Tankar efter derbyt
Jag är inte bitter...
Vad ska man börja med... För alla er som är relativt nya interisti - som fastnat för laget under de senaste åren (inget fel i det, de flesta brukar fastna för ett lag, för en spelare under en viss framgångsrik period): Det här är att vara Interist, ett lidande. Man blir nog aldrig en fullfjädrad Interista förrän man varit med om en säsong där man förlorar alla viktiga matcher, inte vinner titlar och tränaren sparkas i december. Inte förrän man upplevt en sån säsong och sedan fortfarande kallar sig Interista är man en riktig svartblå själ...
Kaká var offside. Men Milan spelade hela tiden på gränsen till offside och det var väl bara en tidsfråga innan linjedomaren skulle missa en - därför var det logiskt.
Jag ifrågasätter tre spelare i Mourinhos startelva igår.
1) Om man ska välja mellan Dejan Stankovic och Vieira, två spelare som inte varit sina vanliga jag de senaste året, vem väljer du? Spelaren med ett bultande Interhjärta och en vilja av stål (Deki) eller legosoldaten som mer ser ut att ha tappat formen för att han inte orkar (Vieira)?
2) Man ska aldrig spela Burdisso i en viktig match. Aldrig. Argentinaren har visat gång på gång att han inte klarar av att hantera temperamentet i sådana matcher (Valencia, Liverpool, Milan bland andra matcher). Visserligen är de gula korten tveksamma, men har man redan ett går man inte in som en idiot i duellerna. Cordoba har rutinen, säkerheten och snabbheten som behövs för att hänga med Ronnie och Ricky. Men José har bestämt sig för att satsa på Nicó och tror stenhårt på honom.
3) Om man har en Adriano på strålande spelhumör och som verkar ha hittat glädjen och formen, varför spelar man inte honom från start istället för Quaresma, som inte riktigt hittat sin roll än (fullt förståeligt - blev ju värvad sista dagen och missade hela försäsongen) i dagens Inter?
Bäst på plan? Cambiasso! Killen plockade ner Ronnie, Ricky och Pato som en mellanstadiegrabb plockar ner lågstadiebarn. Han fanns överallt. En underbar spelare att ha...
Milanfansens bevis på att Kaká var onside? En pytteliten [bild] där man inte ser detaljer på offsiden.
Muntari fick tre matcher för en knapp touch med baksidan av handen på Tedesco när han redan vunnit bollen. Flamini satte en stenhård armbåge i ansiktet på Adriano under en kamp om en boll. Niente!
Ka-Pa-Ro vers. II kan bli lite bättre än vers. I.
Jag saknade Figo. Visst, han är inte snabb längre. Visst, han håller i bollen en sekund för länge ibland. Men han, liksom alla veteraner i Milan, har förmågan att lyfta sig över en match, han har rutinen av att spela sånna här matcher och han hade kunnat ha åstadkommit mer än vad Quaresma eller Mancini gjorde...
Dekis gula var riktigt ful - men nödvändigt. Hade Kaká kommit fri hade det blivit ett mål. Take a shot for the team - eller ett taktiskt gul kort som man säger...
Milans seger var inte oförtjänt men hade Inter fått ett kryss hade det varit rättvist...
Materazzi och Zlatan döms efter helt egna paragrafer. Zlatan kommer aldrig att filma och eftersom han inte faller ihop som ett löv vid närkontakt så får han alla frisparkar emot sig. Killen är stenhård och även om det är motståndarna som går in i tacklingen så är det de som studsar av honom. För Materazzi är det något liknande. Han är som killen i klassen som småpratar längst bak, alla andra gör det också, men bara Marco blir tillsagd att gå ut. Så är det alltid. Bad boy-stämpeln kommer aldrig försvinna från honom. Italienarna borde fan visa honom mer respekt. Utan Matrix inget VM-guld, det får de aldrig glömma.
Gattuso lever för sånna här matcher. Kul att se honom elda på med Carletto vid sidlinjen.
Kul att se att milanister är ett sånt förlåtande släkte. Att se Milanfansens mottagande av Chelsechenko var på något sätt fint. "Det är lugnt älskling, du kan ligga med grannfrun, jag älskar dig ändå."
Bäste brassen? Julio Cesar!
Kul att så många Milan- och Juvefans tycker om att läsa mina texter. Tycker det är lite roligt att man lyckas krypa in under deras hud. Att provocera och irritera är roligt. Men då får man också stå ut med spott och spe efter en sån här match. Det kan jag ta...
Jag är född i Sverige. Mina föräldrar är det inte. Jag talar svenska, spanska, funktionell engelska och jag kan svära på fem, sex språk till. Jag vet vart jag har mina rötter - men jag är väl ändå svensk? Jag är en produkt av det svenska samhället, har gått i svensk skola, har bara jobbat i Sverige och jag utbildar mig för tillfället på en svensk högskola. Svensk alltså. Eller? Enligt Marcus Birro är inte Zlatan svensk. "Svenskar är stolta över honom men han är inte ens svensk..." Killen är född i Malmö, lärde sig spela fotboll i Malmö, gick i skolan i Malmö, talar svenska, har haft svenska flickvänner, hans fru är svenska - men han heter inte Andersson i efternamn och därför kvalar han inte in i Birros mall. För helvete, vi är fan en miljon svenskar som inte har ett "vanligt" svenskt efternamn i dagens Sverige. Du är en av dem! Tänk på vad du säger innan du säger vad du tänker, framför allt i TV.
Kul med "fans" som bara yttrar sig när det går dåligt...
Milan kan hota över en match men aldrig över en hel säsong. Veteranerna kan lyfta sig i ett derby men inte två gånger i veckan under en hel säsong. Det är dagens sanning.
Mourinho hade rätt när han sade att de som behöver en derbyvinst mest brukar vinna dem, oavsätt form och styrka. Om vi ser tillbaka på de fem senaste derbyna så vann Inter den första säsongen 06/07 då man startat knackligt och var tvungna att accelerera ifrån. Sedan vann man den andra när Ronaldo spelade derbyt - för den gudomliga rättvisans skull. Förra året vann man i ett läge liknande den året innan, då man behövde vinna för att dra ifrån. Sen vann Milan för att bevisa för sina fans att man inte fullständigt sket i dem. Igår behövde Milan segern mer än Inter. Det visade dom.
Werden Bremen på onsdag. Forza raggazzi! Forza Inter!
