Häggs blåsvarta tankar - Arsenalsupporter för en kväll
5 Mars. Om att sympatisera med engelsk fotboll för en kväll i Champions League-soffan. Att se Milans mediokra mittfält spetsas av en brasiliansk talang med sanslös potential. Vilken spelare!!!
Nu sprack milanistans bubbla till slut. Finns inte många fler bortförklaringar att komma med denna säsong. Laget är på dekis (punkt!). Att kalla sig världsmästare efter två matcher ringer nu så tomt som det förtjänar att göra. Att tilldelas den ena utmärkelsen efter den andra och låtsas att Milanoderbyn och Scudettos är meningslösa får man nog sluta med nu. Att se de svartröda hoppa sig igenom omgång efter omgång i Europaspelet, likt någon form av förbannelse slipper vi också från och med nu. Förbannelsen är bruten.
---
Nordahl rabblade Milanspelare efter matchen som om det skulle ske någon form av utrensning i truppen. Sådant ser jag ofta på Interforumet. Där någon skriver: Dacourt, Materazzi, Adriano, Cesar, och bla bla bla UT – Nasri, Benzema, Diego, Quaresma, Alex och bla bla bla IN. Är det den nivån man ska rensa på nu i Milan? Nordahl började nämna ett antal namn som är mer eller mindre ordinarie i laget. Alternativet är kanske att plocka in Sam Allardyce, då slipper man snack om åldersdiskriminering i alla fall.
En sak är säker hos våra vinröda rivaler. De har hittat en helt otrolig spelare i Alexandre Pato. Att se en så ung spelare täcka en yta, behandla bollen med sulan medan han ser upp efter ett passningsalternativ, levererar en öppnande passning. Det är absolut fantastiskt. Kombinera detta med en handfull andra färdigheter som ensamma kan bära en spelare till att spela i en av de mer ansedda ligorna i Europa.
Förutom Pato och Nesta så har man inte spelare som håller Champions League-nivå. Kaká må blixtra till här och var, men inte på många, många matcher.
---
Att sitta och följa Arsenal så intensivt som man gjort nu under dessa två matcher var intressant. Man fick känna av irritationen när Hleb vägrar avlossa skott utan envisas med att kasta bort det ena avslutet efter det andra, för att söka en mycket svår passning. Man fick se en för dagen vänsterytter som verkar helt oförmögen att behandla bollen med sin vänsterfot. Man fick se fina lägen till inlägg skapas av uppoffrande överlappslöpningar, för att sedan se dem kastas bort av usla inläggsfötter.
Framförallt fick man se ett samarbete mellan Fabregas och Flamini på innermittfältet som var så delikat att man drömde sig tillbaka till Cambiasso/Veron-dagarna. Verkligen underbart att skåda. De åt upp sina mytomspunna italienska motståndare i Pirlo, Gattuso och Ambrosini.
---
Anledningen till att man orkar lägga så här stor kraft på en match som utspelas mellan Inters ärkerivaler och ett engelskt lag som jag egentligen inte är så mycket för, är kanske inte helt logisk…eller enkel att förklara. Men alla dessa småtitlar som Supercuper, VM-turneringar som milanistas hävdat har så hög prioritet. Att det var den fokus på dessa som gjorde att man inte brydde sig om lokalderbyn eller ligaspel… alla dessa argument måste nu ringa väldigt tomt. Även för de förespråkare som sitter och hittar på dem. Det har varit patetiskt. Men nu hoppas man att det slutar.
---
Personligen hade jag inga som helst problem med att erkänna Milan som dominanta i Milano fram till den där fantastiska kvällen den 11:e december 2005. Verons hörna skruvas mot första stolpen där Adriano vinner duellen mot Christian Vieri. Målet noteras till den 91:a minuten och det står 3-2. Sedan detta målet har Inter varit ett bättre lag med allt vad det innebär. Men istället för erkännande har vi fått efterkonstruktion på nypåhitt för att underminera lagets prestationer. Meazza igårkväll redovisade att Milan inte är bättre än Inter på något sätt och laget förtjänar ett erkännande. Man har inte längre förmågan att få situationer med sig och vinna matcher på att dra ned tempot. När man klickade över till Barcelona-Celtic kan man också se att Celtic och Arsenal går inte riktigt att jämställa som fotbollslag. När man gör 1 mål på 90+90+30 på ett lag som Celtic och sedan kallar sig världsmästare. Då blir det lite väl magstarkt.
---
Ikväll är det däremot italienskt för hela slanten. En näve Romasympati ska plockas fram och man får hoppas att laget stretar emot bättre än förra säsongen i Manchester. Då man inte riktigt kan räkna med att Inter plockar upp 0-2 mot Liverpool, är det trevligt med lite italiensk fotboll kvar i tävlingen.
Så smäll in det där bortamålet nu, Totti!
