Tankar efter "Derby d'Italia"
Lite tankar och funderingar kring Inters sköna viktoria mot Juventus igårkväll...
Vilken match vi bjöds på. Den var tempofylld, den var intensiv, den var tuff och den var relativt ren. Vi fick se fair play och schysst men tuff spel. Troligen den bästa matchen för säsongen. Rent spelmässigt till och med bättre än Romamatchen i supercupen.
Det första jag tänkte på under matchen var Interspelarnas inställning. I Juve lirar spelare som Sissoko, Tiago och Nedved: stenhårt jobbade mittfältare. Men efter tio minuter in i matchen så hade jag inte sett Inter förlora en närkamp. Största beviset på Inters inställning? Chiellini. De vitsvartas tuffing, deras svar på vår Materazzi, såg ut som en trasdocka matchen igenom. Han föll i backen efter kamp med Zlatan, han föll i backen efter kamp med Maicon, han föll i backen efter kamp med Materazzi och efter kamp med Cruz. Plötslig såg store och tunge Giorgio inte så farlig ut.
Zlatan var riktigt grym igår. Men han borde ha satt åtminstone ett av sina två frilägen. Dock fick han avsluta med vänstern på båda och stressad av backarna. Kändes som att han fick för mycket att tänka på helt enkelt. När han gör sina drömmål så känns det som om det är en sekunds genialitet/galenhet som får honom att göra dem. Nu fick han för mycket att tänka på. Men klart höga betyg för San Siros hjälte.
Marco Materazzi: killen man älskar att ha i laget och hatar att möta. Efter fem minuter fick Alex Del Piero veta vad det var för match. Han väntade på att ta emot en boll och plötsligt får han 95 kg Matrix över sig som nickar undan bollen samtidigt som han kör över lille Alex. I andra halvlek gör han en son kamikaze-tackling som bara Matrix kan och sopar bort benen på Juves lilla tia. Ibra vann sin kamp över Chiellini på poäng. Matrix vann sin över Del Piero på knock.
Vilken underbar inramning. Giuseppe Meazza fullsatt. Curva Sud utlånat till en massa juvehjärtan som verkligen stöttade sitt lag. Det gjorde Curva Nord också, tillsammans med båda långsidorna. Inters tifo: "100 år av historia - utan minnen från Serie B" är en fin liten pik till Juve. Fotbollsgliringar när de är som bäst, utan rasistiska eller andra omoraliska punggrepp.
Felträff eller genialisk pass till Muntari? Det går att diskutera... Själv tyckte jag det såg ut som en medveten pass till vår super-ghanan. Och vilken glädje Sulley Ali visade när han tryckte in bollen bakom Manninger. Det var både kyssar på Inter-klubbmärket (to soon?) och en bön till högre makter. I vilket fall som helst väldigt vackert att se.
Stort grattis till Esteban Cambiasso. Inte bara var han grym och gjorde en jättematch på mittfältet - han blev också pappa till en liten flicka igår. Snacka om att kunna ladda om. Felicidades Cuchu!
Ranieri var stor i förlusten. Han var förste att erkänna att Inter förtjänade segern och var det bättre laget.
Amauri snackade mycket och uträttade lite. Alex Del Piero gjorde ett större avtryck än den pratsamme brassen.
...vad Cuchus dotter fick heta? Victoria så klart! (Vad annars...)
Fotbollen är fin. Man ska kunna "hata" ett lag innan match men efteråt ska man kunna vara en värdig vinnare eller god förlorare. Stort av de juventini på Glorias som direkt efter slutsignalen kom fram och skakade hand och gratulerade till segern.
Underbart att se Adriano bära världens vackraste svartblå tröja igen. Och han gjorde en kanonmatch dessutom. Nu kanske det tystar alla rykten om att han är på väg någonstans.
Underbart att se Mourinho vid sidan om. Han levde verkligen in sig i matchen. Han gav taktiska direktiv, han manade på och han gjorde tre självklara men nödvändiga byten. Den enda som var svår att förstå var Burdisso mot Muntari, men en sån här kväll kvittar det.
Inför matchen kunde man rösta vilken Juventusspelare man var mest rädd för. Del Piero vann med över 70 % av rösterna. Vilken Interspelare var bäst då? Rösta...
På presskonferensen efteråt förklarade han varför han startat Adriano. "Juve startade matchen med två aggresiva mittbackar. Då valde jag att starta med ett monster som Adriano som kan sysselsätta dessa två samtidigt." Dessutom läser den taktiske portugisen säkerligen Expressen eftersom han valde att ge Kalmars Rydström svar på tal: "Zlatan spelade underbart ikväll. Även om han inte satte sina båda lägen och om matchen slutat 0-0 hade jag försvarat honom. Han jobbade stenhårt för laget."
Den specielle berättade också om den nya taktiken. Han sade att han gillar att spela med två yttrar men att han kan anpassa sig och att laget var bättre balanserad på detta sätt. Under halvlek ska han bara ha sagt ett par saker som man var tvungen att korrigera, sedan sade han att man bara skulle fortsätta spela som man gjort. Jag har sagt det förut, jag kan säga det igen. Vilken fantastisk coach vi har. Trots att Mancini gjorde oerhört mycket för Inter och att han är en legend i mina ögon tror jag att han inte vunnit en sådan här match. Det var en taktisk trumf.
Och för att avsluta mina funderingar kring matchen: Nu har vi visat Italien och resten av världen att det råder en ny världsordning i Serie A och il calcio. En världsordning där Inter är etta och Juve är tvåa...
Forza Inter!
