Atalanta – Inter: Nattzvart, pinzamt…
Ett hungrigt, spelskickligt Atalanta slår mycket rättvist ett för dagen håglöst, fantasifattigt Inter på Stadio Atleti Azurri. Det enda som lyckas nå lägre än Inters spel och attityd är kvaliteten på planen som är under all kritik.
Efter förra söndagens besvikelse var det mångas förhoppning att ordningen skulle återställas i ”mini-derbyt” mot Atalanta. Historiskt sett – i alla fall om man ser till de senaste 14 åren – har Inter haft det väldigt lätt i Bergamo (6 vinster och 4 oavgjorda). Söndagens match skulle dock smärtsamt bli beviset för att trender är till för att brytas.
Inter ställde upp med följande elva (4-1-2-1-2):
Cesar
Maicon Cordoba Burdisso Maxwell
Zanetti Stankovic Cambiasso Chivu
Ibrahimovic Crespo
Samuel kan tyvärr inte komma till spel på grund av influensa vilket ger Burdisso chansen från start i den centrala backlinjen. Lite överraskande att Crespo tar sig in i startelvan, ”den gamle” har i och för sig visat relativt god form men han har varit iskall i sina avslutningar.
Atalanta inleder starkt mot ett sömnigt och fantasilöst Inter där man sätter hög press på Inters backlinje. Med snabba, korta passningar och ett högt tempo med press på kanterna ska Maxwells och Maicons möjligheter att komma runt på kanterna tillintetgöras. Inter har tyvärr inte mycket att sätta emot och en stor del av de inledande minuterna i första halvlek utspelas på Inters planhalva. Många av Atalantas anfall sker på vänsterkanten där – den för dagen mycket duktiga - Valdes står för kreativiteten. Felpassningar, dåligt tempo och en katastrofal inställning är det som präglar Inters spel. När laget väl får bollen är det backlinjen som av någon underlig anledning står för uppspelen vilket gör att många bollar slås bort.
7:e minuten: Valdes får bollen på vänsterkanten och spelar in den centralt mot Doni. Doni ser att den stekhete Floccari tagit en central löpning mot mål och lägger en bra boll. Caffé Colombia avvärjer med en nick följt av sin patenterade karatesparks-rensing. Vid det här laget är känslan att anfallsspelet fallerar men att ändå försvarsspelet är stabilt. Något som man senare skulle få äta upp…
14:e minuten: Inter får ett hyfsat frisparksläge en bit in på Atalantas högra planhalva. Maicon slår frisparken och i denna situation ser man skillnaden på inställning. Frisparken är bra slagen men på Inter-spelaren (Burdisso) går tre Atalanta-spelare upp och offrar sig.
Atalanta rullar på bra och merparten av anfallen går som sagt via vänsterkanten. Det är även här matchens första riktigt farliga målchans har sin början. Ferreira Pinto får bollen centralt och spelar ut den till Bellini som fyller på mycket bra. Bellini slår ett inlägg som via Il Capitano, får en konstig bollbana och droppar ner i Inters straffområde. Cordoba verkar ha koll på situationen men en halvdan rensning gör att bollen hamnar hos Doni. Läget i sig är inte speciellt bra, men efter ett nummer av kapten Doni blir det plötsligt en hyperfarlig volley som smiter tätt, tätt utanför Cesars högra stolpe.
Felpassningarna från Inter fortsätter, när de väl får bollen dröjer det inte länge innan den tappas till en Atalanta-spelare. Om det beror på Atalantas höga press eller Inter-spelarnas dåliga inställning vet jag inte. Hur som helst dominerar Atalanta matchen fullständigt.
18:e minuten: Atalanta får en frispark en bit in på Inters planhalva när Valdes fälls av Il Capitano. Den slås snabbt mot Doni som tagit en löpning på högerkanten. Maxwell vinner nickduellen men tappar fullständigt huvudet då han rensar bollen rakt in i ”slottet”. Där dyker Floccari upp och vänder lätt bort en Cordoba som befinner sig alldeles för långt ifrån anfallaren. Med hjälp av sin vänsterfot dundrar Floccari in bollen i Cesars vänstra hörn, brassen är chanslös och 1-0 är ett faktum. Ett klassmål av en spelare som nog inte kommer att vara kvar länge till i Atalanta.
Efter baklängesmålet trodde nog de flesta av oss att matchbilden skulle vända, så blev tyvärr inte fallet. Inters anfallsspel är fortsatt fantasilöst och långbollarna från backlinjen fortsätter att matas upp på våra stackars anfallare. De få gånger som Inter lyckas etablera sig på offensiv planhalva spelar sig Atalanta mycket skickligt ur varje situation. Paradoxalt nog uppträder Atalanta som laget som leder Serie A medan Inter beter sig som ett bottenlag.
27:e minuten: Atalanta får en frispark i ett farligt läge till vänster om Inters straffområde efter en omdömeslös tackling av Cordoba. Samtidigt står Mourinho och instruerar Victor Obinna som ska bytas in för att förhoppningsvis ge någon dimension till Inters anfallsspel. Chivu tas ut och Inter går över till en 4-3-3-uppställning.
Nu kommer ytterligare ett bevis på att den här dagen inte är Inters. Doni slår frisparken som egentligen är relativt ofarlig men eftersom den träffar Zlatans hand - som kommit upp för att skydda ansiktet - och ändrar riktning är 2-0 ett faktum. Chanslösa Cesar kan bara titta på när bollen retfullt rullar in i hans vänstra hörn.
