AZ - Heracles Almelo
Inför: Derby della Madonnina
Höjdpunkten för året har anlänt, och för miljoner supportrar runt om i världen kommer detta att bestämma på vilket julhumör man kommer att vara. Blir det förlust ska det till med en förbannad bra julklapp av tomten för att få en att glömma bort det. Det är Inter mot Milan, herrar och damer.
Det är nästan 24 timmar kvar till Derby della Madonnina, en match som ökat i prestige med åren. Borta är Christian Vieris kramar med sina polare. Veka Interspelare, som hellre ser till att sin vänskap med sina grannar består än att svettas. Att beskåda ett Milanoderby för några år sedan, var en plåga. Man kunde knappt räkna på en hand de spelare i det blåsvarta laget som verkade inse allvaret i ett derby.
Nu är det andra tider, och vad det beror på, det är nog en massa anledningar. Inter har liksom vi på Svenskafans, fått en attityd – Vi Mot Alla. Vi undkom någon som helst bestraffning i Calciopoli, och det har medfört att andra klubbar anser vi vara den största boven av de alla. Jag tror vi måste anlita den dyraste psykologen för att utreda hur det kan bli på det sättet. Men detta är irrelevant nu, för fotboll är fotboll. Och jag vill tro på att nuförtiden så handlar det om vem som kan kicka bollen bäst, och inte vem som har mest makt.
Italien vs Världen
Det har varit temat under veckan. Milan gick och vann VM för klubblag, en turnering vars final jag glömde bort och sov över. Dock gjorde Milan det riktigt bra. I semifinalen ställdes de mot Urawa Red Diamonds, ett lag som vi förlorade mot i en träningsmatch (visserligen var det också en Cup, men jag tänker lik förbannat kalla det en träningsmatch) med 1-0. En viss Lambros Choutos spelade den matchen från start, men härligt att veta att det inte var en ursäkt när vi nu vet att vi mötte världens tredje bästa lag. För vi blir man trea i ett VM så är man väl världens tredje bästa lag?
Nej, det enda jag tar med mig från denna turnering, är återigen hur Milan kan höja sin nivå när det gäller stora matcher. Det är något som skrämmer mig, tillsammans med Kaka. Annars kan jag inte påstå att årets Milan sett alltför skrämmande ut. Speciellt på San Siro. Men som sagt, de kan höja sig rejält och på en bra dag och en mindre bra dag för Inter, kan det sluta hursomhelst.
Vi har fått titeln som Italiens bästa lag, även om ofantligt många försöker förringa den titeln, då vi saknar italienare i laget. Nu är jag tyvärr en sådan som inte bryr mig om vilken hudfärg, nationalitet, sexuell läggning och så vidare en spelare- eller en människa- har. De som tar på sig den blåsvarta tröjan är inte svart, vit, kines eller något. Han är en Nerazzurro den gemensamma nationaliteten i vårat lag. Om sedan vår ikon i laget är en argentinare, då gör det mig fylld med värme. Att vi i dagens inskränkta värld där rasismen är så stor, så kan en utlänning bli en tongivande person i ett samhälle. Så vill dock inte våra belackare se på saken. Vi måste ha mer italienare, annars är vi inget värda. Det kommer från Svensson (som mig själv) som själva är fanatiska supportrar av något utländskt.
Vi ligger för tillfället 22 poäng före Milan, och de har tre matcher mindre spelade. Om vi teoretiskt säger att de vunnit de tre matcherna, så är det ändå 13 poäng. Vi har med andra ord spelat till oss mer poäng på fotbollsplanen till vår fördel, än det straffet som Milan fick börja med förra säsongen. Jag är övertygad om att detta inte vore fallet om Milan inte hade vunnit Champions League förra säsongen. Klubben blev alltför självsäker på sin trupp, och vägrade köpa in spelare på positioner de behövde förstärkning. En total miss av ledningen i den rödsvarta sidan av Milano. Men detta är Milan, de är specialister på cupmatcher och ett derby är en sådan. Det handlar inte om tre poäng, det handlar om att lämna planen med bästa möjliga resultat. Sådant är Milan experter på.
