Gästkrönika: Viljan
Man kan snacka om marginaler. Man kan tala om en ribbträff för Inter när målet är öppet. Man kan argumentera om att Juventus gör 1-0 och får initiativet i matchen på ett offsidemål. Man kan t.o.m. välja att nämna en stolpträff för Inter i näst sista minuten. Men inte ikväll, inte för min del..
Jag väljer att nämna ordet vilja.
Just det ordet hade Juventus förmodligen pratat om oavbrutet inför säsongens kanske viktigaste match, medan Mancini och hans mannar verkar ha ignorerat det helt. Ska sanningen fram så ska det väl egentligen inte ens behöva nämnas inför en match som denna. Det ska finnas där naturligt, det ska finnas när man sätter på sig sin tröja, det ska finnas djupt in i själ och hjärta. Men i Inter..? Näee..
Det vi fick se ikväll var ett lag bestående av flertalet spelare som inte visade moral, inte visade någon vinnarinstinkt och utan viljan att ge allt och lite till för att besegra sina motståndare.
Att man inte alltid slår alla passningar rätt är en sak. Att man inte alltid kommer rätt in i alla brytningar är en sak. Att man inte alltid lyckas med alla dragningar, finter och dribblingar är en sak. Men att vissa tröjor inte ens är svettiga och folk vandrar omkring på planen som om man mötte Högaborgs BK i en betydelselös träningsmatch, när det i själva verket är årets viktigaste och mest prestigefyllda match. Det är för mig helt oförsvarbart och fullständigt obegripligt. Pinsamt är ordet!
Javier Zanetti gör ingen stor match och kan betydligt bättre men ingen kan klaga på att Il Capitano inte gör sitt jobb. Han vill, han försöker och han sliter. Våran eminenta målvakt Julio Cesar gör en riktigt bra match med flera svettiga räddningar. Ingen kan lasta honom för något av målen. Maicon står för matchens prestation när han spelar fram till reduceringsmålet. Utöver det gör han precis som Zanetti inte sin bästa match för säsongen, men väl en prestation som räcker för godkänt.
Maniche och Balotelli står för pigga inhopp, ändrar matchbilden och är orsaken till att det trots allt blev lite spännande på slutet. Utöver detta vill jag egentligen inte kommentera några andra spelare med risk för att bli alldeles för negativ, arg och besviken.
Vi saknar mängder med spelare, flertalet av dem tongivande och oerhört viktiga för laget, vilket gör att spelets kvalité självklart blir lidande. Men de som ersätter är ändå professionella fotbollsspelare som tränar varje dag, som har vunnit VM-guld, som har vunnit scudetton och som representerar ett av Europas bästa fotbollslag och mest anrika klubb. Då har man som supporter all rätt att kräva mer än det som presterades ikväll.
Jag känner mig helt tömd och någonstans upplever jag en känsla av att grannen (en man i svart och vitt) precis stuckit en kniv rätt i hjärtat på mig. Ikväll är han glad, stolt och lycklig. Jag är förbannad, besviken och sårad. Men mest av allt så är jag djupt orolig för framtiden. Det tidigare så givna ligaguldet och en på sätt och vis räddad säsong ser helt plötsligt ut att kunna sluta i en fiasko stämplad andraplats ungefär som en klockren knockout efter ett par rejäla slag i ansiktet från Champions league, Liverpool och Torres.
Må Cambiasso komma tillbaka snarast, må Ibrahimovic hitta formen, må våra mittbackar hitta ett mirakulöst recept på hur de ska hålla rent framför sin målvakt. Må Mancini leda oss till nya glädjescener i maj där våran fantastiska Javier Zanetti lyfter scudetto-bucklan och håller den under sin arm hela vägen hem till Appiano Gentile.
