Häggs blåsvarta tankar - Bittert uttåg… som vanligt
12 Mars. Burdisso får agera syndabock och Mancini avgår. För första gången på länge känns vårt anfallsspel förutsägbart och uddlöst.
Det blev inget nytta “Pazzaögonblick” mot Liverpool. Gästerna var för bra, för disciplinerade och skoningslösa i sina lätt räknade anfallsförsök. Domaren satte sigsjälv i fokus igen, då han i en småful match plötsligt ändrade bedömningsnivån och visade ut Burdisso. Det gula kortet går att diskutera och hade inte varit något konstigt i en annan match. Men tidigare i matchen hade det varit handssituationer och höga sparkar utan att domaren rotade i fickan.
Nu spelar utvisningen ganska liten roll, då Inter redan hade ganska små förutsättningar att vända på resultatet. Att det var tveksamma utvisningar i båda matcherna gör att man inte riktigt har fått mäta sin styrka i Europa under rättvisa förhållanden. Känns bittert, men samtidigt en stor eloge till Liverpool som genomförde båda matcherna väldigt beslutsamt.
Måste kommentera Burdissos insats naturligtvis. Likt Erik Niva skrev i sin skarpa analys på Aftonbladet så går man inte in i en duell på det sättet som Burdisso gjorde med ett gult kort i bagaget. Så enkelt kan det vara. När det andra gula kortet kommer, kan man kalla det “otur”. Burdisso är en spelare som har “otur” alldeles för ofta för att det ska kunna handla om just “otur”. Man har känt så ända sen utvisningen i bråket med DiCanio för några säsonger sedan. Med allt halkande på planen igår så kände man att snart serverar Burdisso en Liverpoolspelare med en snedpassning eller annan halkrelaterad incident. Situationerna kom, både Rivas, Maicon och t.o.m. Cambiasso halkade omkring. Men tror aldrig att Burdisso var inblandad. Men där ligger någon form av förbannelse på den där argentinaren. Älskar spelartypen ändå, tycker att det är en fantastisk karaktär att ha i truppen. Men när man sitter och skriver efter en sån här match så undrar man om laget har råd att ha honom med. Särskilt när det handlar om utslagsturneringar.
---
Efter matchen släpptes en stor medial bomb, då Mancini sitter och säger att han hoppar av skutan efter säsongen. Ansvarig för stor del i den framgång som Inter åtnjutit de senaste säsongerna och dessutom plockat in flera spelare med fantastisk fingertoppskänsla. Maicon, Maxwell, Cesar och Chivu är fyra riktigt fina nyförvärv. Rumänen var kanske inte den mest svårscoutade, men tillsammans är detta fyra spelare som har varit och kommer att vara mycket viktiga i laget så länge de stannar. Moderna och allmänbegåvade spelare som snabbt acklimatiserat sig som Interistas.
Den värvning som överraskat störst på mig är ändå Olivier Dacourt. Den städarroll precis framför backlinjen som Mancini skapade för fransmannen avlastade hela mittfältet och gjorde underverk för vårt kreativa anfallsspel.
Samtidigt har han med fega kompisvärvningar som Mihajlovic och Cesar visat en osäkerhet i sin spelarkännedom.
Hans taktiska kännedom kan inte mätas jämte mästare likt Benitez eller Mourinho och kanske har intresset att utveckla sig stagnerat en aning den senaste säsongen. Inter har utvecklats sen säsongen 04/05 då man på forumen skrev XXX-Mancini och Inter var fullkomligt galna med den ena 3-3 matchen efter den andra, till den mer sansade, metodiska fotbollen som Inter spelar idag. Kanske har det runnit över till det sämre?
---
Om det handlar om att han blir bortjagad från klubben och att Moratti är beredd att kasta bort den utveckling som skett i laget de senaste tre säsongerna, då blir man orolig över vem som ersätter. Personligen tål jag inte Mourinho. Han kapslar in själen i sina lag och sitter på presskonferenser och ältar gamla domslut i en halv evighet. Han värvar förbjudna spelare likt Ashley Cole, till Chelsea. Vad är vår motsvarighet? Giorgio Chiellini?
Men är det Champions League man är efter så är det Mourinho man ska ha. Resultaten flyger alltid hans väg och han har ett rykte som extremt ambitiös när det handlar om att kartlägga motståndarna.
Om det däremot handlar om att Mancini talar sanning och han avgår efter ett eget genomtänkt beslut. Då är Prandelli mitt förstaval. Det känns som en tränare som kan bygga något fantastiskt om han bara får tid och resurser. Det är just det han har i Florens just nu och det känns inte så troligt att han lämnar Fiorentina.
Spekulationerna kommer att hagla i media och jag tror att jag stoppar undan mina tills man smält CL-uttåget helt och hållet.
Om tio dagar gästar Juve! Då är det nya tag. Vinst där och allt är glömt… det mesta i alla fall.