FC Internazionale - SV Werden Bremen 1-1
Vad som såg ut att bli tre poäng blev bara ett men höll på att bli noll.
Tidigare under säsongen har jag kritiserat Inter för att bara spela en dryg timme och sedan börja rulla boll. Riktigt så gick det inte till denna gång då det snarare var WB som ändrade taktik till andra som ledde till krysset.
Mourinho gjorde en hel del ändringar från förlustmatchen mot Milan. Kanske knappade han in på SF och såg vilka spelare vi inte varit nöjda med eftersom ingen av dem startade. Skämt åt sido, il misters elva såg ut enligt följande: JC, Pupi, Matrix, Cordoba, Maicon; Muntari, Cuchu, Deki; Adriano, Ibra, Super-Mario.
På grund av skadorna på våra vänsterbackar fick il Capitano åter kliva ner ett steg, fast denna gången på vänsterbacken, syndabacken från derbyt - Burdisso - fick starta på bänken för tillmån till Glenn Strömberg-favoriten Cordoba. I mitten fick vi åter se Muntari och Stankovic tog Vieiras plats. På topp valde José Adriano och Balotelli att flankera Zlatan istället för i derbyt tämligen misslyckade paret Mancini/Quaresma.
Matchen började en aning försiktigt. WB ökända offensiv såg vi inte särskilt mycket av och även Inter började aningen försiktigt men efter ett tag vaknade "radarparet" upp. Först hittade Zlatan Adriano med ett fint inlägg som denne väldigt vackert tog emot på bröstet och i en avancerad volley fick han iväg ett skott - som gick någon meter över. Men snyggt var det.
Inte mycket senare är det istället Adriano som kommer längst med vänsterkanten, tittar upp och ser Zlatan som vinkar. Med ett mäktigt vänster-banan-inlägg á la Edman får han iväg bollen som likt en värmesökande missil söker sig till Zlatan. Denne tar emot den, kommer aningen ur vinkel och skottet går i gaveln. Men de inledande tio minuterna bådar gott...
Om hemma i soffan sitter man och funderar: finns det någon annan forwardspar i världen som har den kombinationen av styrka, teknik, cm och kg? Antagligen inte... lägg dessutom till Balotelli som inte är nån duvunge och vi har en anfallslinje som i snitt mäter 190 och väger 87.
Precis när man sitter och gottar sig över anfallsstyrka så kommer en annan stor spelare och utnyttjar den lika ökända slarven i WB försvar och gör mål. 184 cm Maicon roffar åt sig en lös bakåtpass, kommer ensam med Weise i målet och chippar in den över honom då tysken går ut. En avslut som hade gjort vilken anfalle i världen avundsjuk och så klart världsklass av vår brasilianske ytter.
Mitt i allt positivt spel - när läget höll på att ljusna i sjukstugan råkade Inter ut för en till skada - på en mittback (surprice, surprice). Matrix fick kliva av med vad som såg ut en streckning i baksidan av låret och in gick Nicó. Om nu inte Samuel mirakulöst blir fit for fight till helgen så lär Inter starta lördagens match med en hel-colombiansk mittlås bestående av Cordoba/Rivas, de ända två spelare som varken är avstängda eller skadade.
Inter fortsatte att dominera och WB gjorde det lätt för nerazzurri då de körde med fyra mittbackar längst bak och ingen vågade kliva upp. Yttermittfältarna gick dessutom väldigt ofta centralt för att hjälpa till med bollvinnandet vilket lämnade två korridorer för Zanetti och Maicon att utnyttja bäst de kunde. Zlatan älskar små trånga ytor och vid ett tillfälle började han åka slalom förbi en, två, tre spelare innan han bryskt stoppas av Frings som mer går på spelare än boll. Imponeras väldigt mycket av Zlatans förmåga att inte falla. Vid två tillfällen kunde han ha gjort det under den sekvensen men valde att stå och nåär han till sist blev nertacklad fick han inte ens frispark. Illa!