Det visade de inte minst förra årets första derby. Inter gick mot en förkrossande seger, men Marco Materazzi väljer att dra på sig ett rött kort, samtidigt som flera av våra spelare springer omkring halvskadade. 1-4 blir till 3-4 och Milan undkommer att få höra talas om det resultatet resten av sin livstid. Milan är experter på att komma undan med bästa möjliga resultatet, beroende på förutsättningarna. Är Inter klart bättre, och leder, så kommer det inte att bli med stora marginaler på tavlan. Var så säkra.
15.00
Matchuret för morgondagens drabbning är en skandal, dock en skandal som jag som TV-tittare accepterar, för tillfället. Det ger mig en chans att se på El Classico dessutom, men vore man en av dessa som har turen (eller oturen, då det är en förbannat tråkig stad) att bo i Milano, då hade jag blivit ursinnig. Ett derby ska inte spelas på dagen. San Siro ska lysa upp som ett stort rymdskepp medan de olika supportrarna tågar (eller tunnelbanar) sig genom Milano. De som aldrig varit och beskådat San Siro, ska få sin bästa upplevelse någonsin. Det har de blivit berövade på nu.
Inter-Milan må vara ett stort derby, men knappast en högriskmatch. Jag kan utan problem gå på en pub i Milano och sätta mig ner och prata halv (eller hel)-knackig italienska med en Milanista utan att bli misshandlad. Mentaliteten i Milano är annorlunda än till exempel ett derby i Argentina. Inte ens då det regnade ner bengaler på Dida, så hamnade supportrarna i några större dispyter sinsemellan. Beklagligt att det inte finns den logiken inom den italienska fotbollen som tillåter denna match att vara på kvällstid. Eller handlar det om att spelare och fans vill hem och sova ut till julafton?
Skador och taktik
Detta derby påminner mig om ett tragiskt möte år 2002. Veckan innan hade alla sydamerikaner i vardera lag, blivit tvungen att spela med sina respektive länder i träningsmatcher. Uppdelningen var den att Milan hade mycket brasilianare, medan vi hade mycket argentinare. Brassarna i Milan spelade en halvlek för sitt lag, samtidigt som Inters argentinare fick 90 minuter. Det, plus jetlag betydde att vi blev tvungna att ställa över ett antal tongivande spelare, så som Zanetti och Crespo. Vi förlorade matchen på ett misstag av Zanettis ersättare Nelson Vivas.
Enda skillnaden är att i år är det rena skador, och inte att en förbundskapten inte har sinnet nog att inse hur stort ett Milanoderby är. Milans största styrka förutom den individuella briljansen hos Kaka, är deras mittfält. Det var också vår största styrka förra säsongen, men i år har det varit paradoxalt många skador på just den delen av laget. Inför matchen mot Milan saknar vi tre tongivande mittfältare från förra säsongen. Patrick Vieira, Dejan Stankovic och Luis Figo saknas. Lägg därtill outsidern Olivier Dacourt som är borta resten av säsongen, och förmodligen också gjort sin sista Intermatch.
Luis Jimenez imponerade dock stort när han fick rycka in som offensiv mittfältare. Han gick direkt från läktaren till startelvan, och verkligen tog chansen. Vad hände? Jo, han skadade sig. Nu är han tillbaka i träning igen med laget, men tveksamt om han är fit för att starta.
Roberto Mancini har därmed tvingats att experimentera med laget, då han gärna ser erfarna stjärnor spela viktiga matcher. De två senaste matcherna (Coppa Italia exkluderad) har vi lirat med tre anfallare. Ett bra alternativ, med tanke på det överflöd anfallare vi har i stället. Detta har gjorts utan Zlatan Ibrahimovic. Jag tror att Mancinis fingrar kliar rätt så rejält att prova på 4-3-3 igen, och nu med den största offensiva kuggen Zlatan på planen.
