Lagbanner
Om en pojke
Om en pojke - Adriano

Om en pojke

Året var 2001. Inter hade precis gått igenom ett anno horribilis med bland annat en kväll med 6-0 i baken mot Milan. Tardelli sparkades och in kom Hector Cuper med nytt hopp och nya ideer. Under tiden hade Inters talangscouter lyckas få tag i en ny brasse som skulle tända Inter - Adriano Leite Ribeiro

Brassen som först presenterades som en ny Ronaldo, det som händer alla unga talanger nämligen att de är en ny storspelare som man känner igen. Ni känner igen fenomenet, en ny Pele, en Maradona eller ny Zidane. Få om ens någon blir en ny, för om det händer så blir det en ny med det namnet som den spelare har.

Adriano kom först att spela en träningsmatch mot Real Madrid borta på Bernabeu. En match där han spelade en sådan fotboll att man inte trodde det var sant. Jag satt på Mallorca och gnuggade ögonen för denna brasse som knuffade undan A-lagspelare för att skjuta frisparkar och ta för sig. En stjärna föddes den kvällen, där annars bara Galacticos får vara.

Gazzettan jublade nästa morgon. 4-5 sidor handlade om brassen som redan då hade ett hästskott som få har kunnat matcha. I Inter var konkurrensen mördande och Adriano skickades på lån till först Fiorentina och sedan Parma. I Parma spelade han tillsammans med en annan Inter talang som vi nog aldrig får tillbaka - Adrian Mutu. Parma var starkt detta år och Mutu/Adriano sprang sönder mer eller mindre vartenda försvar i Italien.

Moratti som hade sålt halva Adriano i och med att Cannavaro kom till Inter fick betala dyrt för transfern som i grova slängar handlade om 300 miljoner kronor. Vid det laget hade Adriano kostat Inter nästan en halv miljard och det bara i transfersummor för en grabb som bara hade kostat Inter floppen Vampeta och c:a 50 miljoner i första läget. Några år senare var han hot property i staten Internationell fotboll.

Det gick bra för Adriano i Inter. Han blev snabbt den som skulle ta över från Vieris sanslösa karriär och den store fixstjärnan därfram. Men någonstans syntes det att Adriano kom från favellan Vila Humeide utanför Rio med otrygga förhållanden till följd.

Det hela gick som tåget med bara några småskador för Brassen som gjorde sig känd även för den stora publiken med sina skott i för-VM och VM. Hösten 2004 gick Adrianos pappa bort i en hjärtattack. Adriano fick sin första riktigt stora motgång i livet. Det hela följdes upp med att hans flickvän födde hans barn i en affär där Adriano hade redan gjort slut med henne och han började festa på den famösa jättelika nattklubben Hollywood, där fotbollsstjärnorna i Milano hanteras som kungligheter.

Säsongen 2006/2007 hade problemen hopat sig för Adriano och han hade fortfarande problem att komma över sin depression. Vid ett tillfälle försökte sig en paparazzi pressa han på pengar med ett par partybilder där han står med en cigarr i ena handen, en drink i andra och massor med lättklädda tjejer i närheten. Inter och Adriano betalade inte en spänn men nu hade det varit för mycket rök för att det inte skulle vara någon eld som hade briserat.

Mancini hade under hela sin tid försökt att skydda Brassen, men som likt ett litet barn eller en pojke så fortsatte Adriano sin egen revolt mot sig själv och alla. Runt honom florerade som vanligt fotbollens gamar - agenterna som rådde honom till det ena och det andra.

Moratti fick till slut nog efter att larmrapporterna visade att Adriano kanske var på väg mot ett slut som ingen ville. Han skickades hem till mamma i Rio och började träna med Flamengo. Efter ett par återfall så började han hitta formen igen. 

Vad Moratti hade sagt till Adriano får vi nog aldrig veta, men vi är många som spekulerar i om Adriano redan hade fått veta att Mancinis karriär i Inter var slut. Adriano kom tillbaka till Inter med gott självförtroende med vetskap att Mourinho betydde nya broar och möjligheter. Men likt en person som har problem med missbruk så har pojken Adriano aldrig riktigt kommit över sina problem. Han har tid till annan klarat sig men när första bästa tillfälle ges så kliver han ner i gropen igen. 

Många diskuterar att han ska bort från Inter och att han ska ha straff. Iförsig så har de rätt i sak men fel i metod. Man hjälper inte utsatta, även om de heter Adriano och tjänar mer än tre av mina årslöner i veckan med att ge straff. För pengarna i sig kan inte läka en människa eller beteende. Adriano bör få stöd, ett stöd han borde haft redan 2004. Räcker det inte så kommer han gå i samma fotspår som Nacka - en legend som dog aldeles för tidigt.

Låt oss inte det ske! För pojken Adriano måste räddas. För vi är många som vi se denna saga sluta med ett lyckligt slut.

Bengt Augustsson2009-01-06 10:37:00
Author

Fler artiklar om Inter