Komfortabel seger
Inter vann som väntat över Parma. Efter en lysande första halvtimma så var segern aldrig hotad. Alla spelare i Inter gjorde en fullt godkänd insats, vilket är ovanligt denna säsong. Men det kan ju också ha berott på motståndet Parma som inte fick till det i denna match…
Inför matchen var jag helt säker på att vi skulle lyckas vinna. Den form vi har visat upp gjorde att jag var helt övertygad om att vi skulle kunna bemästra ett Parma som har stora problem denna säsong. Jag behövde aldrig ändra inställning under matchens gång.
Vi började matchen i ett rasande tempo och redan efter tre minuter satt det första målet för Inter. Kallon tar hand om en retur från Frey och Vieri vallar in bollen via Frey och Sensini. Ett skräpmål, men alla mål räknas… Den starten var nog det sista som Parma behövde. Efter de målet så fick vi uppleva en halvtimma med lysande spel, vilket man inte blivit bortskämd med tidigare när det gäller Inter. Det var ruskigt kul att se ett mycket rörligt Inter som gång på gång kom runt på Parmas kanter.
Innan matchen så skrev jag att det inte var höga odds på att Vieri skulle lyckas göra mål mot Parma. På de tre senaste säsongerna så hade han gjort fem mål mot Parma och igår så ville han verkligen bättra på detta facit. Första målet fick han inte tillgodoräkna sig eftersom det räknades som ett självmål. Efter det så hade han en farlig nick efter 18 minuter som Frey gjorde en fantastisk räddning på. Det var en otroligt taggad Christian Vieri vi fick se igår! När han inte fick bollarna där han ville ha dom så skrek han och gestikulerade åt sina motspelare. Detta beteende verkar ha smittat av sig på Kallon som verkar ha anammat sin kollegas stil. Det var åtskilliga gånger som man såg honom sucka och gestikulera åt Vieri då han inte fick ett pass där han ville. Det var faktiskt rätt kul att se att vi har så pass taggade anfallare.
Precis som jag hoppades på så startade Cuper med Recoba på vänsterkanten. I en match som denna då vi är tänkt att föra matchen och våra motståndare har en tämligen lam högerkant så passar det bra att matcha in honom på vänsterkanten. Det syntes verkligen att Recoba var spelsugen, han briljerade gång på gång med sin fantastiska vänsterfot.
Conceicao har haft en enorm press på sig att göra bra ifrån sig, vilket har satt sitt spår i hans spel; det märks ofta att han inte har det där lilla extra självförtroendet som behövs för att göra det där lilla extra, han är helt enkelt lite för rädd för att misslyckas ibland. Men igår fick vi se lite smakprov på den Conceicao som vi alla hoppas få se. Han var mycket rörlig på sin kant vilket lovar mycket gott för framtiden.
Första halvlek slutar 1-0 till Inter. Vi borde ha haft något fler mål, men vi fick nöja oss med att se ett Inter som spelade mycket bra. I andra halvlek så tappade vi lite momentum. Vi blev lite mer passiva och lät Parma försöka anfalla för att sedan få kontra in ett avgörande mål. Som tur för oss så saknar Parma en ledare på plan just nu. Det kändes aldrig riktigt farligt när Parma anföll mot oss. Det enda jag var lite orolig för var att ordspråket ”släkten är värst” skulle kunna användas efter den här matchen. Hakan Sükur byttes nämligen in för Parma i början av den andra halvleken och jag kunde se rubrikerna framför mig om hur Sükur knäppte Herr Cuper på näsan. Annars så fanns det faktiskt fler spelare på plan som kunde ha gjort så att ordspråket kunde ha använts. Sebastien Frey och Matteo Ferrari var riktigt bra i Parmas försvar. Jag sade det till min kamrat att dessa killar har fruktansvärt mycket att visa upp här på San Siro i o m att de båda, men främst Ferrari, har fått mycket kritik för sitt spel i Inter. Speciellt Ferrari imponerade på mig, han var mycket stabil i backlinjen. Hade vi inte fått det första målet så kanske det kunde ha gått illa för våra blå-svarta krigare.
Med sex minuter kvar av matchen så kom målet som alla förväntade sig; Vieri fick bollen av Javier Zanetti och drämde till bollen med en enorm kraft och den gick i mål via stolpen. Glädjen efter hans mål gick inte att ta miste på. Han hade haft så pass många chanser under matchens gång och nu gick äntligen bolluslingen i mål… Det är en massa snack i tidningarna i Sverige om vem som är världens bästa anfallare. Tråkigt nog så har jag aldrig sett Vieris namn nämnas… helt otroligt egentligen med tanke på att han har gjort 13 ligamål på 11 matcher. Bara hans närvaro i laget sprider ett lugn genom hela truppen. Hela laget kan spela mer avslappnat i vetskapen att Vieri är så pass het som han är.
Summa summarum så var det en enkel seger som aldrig var riktigt hotad. I Parma så imponerade Ferrari och Cannavaro mest på mig. De lyckades stävja Inters offensiv riktigt bra hela matchen igenom. I Inter så är det några spelare som jag speciellt mycket vill lyfta fram. Jag framhäver att jag anser att de flesta var riktigt duktiga, men de här spelarna får lite extra cred:
Gresko
Jag, och många andra, har ofta klagat på honom. Vi har ställt oss frågande till hans positionsspel och klagat på hans defensiva brister. Men, precis som med Recoba, så är han inte skolad i den position som han är i just nu och han håller på att lära sig. Hans positionsspel lämnar fortfarande en hel del att önska, men igår var han riktigt duktig. Han har en ruskigt känslig vänsterfot och han levererade gång på gång fina pass till sina medspelare. Jag ställer mig fortfarande tveksam till hans plats i truppen, men ifall han fortsätter att förbättra sig på sin vänsterbacksposition så kan jag få omvärdera min inställning till honom. I såna här matcher då han ej sätts på press så är han guld värd. Det jag vill se är en Gresko som klarar av en match mot ett storlag där han gång på gång sätts under press. Får jag se det så skall jag äta upp alla mina ord om att han inte borde spela i förstaelvan.
Kallon
Ser ni slitet som killen gör för laget? Om ni inte gör det så bör ni titta på matchen igen om ni har den inspelad och verkligen titta, titta på hur mycket killen springer och arbetar över hela planen. Det är nästan så att man inte kan bestämma vilken position han har på planen! Ibland är han hemma och rensar i eget straffområde och ibland så kan man tro att han har blivit nerflyttad på mittfältet. Han sliter så oerhört för laget vilket gör att jag blir mer och mer förtjust i honom som spelare. Det är lite Teddy Sheringham över honom; han gör ett enormt arbete som inte alltid syns om man inte tänker på det… I Kallon har vi en spelare som vi kan skatta oss lyckliga över. Ärligt talat, vem saknar Ronaldo då vi har Kallon? Inte jag i alla fall…
