En poäng mot Parma på bortaplan.
Diskutabelt mål i slutminuterna. Varför är jag inte förvånad? Jo, för att jag vet att det vilar en ond ande över stadion som har som sin uppgift att inte låta Inter vinna när de besöker skinkstaden.
Jag satt med tio minuter kvar av matchen och berättade för min vän hur det brukar gå för Inter på Ennio Tardini-stadion. Jag berättade för honom om säsongen 99-00 då i minut 94 så tilldömer, den annars formidable och eminente domaren, Pierluigi Collina Parma en straff sen Mario Stanic ramlat på ett grässtrå eller liknande. Jag berättade om att Inter helt enkelt inte KAN vinna på bortaplan mot Parma. Men sen så sade jag också att mentaliteten i serie A är att man nöjer sig med en poäng på bortaplan mot ”topp-lagen” och sen så spöar man dem hemma, så nu då vi verkar gå mot seger så är det bara en oerhörd bonus…
Minut 85. Toldo gör en dåligt beräknad utrusning. Fabio Canavarro gör en fuling där han knuffar till Toldos arm. Vår annars så duktige målvakt ,som minuten innan gjort en idioträddning på Bonazzolis nick, missade därmed bollen helt och hållet och just Bonazzoli fick helt öppet mål. Kan inte säga att jag blev direkt förvånad. Min första tanke var ; ”jaha, det visste jag väl…”
Matchen annars var första riktiga testet på om Cuper hade satt sin defensiva prägel på vårt kära Nerazzuri. Jag måste säga att jag blev imponerad. Den senaste matchen jag såg med Inter var den onämnbara matchen där det andra laget från stan lyckades få hål på oss sex gånger… Så med andra ord så ville jag se en förbättring. Det fick jag verkligen se. Förutom 1-1 målet i den 28:e minuten där Di Vaio fick springa mellan våra otroligt duktiga mittbackar så funkade försvaret riktigt riktigt bra. Dock skall påpekas att passningen av Almeyda var genial. När Dario Simic kom in istället för Materazzi så visade han att vi har tre riktigt bra mittbackar denna säsong I minut tio fick vi till och med ett mål av vårt försvar. Marco Materazzi fixade 1-0 på en ruskigt vacker nick som Seedorf slagit. Förarbetet till frisparken stod Mohammed Kallon för. Han drev förbi två försvarare och blev fälld. Zanetti tyckte jag funkade mycket bra. Han sliter verkligen på sin kant. Conciecao har uttalat sig om att han är lite ovan med att Zanetti ligger så pass högt uppe i banan, men när båda dessa vänjer sig vid varandra så kommer vi få en högerkant utan like. Georgatos. Vad säger man? Killen kommer att bli en otrolig tillgång på vår vänsterkant. Jag blev oerhört glad över nyheten om att han ville komma tillbaka till Milano och ge det en chans till. I målvakten Toldo har vi stabiliteten som vi saknade förra året med Frey i målet. Hade det varit vi som släppte in 1-2 målet på det sättet hade jag svurit högt över Freys insats trots att skottet var välplacerat. Det såg ut som att han kunde ta det.
Mitt största bekymmer med matchen låg på vänsterkanten och valet av Guly. Jag måste säga att jag blev förvånad över att de värvade honom. Visst, jag kan ha fel, men det kändes som en lite underlig värvning. Jag har dock inte samma eminenta fotbollskunskaper som uppenbarligen Hector Cuper besitter, så han vet nog vad han gör. Men det måste sägas att efter Dalmat byttes in i andra halvlek så blev det en helt annan fart på vänsterkanten. Den killen har verkligen en enorm potential. I mina ögon en mycket spännande spelare. Innermittfältet funkade ok. Seedorf verkar trivas med en lite defensivare roll på mittfältet och Di Biagio är riktigt taggad i o m att han uttalat sig om att han ser denna säsong som en chans att bevisa att han skall ingå i Italiens VM-trupp 2002. På högerkanten så hade vi Conciecao som kom tillbaka till stadion han hade som hemmaplan förra säsongen. Jag blev faktiskt lite besviken. Ok, han visade prov på enorm teknik och så, men t ex i början av matchen missar han ett enkelt inlägg ,där ett inlägg som hade varit tre decimeter högre hade resulterat i öppet mål för Nicola Ventola. Man kanske skall ge killen lite tid. Som sagt så är han inte riktigt i symbios med Zanetti på högerkanten ännu. Dessutom misstänker jag att han kanske var lite ivrig att visa sin klass på sin gamla arena, därav visade lite nervighet.
Kommentatorn på Canal+ hade knappt sagt färdigt sin mening där han sa att 1-1 målet kom från ingenstans förräns Ventola fintar bort en försvarare och sätter kyligt in 1-2. För övrigt så var kommentatorn direkt pinsam. Många faktafel och konstiga remarks. ” Materazzi togs in för reservation på sjukhuset…” I min ”inför-match rapport sista-minuten” så uttalade jag min oro över ett anfall där vi skulle ha Ventola och Kallon bredvid varandra. Jag tycker att min oro blev bekräftad. Ventola var duktig så han klarar sig med bra betyg. Kallon, däremot tycker jag kom bort sig ganska mycket. Många slarviga passningar i kontringar m.m. Visst, killen visade prov på fin teknik och så, men det var nog inte hans dag helt enkelt. I minut 72 så kom bytet som fick håret på kroppen att ställa sig upp. Adriano entrade planen. Förväntningarna höjdes. Skulle han nu komma in, leka med Parma-försvaret och späda på hysterin som rått? Svaret blev tyvärr nej. Till hans försvar skall sägas att i o m att Inter ledde från och med minut 29 så spelade Inter inte direkt för att smälla in ett tredje mål. Det blev naturligt att Parma jagade ett kvitteringsmål. Det kan inte vara lätt med så mycket förväntningar på sig att komma in och göra mirakel i en match där hemmalaget jagar kvittering.
Som helhet så var resultatet rättvist. Trots allt så är en poäng borta mot Parma ett riktigt bra resultat trots att ribban var satt högre inför matchen. Efter matchen var det en omröstning på Inters hemsida om vad matchen visade om Inter. Större delen av de som röstade sade att det visade att Inter inte besitter kvalitéerna för att vara ett storlag. Så hård behöver man inte vara. Cuper behöver nog sin tid för att sätta sin prägel på laget. Men av det vi såg i söndags så fick man förhoppningar om att Inter kan göra stordåd denna säsong…