Our man in Milano: Reflektioner kring Torino-matchen
Our man in Milano - Mikael Karlholm - har sett Inter krossa Torino på plats i Turin. Här kommer hans reflektioner kring matchen.
Hur kul är det egentligen att vara etta?
Materazzi vräker nicken i egen ribba och de luttrade supportrarna runt mig vrålar ut sin frustration.
"E come la Juventus!" - Det är precis som med Juventus.
Och även om man inte vill förknippas med vissa delar av bianconeros historia så måste man väl ta det som en komplimang. Att nicken tar i ribban och inte går i mål kan ju knappast beskyllas för att vara något annat än flyt. Och ett bra lag har ju tur.
Inter dominerar matchen fullständigt i 75 minuter och det är mycket imponerande att när man trillar boll mitt på Torinos planhalva utan att motståndarna ens vågar försöka bryta. Om man jämför med det Inter under Cuper som av vissa höjs till skyarna så är det här ett lag som spelar i en helt annan division. Det här är ett lag som kommer vinna minst en stor titel den här säsongen.
Men aldrig blir man nöjd. För det är inte utan att jag saknar lidandet från förr. Jag saknar "non mollare mai" från klacken. Och jag saknar t.o.m. det smått osannolika bakslagen. De flesta av oss som àr gamla interisti gillar underdog-känslan.
Men nu är Inter ett av världens bästa lag. Förhoppningsvis fortsätter man vara det så länge att även jag vänjer mig vid att hålla på ett lag med ständiga framgångar. Och en sak har faktiskt blivit bättre. Förut var vi avskydda av Juventus och Milan. Nuförtiden hoppas alla klubbar att vi torskar - det är fortfarande "vi mot världen". Dessutom håller vi på ett lag från Italien, vilket bara det upprör hemma i Svedala.
Igår var jag en ribbträff från att bevittna tio serie A-mål på två matcher. Vilken skitliga!
Noterat i övrigt av sådant som kanske missas av TV-kamerorna.
* Jag sitter med öppen mun och gapar när Adriano som besatt jobbar hemåt. Jättebabyn har insett sin plats i laget och är den som hjälper mittfältet medan Zlatan och Mancini oftare blir stående en bit ovanför mittlinjen. Gazzettan delar också ut bästa betyg i Inter till brassen. Ge honom några omgångar till så skall ni få se storverk!
* Det man sett tidigare på TV ser ännu märkligare ut på plats. Inter gör mål och två gubbar firar vid hörnflaggan. Zanetti springer som radiostyrd mot bänken och kastar sig i famnen på avbytarna. Resten verkar knappt bry sig. Är det här ett mentalt spel?
* Säkerheten på arenorna börjar verkligen bli på riktigt. Ordentliga kontroller. Det går långsamt som fan att komma in på arenan, men stämningen därinne har inte påverkats negativt såvitt jag kan bedöma.
* Inte fullsatt. Märkligt att en arena med drygt 20.000 platser i en av Italiens största städer inte fylls när ett storlag kommer på besök. Å andra sidan var det omöjligt att köpa biljett till en vettig plats i kassorna. Kan det vara så att klubbarna själv säljer biljetterna på svarta börsen för att dryga ut intäkterna?
* Jag blir tokig på Vieira och Quaresma. Spelare somi TV-rutan inte riktigt ser ut att spela för laget. I verkligheten ser det ännu jävligare ut. Fransmannen är så seg att klockorna stannar, ser inte ut att göra ett dugg utöver det som krävs. Portugisen klarar uppenbarligen inte att ta emot en boll och enkelt spela den vidare. Han skuttar och fjuttar vid varje bollkontakt så att jag får kalla kårar när jag tänker på övergångssumman.
* Balotelli såg oerhört valpig ut. Antar att han får en rejäl avhyvling av Mourinho.
Betygen från la Gazzetta
Julio Cesar 7
Maicon 7,5
Burdisso 6
Materazzi 6,5
Chivu 6
Viera 7
Cambiasso 7
Zanetti 6
Ibrahimovic 7
Adriano 7,5 (matchens lirare)
Balotelli 5,5
Mancini 7
Quaresma 5,5
