Gästkrönika: Att dela säng med sin fiende i Italien
Dom stora rummen i de inre delarna av arenan är mäktiga, där det hänger medaljer och pokaler, bilder på legender, historiska fakta, tjocka mattor och tavlor med emblem som domineras av färgerna rött och vitt. Man ser en stor bred tunnel som man följer en liten stund och kommer ut på en grön gräsmatta, man ser sig om och ser hur läktarna sträcker sig uppåt mot himlen. Även fast det var matchdag igår och det är tomt idag så hör man ändå ekot från ramsorna av hemmapubliken från igår. Jag känner mig så ödmjuk och liten även fast detta är min arena, där mitt lag spelar, undra då vad fienderna känner när dom kliver ut på denna plats med 60 000 passionerade hemmafans som sjunger ramsor om det vackra Vicente Calderon, Atlético Madrids hjärta, våran borg, mitt hem och ingen annans. (Ett stycke av en kille från Atlético Madrids supportergrupp på facebook som praktiserade en sommar på Vicente Calderon och beskriver sin första dag på jobbet)
