Mitt i en virvlande vind
Ibland är klagandet en konst, ibland är letandet efter smärtan det som driver. Interistas har varit långt nere i fotbollens försmädliga värld och letat, fumlat och trott. Nu när laget är på topp och äntligen vinner något så ställs orimliga krav på oss. Ligan är köpt kraxar olyckskorparna som alltid har kraxat och kommer alltid att göra det. De har bara ändrat inriktning för att passa deras syften.
Italiensk fotboll visade upp sitt vanliga "jag" härromdagen. En fantastiskt fotbollsmatch mellan Inter-Roma som vanligt, med alla ingredienser som ett klassiskt möte ska ha. Bilderna av kejsaren av Rom kliniska avslut, där han än en gång stänker dit ett fantastiskt mål på San Siros matta och slutrefrängen där Il Capitano springer med ett sådan glädje som bara sprudlar ut i hela vida världen såsom man nästan stog bredvid. Italiensk fotboll berör, och vad kan man mer begära av en 1-1 match?!
Det är synd att det inte det som folk fokuserar på. Man lägger tid och klagar över domarinsatsen. Man lägger tid och klagar på Sveriges bäste Italienske kommentator. Man lägger tid till att klaga. Lägg ner säger jag. Njut av fotbollsunderhållningen. Till Romas supportrar kan man bara säga, vi vet hur det känns vi har varit där. Så nära, men ändå så långt därifrån. Eran tid kommer, för fotbollen kommer premiera de lag som kan få ut maximalt av sina talanger framöver. Fotbollen står aldrig still, därför står Inter just i sin högsta zenit på över 40 år.
Det var en tid när Inter var bäst i ligan ändå fram tills den började. Den tiden är förbi, rent utav överåkt. Har någon läst tabellen på sistone? Man är 19 poäng före CL-mästarna. 19 poäng. Ändå skrivs det mer om Inters svagheter än om andras lags tillkortakommanden. Laget har knappt förlorat på två säsonger. Historien kommer tillskriva detta lag, förutsatt att Mancini lyckas vända mot Liverpool om någon vecka, lika stor kredit som Il Grande Milan fick på 90-talet. Till skillnad mot det Milano laget så har Mancini ett större problem, hans mannar går sönder en efter annan.
Jag har följt Italienska ligan minutiöst sedan 1994, redan innan dess kollade man på matcher från stöveln, men det är främst efter VM 1994 som bevakningen blev bra i svenska medier. Varje år så har det lag som har vunnit ligan haft "tur" i avgörande lägen. Straffar, stolpe in, domslut eller vad det nu kan vara. Bara ett år så har jag sett en alternativ tabell sättas upp. Konstigt?! Mycket.
Så jag kommer avsluta denna lilla krönika med att hedra lagen som lirade i onsdags, hedra Jesper Hussfelt för den energin han lägger ned i sitt kommentatorarbete och framförallt hedra den Italienska fotbollen som är bäst i världen. Hur man än mäter så är dessa instanser, personer och institutioner grädden på kakan.
Låt sedan olyckskorparna kraxa, det har de gjort så länge jag kan minnas...
