Milan vs. Inter – lagdel för lagdel

Årets match närmar sig med stormsteg. Vilket lag är starkast? Vi tar oss en titt, lagdel för lagdel.

Snart dags för il derby della Madonnina. Vilket lag har bäst spelare, starkast bänk och mest slipade taktiker? Vi analyserar för att sedan konstatera att inget av det kommer att ha någon betydelse när domaren blåser igång matchen.

Målvakter
Målvakten är lagets viktigaste spelare. Har han en bra dag kan han vara skillnaden mellan vinst och förlust för sitt lag. Har han en dålig dag kan han välta sitt lag trots dominans.

Milan Den rödsvarta målvaktsbesättningen består av Abbiati, Dida och Kalac. Av dessa får man se den eviga andramålvakten Abbiati som förstamålvakt, vilket säger en del om styrkan hos Milans målvakter. Inget ont om Abbiati, men har man aldrig under sin karriär lyckats ta en förstatröja så… Andramålvakten Dida behöver ingen närmare presentation. Från att en gång i tiden ha varit topp fem i världen, världsmästare och Champions Leaguehjälte har han gått till en instabil och skakig målis som bjuder på mer än en tavla. Vem minns inte lillejulaftonderbyt förra säsongen?

Inter Julio Cesar är minst lika viktig i Inter som Zlatan eller Zanetti. I ett lag som allt som oftast är offensiv och där backarna lätt kan överhetta så har Julio Cesar med sin coolhet räddat väldigt många poäng till Inter. Det som imponerar mest med JC är de blixtsnabba reflexerna. Andramålvakten i Inter heter Toldo, förre detta landslagsman som på egen hand fick Italien till en EM-final för över åtta år sen. Även om det var ett tag sen så är Toldo stabiliteten själv när han hoppar in mellan stolparna, vilket han bland annat visat i Coppa Italia.

Kanske den klockrenaste rundan av dem alla. Inter har en världsmålvakt medad Milan har två asplöv. Milan 0 – Inter 1

Mittbackar
Alla lag byggs bakifrån och alla lag byggs från mitten. Därför är det extremt viktigt att ha en stark mittbackspar - de är grunden till laget.

Milan Vanligtvis har man en utav världens bästa mittbackar som styr försvaret i Nesta, men nu är den förre Lazioikonens start till matchen ytterst tveksam. Istället får man sätta sin tillit till spelare som Khaladze och Bonera. Även om det är bra spelare är det inga tunga namn vi har där.

Inter Även de svartblå saknar sin bäste mittback i Samuel, men till skillnad från kusinerna så har man en enastående bredd i truppen. Mot Milan lär två utav trion Burdisso, Materazzi och Cordoba starta.

Inters bredd talar för de blåsvarta. Milans backlinje har sett oerhört seg ut de första omgångerna av Sere A. Milan 0 – Inter 2

Ytterbackar
I modärn fotboll har ytterbackarnas roll blivit extremt viktig då de flesta mittfälten kryllar av destruktiva spelare. Har man rätt balans mellan defensivt och offensivt är halva matchen vunnen.

Milan Offensivt ser det rätt ljust ut för Milan på ytterbacksfronten, eller vad sägs om Zambrotta och Jankulovski. Vill man balansera laget med defensivt har man ynglingarna Maldini och Favalli.

Inter Offensivt ser det rätt ljust ut för Inter på ytterbacksfronten, eller vad sägs om Maicon och Maxwell. Max är dock osäker på start vilket gör att Chivu får en tröja. Skulle Inter vilja starta med en defensivare högerback har man Zanetti att tillgå.

Visserligen är Zambrotta en världsspelare, men i kamp med Maicon är han alltid nummer två. Maxwell balanserar bättre anfall/försvar än Jankulovski, det gör Chivu med. Maldini och Favalli ärsedan länge på nedförsbacke. Milan 0 – Inter 3

Offensivt ser lagens uppställningar lite annorlunda ut. Båda kör med tre centrala mittfältare, medan Milan gärna kör med två trequartistas alt. en ¾ och två anfallare medan Inter numera kör en klassisk 4-3-3. Vi gör så gott vi kan för att bedöma lagdelarna därefter...

Centrala mittfältare
Man säger att det är på mittfältet en match vinns. Dominerar man mittfältet dominerar man matchen. Vi lever i mittfältstiden och det är här man brukar hitta de stora hjärtan som spelar för laget. Varför? För att det krävs mer än teknik och fysik för att vinna ett mittfält, det krävs hjärta och viljestyrka.

