Intervju med Jesper Hussfelt

Vi följer upp kontroverserna efter Inter-Roma med en intervju med Jesper Hussfelt.

För mig rann bägaren över efter Inter-Roma. Allting målas upp, av kommentatorer, tidningar, experter, som att Inter är den stora djävulen efter att de fått fördelar i ett antal matcher, där vi tv-tittare först kunnat fastslå vad som hände när vi fått se ett antal repriser.

Jag skrev en arg krönika, som fick ett fantastiskt gensvar från Interisti i Sverige. Aldrig har så många människor, från hormonstinna tonåringar till vuxna män och kvinnor, reagerat så pass mycket på en text. PM:en, forumsvaren och e-mailen rasade in.

Men gensvaret kom även från Jesper Hussfelt som kände sig orättvist behandlad av många Interisti. I stället för att svara på hans krönika, och fortsätta munhuggandet, så kontaktade jag Jesper med några direkta frågor om hur han ser på en kommentators roll.

Vi som följer all fotboll som bjuds på i Tv-rutan har sett många olika kommentatorer genom åren. En kommentator svor när Djurgården inte fick en hörna. En annan före detta landslagstränare tyckte "ändå att det är straff" trots att reprisen visar att fällningen var en halvmeter utanför straffområdet. Hur ser du på kommentatorns skyldighet att vara objektiv?

- Mot bakgrund av den splittrade supportergruppen av Interisti, där vissa har upplevt att flera av oss kommentatorer är anti-Inter, medan många inte alls har upplevt det så kommer jag till en slutsats. Våra referat tolkas olika av er inom Inter-lägret.

Det här är den första säsongen som Inter förknippas med många felaktiga domslut som har gått i egen favör. Precis som under Juventus storhetstid glöms många av de domslut bort som har gått Inter emot.

Det är vår uppgift att i alla fall, bedöma situation för situation, med objektiva ögon. I det senaste stormötet Inter-Roma bedömer jag att Inter hade otur som decimerades till 10 man, att laget spelmässigt inte nådde upp i sin högsta nivå, medan Roma spelade drömfotboll ett tag under andra halvlek.

Domslutet som alla pratade om i Italien och här hemma var utvisningen som drabbade Mexés. Den var felaktig, och därför hamnade tyvärr huvuddomaren Rosetti i fokus efter matchen. Enbart därför att Zanetti utjämnade, såklart.

Personligen tycker jag det är helt ok om man vet vilket lag kommentatorn hejar på, för då hymlar han/hon inte i alla fall om någon subjektiv fras slinker fram. Hur ser du på det påståendet?

- I vårt jobb går det inte att tänka på det viset. Då får man köpa en biljett och stå med er supportrar på läktaren. Roberto Scarpini har som jobb att kommentera för Inter-supportrar. Han är underbar. Så kan dock inte vi jobba.

I flera situationer under säsongen har vi först efter ett antal repriser kunnat se vad som faktiskt hände, exempelvis vid handssituationerna mot Empoli och Parma. Vi är många som upplever att det direkt pratas om "skandal" och hetsen byggs upp genom att säga att "detta kommer att bli mycket omdiskuterat!" Jag kan ha fel och kan inte kolla upp det eftersom jag inte spelar in alla matcher, men jag kan inte minnas att jag någon gång under de två senaste åren hört dig eller någon annan säga: "det där kan inte ha varit lätt för domaren att se"

Många är snabba med att fördöma hur pass repriskåta italienarna är och att domarkåren hetsas till att göra misstag. Ni har ju ingen direkt påverkan av hetsen mot domarkåren, därför att ni kommenterar för svenska öron, men genom att vara nyansfria i fördömandet av domarkåren anser jag att ni bidrar ni till mycket upprörda känslor här i Sverige. Kommentar?

- Här urskiljer några av er i er supportergrupp gentemot de andra supportergrupperna. Jag blir själv arg när en spelare i de italienska lagen som spelar ute i Europa gör bort sig, så som Adriano gjorde när han sökte straff i ligan ifjol. Jag tyckte att Gilardino såg fånig ut mot Celtic, och det är den allmänna uppfattningen bland milanisti som jag har uppfattat det. Jag fördömer såklart töntiga filmningar som Adrianos ifjol, och tycker att det var rätt att stänga av honom.

