Krönika: Zlatan för bra för svenska landslaget?
Ralf Edström sågade Zlatan för dennes arbetsinsats och för att han gnäller på medspelarna. Zlatan svarade med att Ralfs nivå ligger i att han skulle kunna jobba i Zlatans trädgård. Det ligger något i vad Zlatan säger - och det gäller inte bara Ralf.
I Inter: En grym Zlatan styr hela det svartblå anfallet och gör en massa vackra (och fula) mål.
I landslaget: En grinig Zlatan slår ut med händerna och klagar på medspelarna.
Frågan som ställs är: varför kommer Zlatan inte upp i samma nivå i landslaget som för Inter?
Svaret är enkelt: i landslaget finns det ingen Materazzi, ingen Maicon och ingen Cambiasso.
Tänk er detta scenario: Det kvittar vilket motstånd Inter möter, alla försvar vet att man måste hålla koll på den långe juggen med åttan på ryggen, minst med två man, för annars går han inte att stoppa – men helst hade de velat vara tre, fyra på honom, så farlig är han. Tyvärr, för försvaret då, så kan de inte det, för längre bort i boxen står det en annan livsfarlig hit-man (Cruz) som bara väntar på att få en passning för att panga in bollen. Och inte nog med det, dessutom fyller den där energiska adrenalinkaninen på mittfältet (Cambiasso) hela tiden på och hotar med skott från avstånd. Som grädde på moset dyker den blixtsnabbe och tekniske högerbacken (Maicon) fram från sin kant i ett helsikes fart. Den långe juggen kan alltså 1) dribbla av sina två gubbar och gå på avslut – vilket han kan 2) chippa bollen till anfallskollegan som knappt har bevakning på sig 3) spela den bakåt till flintisen som fyller på och 4) sätta en instickare till den djupledsspringande evighetsmaskinen.
Det är det som gör Zlatan till en världsstjärna. I detta moment har han fyra alternativ och han besitter den kapaciteten att han kan få ut maximalt ur alla fyra oavsätt vilken han väljer. Dessutom är det rätt troligt att han till slut väljer hemliga alternativ nummer 5 och lobbar in bollen rakt i mål. SKulle det bli något fel just denna gång så är det ingen fara, nästa anfall kommer nämligen se likadan ut.
Zlatan är en världsstjärna som presterar tack vare att hans omgivning håller den klass att de ger honom utrymme till det.
Hur ser det då ut i Sverige? Tänk er samma scenario: Efter femtioelva balongbollar får Zlatan äntligen en bra boll att jobba med. Han befinner sig med den i närheten av straffområdet. Vad händer? Tre gubbar bevakar honom. De kan för det räcker med det eftersom den andra anfaller bara behövs täckas med en gubbe. Zlatan kollar på sina alternativ och märker att ”det var det ja” för i svenska landslaget finns det ingen mittfältare som tar en djupledslöpning mot boxen, de är nämligen redan inställda på att försvara sig ifall anfallet tappar boll. Och det finns ingen ytterkantspelare som fyller på längst med kanten för att de fått direktiv att inte kliva upp för mycket. Dessutom finns det bara en spelare som har den fart och den teknik för att ens kunna komma där och hota (Chippen). Zlatans alternativ är alltså att dribbla av tre gubbar och gå själv eller försöka hitta den andre anfallaren som har den markeringen som krävs för att täcka honom. Zlatan har visat många gånger vilken världsstjärna han är genom att visa att han kan dribbla av de här tre försvararna och sätta den i mål, eller slå den geniala passningen till anfallskollegan. Men samtidigt har hans möjligheter reducerats till hälften och likaså hans repertoar. Istället för fyra ess sitter han bara med två. Sverige består inte av elva världsspelare, det finns en, resten är grovjobbare.
Varför är det så då? Jo, svenska landslaget är för tillfället inte bättre. Det finns inte en enda i svenska landslaget som hade platsat i Inter. Chippen hade kanske, innan Mancini och Quaresma skrev på. Henke hade kanske, för fem år sen. Hans spelintelligens har vi i till exempel Cruz. Svenska landslaget är för dåligt för Zlatan. Det är tyvärr inte bara Ralf Edström vars nivå bara håller till att jobba i Zlatans trädgård...