Milan Milans klart starkaste lagdel har de senaste säsongerna varit det centrala mittfältet där vi hittar lagets hjärna (Pirlo) och hjärta (Gattuso) ackompanjerade av Max Ambrossini. Men efter VM-guldet har Pirlo varit en blek kopia av sig själv och Gattuso har inte heller varit sitt vanliga jag. Att Pirlo därför missar derbyt är ingen större förlust då man helt enkelt flyttar ner en pånyttfödd Seedorf på italienarens position.

Inter Om det centrala mittfältet imponerar hos Milan, vad ska man då säga om Inters? Det är endast Chelsea som kan konkurrera med Inter om tyngden på mittfältet. Ordinarie för de svartblå är Cambiasso, Zanetti och Muntari. Då den senare är avstängd efter att ha knockat blodig en motståndare för ett par omgångar sen så lär hans plats tas av någon utav de underpresterande herrarna Vieira eller Stankovic. Man kan ju hoppas på Deki som åtminstone har hjärta för klubben…

Det kvittar egentligen att Muntari är avstängd. Jag anser att Inters centrala mittfält är i dagsläget starkare än Milans dito. Men man måste respektera spelarna på Milans mittfält och att de dessutom har tendens att höja sig i sådana här matchen ger dem ett lika resultat. Milan 1 Inter 4

Yttrar/Trequartistas
I gamla dagar styrdes länken mellan anfall och mittfält av 10:an. Den gamla tian är för länge sedan borta, idag har vi offensiva mittfältare eller så har vi flyttat ut fantasistan på kanten. Oftast är dessa humörspelare. Vaknar de på rätt sida så har man 1-0 redan i starten på matchen.

Milan Här har de rödsvarta djävlarna det bra ställt, på pappret. Man har nämligen de två guldbollvinnarna i Ronaldinho och Kaká: Problemet är ju den att brasse ett bara är en skugga av sitt forna jag och brasse två precis kommit ifrån sina skadebekymmer som satte stopp för stora delar av förra säsongen och som också avspeglades i lagets prestationer. Det lutar nog åt att man startar med endast en trequartista och två anfallare istället.

Inter Inter kör inte med två centrala trollgubbar, dom har man istället satt ute på kanterna. Och det är klass rakt igenom. Eller vad sägs om Mancini, Quaresma, Balotelli och Adriano (som egentligen borde räknas som central anfallare men som fått finna sig att spela på en kant). Figo räknar jag inte med då denne går runt och är småskadad för tillfället.

Även om Ronaldinho inte är vad han en gång varit så har de Kaká, spelaren som Interisti på SF mest fruktar. Att vi har massor av klass på våra yttrar och att Mancini verkat hitta storformen ger oss en likaresultat till. Milan 2 Inter 5

Centrala anfallare
Säga vad man vill om alla andra lagdelar, men man vinner inga troféer utan målskyttar. En stor anfallare ska dock inte bara kunna göra mål, han ska kunna hålla i bollen och spela fram.

Milan Vem ska man välja mellan? Underbarnet Pato, Interdödaren Schevchenko, måltjuven Inzaghi eller doldisen Borriello? Faktum är att Pato är en strulpelle (mer Ronaldinho än Kaká så att säga), Scheva 08 är inte samma som Scheva 05, Inzaghi är inte lika målfarlig och Borriello ser rankar man väl sist. Men de har en enorm kapacitet, make no misstake.

Inter Sveriges och italiensk fotbolls största stjärna heter Zlatan Ibrahimovic och han är förstavalet centralt på Inters tremannaanfall. Hans styrka ligger inte bara i avsluten utan även i framspelningarna. Tappar man Ibra så får man in killar som Adriano, Cruz eller Crespo, killar som inte har samma spelintelligens men som faktiskt är dödligare i boxen.

Jag väljer Ibra vilken dag framför Inzaghi eller Pato. Men man får inte glämma vilka lirare dessa är. Att vår Freddy Krueger dessutom återvänt från Chelsea är en annan faktor som ger Milan ytterliga ett kryss. Milan 3 Inter 6

Tränaren
Matchen vinns som sagt på plan men den som styr händelseförloppet är tränaren. När ska man dra ner på tempot, när ska man anfalla hejdlöst. Vilka ska komma in, vilka ska ut. Spelar vi genom kanterna eller centralt. Och hur måpr truppen. Allt det hamnar på tränarens roll.

