidningen dagen efter.
Jag minns till och med var jag stod. Jag var hos min dåvarande flickvän och stod framför tv-n med tidningen i handen. En domarskandal hade inträffat. Juventus… cazzo!
Det var 1998 och idag har vi hösten 2007. Ett snart tioårigt förakt för Juventus har levt vidare. Personifieringen av föraktet har alltid varit Luciano Moggi, mannen med det smutsiga förflutna som värvades till Juventus under 90-talet. Säsongen 2001/02 listade vi på Intersidan här på SvenskaFans.com alla fatala misstag som hade skett emot oss under säsongen och de som skett till Juventus fördel.
Här kommer alltid repliken ”Det var ju ni som klantade till det den femte maj!”. Oh, ja. Den dagen minns jag också mycket väl. Jag gjorde en nedräkning mot den femte maj där jag skrev ”6 dagar till Lo Scudetto” osv… det fick man ju äta upp.
Grejen är att samtidigt som Juventus alltid varit föremålet för mut- och dopinganklagelser så har en del av föraktet mot klubben bottnat i en avundsjuka mot dess ypperliga organisation. De värvade fucking Zidane för en struntsumma och sålde honom för cirka 700 miljoner. De värvade Del Piero, Buffon, Davids, Inzaghi… Den gamla damen värvade oftast rätt och organisationen skötte sig alltid exemplariskt – till skillnad mot för FC Internazionales motsvarighet.
Massimo Morattis faderkomplex ledde honom till att köpa spelare för åtskilliga miljarder, byta tränare som han bytte kostym och helt enkelt sprida en oro i klubben. Åren gick, inga titlar kom och många av oss blickade mot Juventus och tänkte ”Om vi ändå kunde ha en organisation som de har, minus fusket förstås”.
Efter femte maj 2002 försattes Inter i någon sorts kollektiv kollaps. Juventus fortsatte må bra som klubb och fortsatte – såklart – att omges av rykten om fusk. Mitt starkaste minne sedan 2002 är ”Dattilodagen”, den femte februari 2006, när Juventus är i en oerhörd svacka i ligan och möter Udinese på hemmaplan. Linjedomaren är i linje med Del Piero och två andra spelare som är cirka metern offside när Del Piero gör 1-0. Målet godkänns och lite senare när en Udinesespelare skall nicka in bollen i öppet mål får han en hockeytackling av Cannavaro – och spelet får fortsätta utan signal från Dattilo.
Några månader senare uppdagades fusket och domen kom som förkunnade -30 poäng och Serie B. Det var en sommarkväll och jag satt med en kall öl när jag fick beskedet. Spontant blev jag nöjd med domen, men snabbt insåg jag hur det italienska systemet funkar. Överklagan och en överklagan till och -30 hade blivit -9. Tyvärr skulle den gamla damen med all sannolikhet komma tillbaka till högsta ligan efter ett år i Serie B.
Jag säger tyvärr, för på söndag har vi allt att förlora. Visst skulle en seger, gärna signerad Ibrahimovic, vara som ett långfinger i ansiktet på alla vitsvarta, men samtidigt skulle det bara vara som en axelryckning för många á la ”Tja, ni har ju en så mycket bredare trupp, så allt annat än vinst hade ju varit dåligt”
På SvenskaFans finns det flera vettiga Juventini som resonerat förnuftigt (subjektivt så det förslår, jag vet) kring Juventus uttåg från Serie B: Jonas Söderström, Mats Engman, Mikael Mårtensson. Tyvärr finns det mångfaldigt fler av dem som totalt föraktar domen, ser det som en konspiration mot Juventus och att de bara blivit orättvist behandlade.
Klart som fan att Moratti lejde sina sponsorer på att dra fram samtal då Moggi försökte muta domare. Likväl som jag är övertygad att till exempel Arsenal hade gjort allt för att få tag i samtal i O2 nätet om de trott att något fuffens var på gång. Dessa avlyssningar har gjort att oerhört många domare har blivit avstängda. En viss Dattilo är en av dem.
När Juventus förpassades till Serie B dog en av årets höjdpunkter - ”Derby D’Italia” - i fallet, för nu är Inter det enda lag som aldrig spelat i Serie B. Jag blir trött på att skriva om det, men likväl tål det att sägas om och om igen. För ingen ska någonsin få glömma under min livstid att Juventus, ledda av ärkefuskaren Luciano Moggi, förstört så mycket för Inter och andra klubbar.
Är ligan renare idag? En del av mig är säker på att de två straffar som Juventus fick emot sig mot Napoli var en konsekvens av en stor hög med pengar. En annan är jävligt lättad över att i alla fall Moggi är borta, då han för många symboliserade fusket. Men jag är besviken över att Juventus är tillbaka i finrummet. De hör inte hemma i Serie A. I alla fall inte ännu. Skärselden borde ha varit längre.
[henrik.landstrom@svenskafans.com]2007-11-01 20:40:00