1-0 kunde ha blivit 2-0 men den riktigt heta chansen dök aldrig upp. Närmast var Muntari som gick på djupet när Zlatan fick bollen. Denne chippade den i sin tur över hela tyska backlinjen till Sulley som dock var någon tiondel för sen.
Sista chansen går till WB. Diego sticker in en boll till Rosenberg som hoppar över, yttern, som för ovanlighetens skull tagit en löpning, får bollen och slår den till Pizarro på topp. Peruanen får ingen ren träff utan stöter bolle i stolpen. Där var det onödigt nära att Inter fått ett psykologiskt knäckande kvittering.
Att första halvlek bara slutade 1-0 skulle visa sig ödesdigert. Trots att Inter kontrollerade matchen så trycker man inte på mer offensivt. Kanske trodde man att WB skulle spela hela matchen på det viset - men där fick man fel.
WB kommer ut som ett helt nytt lag efter paus och börjar spela sitt fina anfallsspel. Diego, som i första halvlek var relativt osynlig, fick mer och mer boll och kunde sprida dem vidare eller i vissa fall hota med egna avslut, dock utan framgång. Matchens andre svensk - Rosenberg - fick knappt några bollar att jobba med under hela matchen, men visade vid ett par tillfällen att han klarar av svåra situationer utan att tappa boll. Inter har tappat greppet om matchen och därför är det logiskt att Pizarro, på ett fint och lågt inlägg, lyckas stöta bollen i mål. 1-1 och fördel Werden.
Mourinho dröjer inte länge med att göra sitt andra byte. In kommer Quaresma istället för Stankovic. 4-3-3 blir 4-4-2 med Balotelli och Quaresma som yttrar. Inter tar åter tag i taktpinnen men bollen vill sig inte in i mål. Vid ett tillfälle får Adriano bollen utanför boxen, vänder om och skjuter en bit över. Sedan vänder han sig om och ser att Zlatan är helt ren till höger om honom. Att se brassen våndas över att han missade vännen är lite fint på något sätt, men det hjälper inte Inter i detta läge. 1-1 står sig, klockan tickar mot 90 och hemma i Sverige blir man mer och mer frustrerad. In med Cruz och ut med en för dagen väldigt duktig Adriano.
Nej, den här matchen blev inte den utlovade revanchen efter derbyförlusten men kunde istället ha slutat med en väldigt onödig förlust. Med 20 sekunder kvar av tilläggstiden river Muntari väldigt onödigt ner Diego, knappt 25 meter från mål. Frisparken är ytterst onödig då brassen inte hade några som helst spelmöjligheter mer än att då skaffa sig en frispark. Fram stegar den långe mittbacken Naldo som tidigare skjutit ett par sateliter. Men denna gång får han till en kanonträff efter en beprövad Inter-variant "peta-stoppa-skjut". Julio Cesar står rätt i mål och det är tur det för annars hade det blivit mål direkt, men returen går rakt ut till en framstormande Pizarro som i 93:e matchminuten har möjligheten att ta hem tre poäng till Tyskland och orsaka Mourinho sin första hemmaförlust på 101 försök. Men skottet går i burgaveln. Slarvigt av den förre Chelsea- och Bayernspelaren men vi tackar för skrämselhickan och samlar nya krafter för helgen.
1-1 får man i det stora hela se som rättvis. En förlust och ett kryss, men vi behöver inte oroa oss än. Men skulle vi torska mot nykomlinen Bologna på lördagkväll - då lär det hetta till. Om ni undrar vem som leder gruppen så är det Anorthosis och Inter på lika många poäng och samma målskillnad. Vem hade kunnat tro det? "Seriefinal" nästa...
Mål: Maicon (13), Pizarro (62)
Varningar: Baumann (21), Diego( 53), Stankovic (60), Frings (68), Cruz (81), Jensen (83)