Milan Carletto har vunnit mycket med sitt Milan men liksom hela Milan ser den gamle storspelaren ut att vara rätt mätt. Det känns som att han inte har den rätta gnistan för att motivera sina spelare längre. Man har ju också hört om bristande respekt från spelarnas håll. Taktiskt sätt är Carletto väldigt duktig - men som sagt det är inte där han har sina brister

Inter The Special One är en mästare i ordets rätta bemärkelse. Allt han rör blir till guld. Dessutom lyckas han med de omöjliga uppdragen, som till exempel att göra Porto till Europamästare och Chelsea till vinnare. Med sin enorma karisma har han alla spelare bakom sig. Taktiskt sätt är han ett geni som behärskar olika spelsystem. Dessutom är han inte rädd för att gå all in som senast mot Lecce då han hade tre centrala anfallare, två yttrar och en Maicon på plan samtidigt.

Nej, jag har aldrig sett geniet i Carletto. När han vann sin första CL så gjorde han det med ett Milan på sitt absoluta topp. När han vann den andra gången pissade man på sina fans genom att helt strunta i ligan. Det gjorde man förra året också. Mourinho har allt en tränare ska ha minus ödmjukhet. Knockoutseger. Milan 3 – Inter 7

Bänken
Vad händer om inte spelet funkar? Jo, man får kasta om lite på plan. För att kunna göra det måste man ha en stark bänk.

Milan Kanske Milans svagaste länk i en vanlig seriematch. Här sitter för det mesta alla föredettingar i form av Emerson, Ronaldinho, Maldini och Schevchenko. Men dessa spelare älskar att spela stormatch och i en sådan kan de faktiskt göra skillnaden.

Inter Inter har Europas bredaste trupp när det gäller klasspelare. Eller vad sägs om Cruz, Quaresma eller Mancini, Balotelli, Stankovic, Burdisso eller Cordoba, Dacourt och Toldo. Spelare som skulle kunna ta en plats i startelvan utan att för en sekund sänka standarden.

Trots storheten på Milans bänk ser jag främst en stor mättnad. Inter har spelare med klass som inte sänker kvalitéen om de kommer in, tvärtom. Milan 3 – Inter 8

Omklädningsrummet
Med omklädningsrum menar jag såklart lagmoralen. Du kan ha världens bästa lag men har du inte ett omklädningsrum som fungerar då kvittar det hur många guldbollar ditt lag har sammanlagt.

Milan Milan har den senaste decenniet varit La Famiglia. Med La Famiglia menar italienarna stället där allt är harmoniskt och funkar bra. Där alla vet sina roller. Och så är det fortfarande, på gott och ont. Ont på det sättet att man inte vågar/vill förnya. Om Berlusconi är pappan i familjen så är Ancelloti den olyckliga mamman som vill skiljas men inte får och Maldini är den snart 40-åriga sonen som vägrar lämna familjehemmet. Inget ont om Paolo, men han borde ha lagt skorna på hyllan efter CL-segern och börjat som andretränare eller sportdirektör.

Inter Inter är den raka motsatsen till Milan. Här är alla legosoldater. Det är den bilden som media alltid haft om Inter, även om den kommit på skam tack vare spelare som Cordoba och Zanetti men även Materazzi, Cambiasso och Stankovic med den enorma hjärtat för laget. Men likväl, Inter kommer aldrig att bli La Famiglia. När vi höll på att bli bekväma och nöjda med Mancini så slutade han, för att dagen efter ta tillbaka jobbet och efter säsongen få sparken. Efter sin tredje raka scudetto. Mourinho är en mästare på att få in en vi-mot-dem känsla i sina trupper, men efter endast tre månader i Inter tror jag inte han är riktigt där än.

Egentligen enda punkten som jag tycker Milan är bättre på, för tillfället. Jag är säker på att till nästa möte så kommer Inter att ha gått om. Det är Mourinho en garanti på. Milan 4 – Inter 8

***

Analys
I och för sig kan man tycka att jag är aningen partisk då hjärtat bankar för Inter, men även om jag tar på mig mina objekliva glasögon kan jag inte låta bli att tycka att Inter ser starkare ut mer eller mindre överallt. Milan kan komma upp på liknande nivåer, men för tillfället inte över dem. Om det leder till seger? Det vet man aldrig. Oftast är det slumpen som avgör en sån här match. Vi får inte glömma att ha respekt för Milans spelare och vad de har åstadkommit.

Forza Inter! Milan Merda