Jag har säkert varit uppe i Appiano Gentile femtiotalet gånger, och dubbelt så många gånger har jag varit på Meazza för att följa Inter. Vid många matcher har jag löst biljetten själv. För att förklara atmosfären i klubben krävs mer än dessa rader, men i Italien är det allmänt vedertaget att Inter granskas hårdare än andra klubbar, och att minsta lilla bacill i Inters omklädningsrum kan utmålas som en drake. Självklart beror det på Morattis alla misslyckanden genom åren.

Jag tycker själv att det känns rätt att förmedla den bild italienarna målar upp (..."det här kommer att bli kontroversiellt"...) vare sig det gäller Inter eller Empoli, och jag hyllar lika gärna Adrianos soloräder eller galna skott, som fördömer hans filmningar. Det borde några av er också göra. Granska er själva litegrann. Det är inget unikt för mina eller någon annans referat med Inter. Skottet som Vannucchi fick i huvudet såg aldrig ut som en straff, och det såg man redan innan första reprisen. Ibland, men sällan (svårt för domarna såklart), kan man faktiskt känna av vad som är rätt och fel redan innan reprisen dyker upp.

Fram till för två år sedan spelade Juventus på världens tråkigaste arena, spelade en fotboll under Capellos ledning som bara juventini kunde älska och fick sju minuters stopptid så fort Juve inte ledde. Den känslan var det många neutrala som hade. Hur skulle du uppleva en eftermiddag på stora Delle Alpi med 20 000 supportrar intryckta i en curva? Ska jag som kommentator låtsas att Delle Alpi är en underbar arena med en varm och tryckande atmosfär? Jag tycker inte det. Det är ju skillnad nu.

För några år sedan var exempelvis Chievo på väg att överraska mot Milan på San Siro, när plötsligt Milan fick en straff som ingen än idag har förstått var den kom ifrån. Den fördömde jag såklart.

Titta på dom matcherna också. Gör en bedömning därefter. Jag vill tacka alla interisti som har skrivit till mig och som tycker att jag har hållt mig balanserad. När Cambiasso gör mål ur offside-läge så är det inte läge att kritisera kommentatorn, tycker jag. Tänk ett steg längre.

Det ni har rätt i är att vi som jobbar med ligan, kanske ibland undermedvetet, ofta vill att ligan ska leva ända in i den 38:e omgången. Det blir ni kanske lidande av. Ni kan alltså till viss del ha rätt, såklart. Jag tror att det är mänskligt. Hoppas att ni känner att det inte handlar om ett hat mot er klubb.

Många anser att du är en av Sveriges bästa kommentatorer. Men vad tycker du utmärker en bra kommentator?

- Jag är glad och känner ödmjukhet inför dom som gillar det jag gör. Jag brukar säga så här: En kommentator som hörs är bra, men en kommentator som känns är bäst.

Det är därför inte fel om jag väcker känslor hos er. Ofta ska dom skapa rysningar av välbehag, men ibland ska dom kunna skära eller gnissla som krita mot griffel.

I övrigt gäller det att säga rätt sak vid rätt tidpunkt, att trycka på rätt ord, att förmedla en känsla, att göra det med en skön röst, att verkligen vara passionerad inför produkten, att ha bakgrundsinformationen, och senaste fakta, att kunna ha känslan. Att kunna vara tyst, att kunna ha en åsikt någon gång ibland för att inte vara en robot. Om ljudkulissen är en mjuk bakgrundsmatta och kommentatorn kan spela på den, som musik, att han snarare blir en del av ljudkulissen än ett störande, hackande moment, så är han eller hon bra.

Har du någon personlig favorit eller förebild?

- Mina favoriter här hemma är Maria Strandlund-Tomsvik som gör tennis och Niklas Holmgren när han gör ishockey eller heta fotbollsdrabbningar på plats. Av internationella referenter så är väl Scarpini och Fabio Caressa kungarna?

Jag älskar att lyssna på amerikanska kommentatorer. Dom är skickligast på själva hantverket. Sydamerikanerna har mest passion. Spanska radiokommentatorer ska vi inte underskatta. Dom kan vara hysteriska.

När det gäller radio i Sverige är ju Lasse Granqvist ett unikum. Han kan vara den bästa och mest unika sportjournalist vi har fått fram i vårt land. För att han är Lasse Granqvist.

Till sist: vilken match skulle du helst vilja kommentera om du fick välja helt fritt?

- Sverige - Italien i sommar. I final.