Konsten att äta Kaka'n och ha den kvar!
Ingen kan ha undgått den senaste tidens ryktesflora kring Kaka’s vara eller icke vara i Milan. Reaktionerna har varit många och till överväldigande del mycket negativa. På alla Internet forum runt om i världen höjs röster om att pengarna förstör fotbollen och att dessa ”förbannade araber” spelar Football Manager i verkliga livet etc. Jag kan förstå ilskan och upprördheten då jag delar den, men jag kan inte förstå förvåningen eller moralpaniken som spridit sig.
Vi lever i en värld där allt är till salu och där allt köps och säljs efter de nyliberala marknadsekonomiska principerna, så varför skulle fotbollen vara ett undantag? Fotbollen är ett uttryck av samhället i övrigt, inget annat. Precis som bilindustrin, finansvärlden, filmbranschen, tv-spelsbranschen och alla andra branscher så spelar fotbollen efter dagens rådande ekonomiska regler, punkt slut.
Dessutom har den moderna fotbollen alltid varit en ’köp och säljbransch’ och även om summorna varit betydligt lägre, så kan man inte förneka att principen varit och är densamma, d.v.s. att den med mest pengar kan köpa flest, mest och bäst. Till exempel var det ingen som klagade när Milan med Berlusconi i spetsen på slutet av 80 och början på 90-talet köpte alla världens bästa spelare. Eller när Real Madrid verkligen skapade galaxens bästa fotbollslag i mitten på 2000-talet. Eller när våran egna daddy Moratti köpte allt han kunde lägga vantarna på i slutet av 90-talet.
Nej, klagomålen började hagla när en viss rysk oligark tog över Chelsea och den når nu helt sinnesjuka proportioner nu när oljemiljardärerna pumpar in pengar i Manchester City. Detta pekar på en dubbelmoral som i vissa fall gränsar till rasism. Tillåt mig elaborera, när en engelsk stål-magnat gjorde Blackburn till engelska mästare var minsann fotbollens själ inte utarmad eller när en skånsk byggherre gjorde om ett division 5-lag till Sveriges främsta i ishockey, utan den blir det först nu när snubbar i rödvita palestinasjalar med svåruttalade namn eller östeuropéer som vi fått lära oss att tycka synd om i skolan, vill vara med och leka.
Jag har svårt att se den moraliska skillnaden i att ett gäng amerikanska kostymnissar köper upp Volvo och att ett gäng arabiska miljardärer köper Manchester City.
Självklart håller jag med om att denna utveckling är cynisk och trist, men världen vi lever är väldigt cynisk. Om man nu tycker att något är sjukt, så är det inte Kaka’s eventuella övergång till Manchester City, utan den är bara ett symptom på en helt annan sjukdom, nämligen ett ekonomiskt system där girigheten premieras, och där ett fåtal människor kan göra precis vad de vill så länge de kan pynta notan.
Fotbollen har blivit en stor vinstgivande kassakossa som likt IT-bubblan och nu kreditbubblan för eller senare kommer spricka, och precis som nämnda bubblor är det vi vanliga supportrar och skattebetalare som får gå in och städa upp. Så har det vart hittills och så kommer det att förbli, så länge vi genom vår tysta konsumtion accepterar spelreglerna. Men om vi nu accepterar dessa spelregler så ska dom gälla för alla, oavsett namn och nationstillhörighet av kontohavarna, eller om ni så vill, man kan inte äta Kaka’n och ha den kvar.