Inter får chansen att svara direkt men återigen missar Crespo ett hyfsat läge då han drar en halvvolley utanför.
Atalanta vinner samtliga dueller, tar alla andrabollar och får dessutom alla motlägg med sig. Det anmärkningsvärda efter 2-0 målet är att Inter fortfarande är tillbakapressade av ett 11:e-placerat Atalanta. Efter 40 minuter är bollinnehavet 54-46 till Atalantas fördel och Inters försök till anfall fortsätter att karaktäriseras av dåligt passningsspel då man inte går för långbollar på Zlatan.
33:e minuten: Valdes kommer ytterligare en gång loss på vänsterkanten och får i lugn och ro måtta ett inlägg mot en sop-ren Doni som enkelt kan nicka in 3-0 – ridå ner. Cambiasso, Cordoba och Burdisso missar fullkomligt i kommunikationen varför ingen tar markeringen på Doni.
44:e minuten: Inter får ännu en hörna, Maicon slår en farligt inåtskruvad boll som ger Coppola problem, men det mest anmärkningsvärda är att ingen Inter-spelare går upp för att ta duellen med Atalanta-målvakten. Den negativa ”hörn-trenden” från Genoa-matchen håller alltså i sig.
47:e minuten: Zlatan åker rättvist på en varning efter att ovårdat gått in i en 50-50-situation, tilläggas bör att han blir grymt dragen i armen och borde ha fått frispark. Istället missar han nästa match mot Sampdoria.
I andra halvlek fortsätter Mourinho sin offensiv genom att byta ut Maxwell mot Figo och det raka bytet mellan en helt iskall Crespo mot Adriano.
Bytet håller nästan per omgående att ge resultat då Adriano efter ett fint inlägg av den pigge Obinna får till en cykelspark som går någon meter över Coppolas mål.
50:e minuten: Del Neri gör klart för sina spelare att börja bevaka sin ledning då han byter ut Valdes mot den defensive De Ascentis.
55:e minuten: Ferreira Pinto serverar Doni med ett klockrent inlägg som ställer kaptenen helt ren. Som tur är för Inters skull inser inte Doni hur ren han är utan försöker nicka bollen vidare till Floccari som inte lyckas nå den.
I samma minut får Ferreira Pinto på ett farligt skott längs marken från Atalantas högerkant. Cesar är snabbt nere och räddar men släpper retur som inbytte De Ascentis slår i stolpen. Tänk om det hade blivit 4-0….
61:a minuten: Adriano spelar fint fram Zlatan men svenskens avslutning är lös och Coppola kan enkelt greppa bollen. Ett av de bättre lägena hittills i andra halvlek för Inter.
Nu är det egentligen bara Zlatan och Obinna som kämpar, tar löpningar och försöker, övriga Inter-spelare verkar redan ha börjat tänka på hemresan.
Trots att Atalanta leder med 3-0 står Bergamo-laget fortfarande för de farligaste chanserna och de bästa anfallen. Hur är det möjligt att inte kunna skapa en enda kvalificerad målchans när man ligger under mot ett på pappret mycket sämre lag? Än en gång gör klyschan motivation slår klass sig gällande.
Under de sista tio minuterna får Obinna ett riktigt bra läge och några halvchanser som han tyvärr inte förvaltar, dock skulle Coppola inte få hålla nollan denna eftermiddag...
92:a minuten: Inter får hörna, Adriano skarvar snyggt fram till Zlatan som efter en riktig luftspark på andra försöket kan peta in bollen i mål. 3-1 är ett faktum och är lite plåster på såren i en annars katastrofal match.
Atalantas försvar agerar matchen igenom mycket stabilt och det bjuds egentligen inte på någon riktig målchans. De verkar ha full koll på Zlatan och trots att Mourinho mönstrar ett starkt tremannaanfall är det egentligen aldrig riktigt farligt. Jag hoppas spelarna (både i paus och efter matchen) fick sig en rejäl avhyvling av the special one. Det var länge sedan jag såg så dålig inställning hos Inter. Man får helt enkelt hoppas att de sparar formen till februari då Inter tar emot Manchester United, för skulle de spela på samma sätt mot United som mot Atalanta, ja då kan det faktiskt sluta två-siffrigt.
Bäst i Inter: Victor Obinna som förvisso uppträder lite valpigt i vissa situationer men som uppvisar mer vilja och glöd än resterande Inter-spelare tillsammans.
Bäst i Atalanta: Doni, Floccari och Valdes. Är tillsammans delaktiga i samtliga tre mål, att inte Atalanta ligger högre upp i tabellen är ett mysterium. Eller var det Inter som gjorde Atalanta bra?
Atalanta - Inter 3-1
Mål: Floccari (18), Doni(28, 33), Ibrahimovic(92)
Varningar: Burdisso, Ibrahimovic, Bellini, Vieri.
Till sist:
…vill jag ge ett stort plus till Martin Åslund som expertkommentator. De två första Inter-matcherna som kommenterades går tyvärr under kategorin "TV-historiens lågvattenmärken", till stor del på grund av Kanal 9:s usla produktion. Åslund tycktes sakna mikrofon samtidigt som han pratade som att han precis rullat in från sin egen svensexa. Nu när man äntligen hör vad människan säger levererar han insiktsfulla analyser samtidigt som han gör oss tittare uppmärksamma på taktiska dispositioner och varför matchbilden ser ut som den gör.