Men vågar Mancini verkligen att spela med endast tre mittfältare mot Milans fem? Ja, varför inte? Taktiken skulle i så fall bli liknande det vi spelade mot Arsenal i Champions League för några år sedan. Visst, där spelade vi med bara två anfallare, men en av anfallarna (i detta fallet Julio Cruz) gick ner och manmarkerade Arsenals mittfältsfördelare Patrick Vieira (kommer vi ens ihåg honom?). Det var en stor hit. Jag kan se Mancini tänka likadant inför denna. Tre anfallare, och en av anfallarna får en specialroll att markera Andrea Pirlo under hela matchen. Skulle det lyckas? Ja, vem vet. Jag tror inte vi kommer att få se det i morgon, men en intressant tanke.
Mitt tips, trots att Gazzetta tror att Jimenez startar, är att Mancini kör med sin gamla trofast- Cesar. Cesar imponerade i början på säsongen, men efter skadan så har den avtagit rätt så rejält. Han har dock visat att hans samarbete med Maxwell på vänsterkanten är mycket bra, och nu när Chivu fått blivit en nödlösning på mittfältet, så kommer Maxwell att spela och det ökar Cesars chanser att både spela, och prestera.
Det som gör att 4-3-3 kan bli en möjlighet är att Cesar spelade hela matchen i onsdags mot Reggina.
På tal om Chivu, vem tror att han får rollen att försöka hänga med Kaka?
Suazo eller Cruz?
Vi har en gammal storstjärna på lån i Brasilien efter en mental kollaps, och en annan gammal storstjärna på bänken. Ingen av de nämns ens i försnacket om vem som ska lira tillsammans med Zlatan på topp. Istället är det två spelare som för ett eller två år sedan endast skulle ses som utfyllnad i ett av världens bästa lag.
Nu står det mellan Julio Cruz, en gammal Bolognaspelare eller David Suazo, från stornationen Honduras att få starta ett derby. Det är verkligen stort, och det visar att inget är omöjligt. Man kan slå in sig i ett topplag, bara man är professionell och jobbar hårt. Suazo började sitt Interäventyr väldigt knackigt, men har nu kommit igång. Samtidigt är Julio Cruz som sågs som femte alternativ innan säsongen började, en av ligans bästa målskyttar. Vad är det för värld vi lever i? Om något ska kallas Pazza Inter numer är den förmåga Inter har fått relativt bortglömda eller okända spelare att helt plötsligt bli tongivande i laget. Att efter alla dessa år då vårat rykte som klubb varit en sophink för spelares karriärer, så har det fått en stor vändning.
Rent taktiskt passar Milan perfekt för David Suazo. Ett relativt långsamt lag, med backar som inte direkt är några speedkulor. Dock, sa vi detta när Oba Martins fanns i klubben också, och han fick inte mycket ytor. Suazo är lite annorlunda. Han fullständigt massakrerade Milans försvar för något år sedan. Han verkar trivas mot Milan.
Men hur kan man peta Julio Cruz som människan spelar nuförtiden? Han gör mål i nästan varenda match han spelar, och numer visat att han också kan starta matcher. Det ska till med att Mancini kan riktigt förklara för Cruz hur taktiskt bättre Suazo vore att ha på planen. Men jag kan inte se Mancini peta Cruz. Det låter lockande att ha en utvilad Suazo att ha på bänken, och komma in och möta trötta Milanbackar under matchens gång.
Crespo då? Jo, han kan få en betydelsefull roll om vi ligger under.
Mycket i Milan handlar om att plocka bort Kaka och att Pirlo inte tilläts skjuta alltför många frisparkar och lägga fram pantenterade djupledspassningar. Ska jag dock önska något som inte är relaterat till en Intervinst, så är det att jag hoppas på att Milan inte går och vinner (eller kvitterar matchen) på ett typiskt Milanmål där ett misslyckat skott styrs hit och dit och hittar sin väg antingen till en medspelare eller direkt in i målet. Sådana har vi sett nog av.
I morgon smäller det. Klockan fem på eftermiddagen vet vi om hela julen är förstörd, eller om vi kan få fira under några veckors tid innan nästa match blir av. En sak är säker, och det är att Milan måste vinna om dem ska ha en realistisk chans att kamma hem ligatiteln. Så det är dem som spelar med kniven mot strupen.
