Gästkrönika: Tårar av sorg, eller tårar av lycka..
Nå.. Hur kommer det sig.. Att för varje gång man kikar på klipp på Youtube, på klipp med ens favoritspelare, och ens favoritlags bästa stunder, att det kan få dig att förlåta allt och alla som du egentligen är/varit sur och förbannad på den senaste veckan eller månaden?.. Jag tittar igenom filmer, där Interspelarna firar som små barn efter förra årets scudetto, efter de senaste derbyvinsterna, på det ena klassmålet efter det andra, Adrianos och Stankovic tårar.. så känner jag hur en känsla växer större och större inom mig, det är som att jag blir påmind om allt fint jag egentligen har glömt. Saker jag upplevt som Interfan, men som man inte tänker på speciellt ofta, saker som är så mycket mer än bara sporten fotboll. Det är så mycket känslor.
